För en tid sedan testade vi Canons mellanklasskamera 40D med gott resultat, och efter en tids otålig väntan har vi äntligen fått lägga vantarna på Nikons konkurrent D300.



Till det yttre uppvisar kameran uppenbara likheter med föregångaren D200, men Nikon har använt tiden väl och finslipat huset ytterligare. Bland nyheterna hittar vi exempelvis automatisk sensorrengöring, men någon bildstabilisering syns tyvärr inte till.

D300 är ungefär lika stor som konkurrenterna i klassen, men det är ingen tvekan om att Nikon har hittat det rätta receptet för att bygga en skön kamera. Kameran ligger närmast perfekt i en lite större hand och har de flesta reglagen och knapparna på logiska, lättåtkomliga ställen.



Dubbla Live View-lägen
Det mesta går att göra utan att ta ner kameran, och vi lärde oss snabbt hitta utan att flytta blicken från sökaren.
Menysystemet är mycket enkelt uppbyggt trots att det har mängder av valmöjligheter, men vissa val har begåvats med underliga namn vilket stundtals gör det onödigt krångligt att hitta rätt.

Bildskärmen är tre tum stor, och med sina drygt 300 000 pixlar återger den bilderna bättre än någon annan kamera vi testat. Som de flesta systemkameror på sistone erbjuder D300 Live View, det vill säga möjligheten att fotografera med bildskärmen som sökare. Här finns det dessutom två olika metoder för autofokusering beroende på fotosituationen.
Den vanliga (och snabbare) fasdetekteringen kräver att spegeln fälls ner under fokuseringen, men det går ganska fort och ger bra resultat. I det andra läget fungerar kameran som många kompaktkameror och fokuserar med motivet synligt på skärmen. Detta fungerar bra, men blir väldigt långsamt och fungerar egentligen bara vid stativfotografering.



Tyvärr går inte skärmen att vinkla åt något håll, vilket innebär att det fortfarande inte är helt enkelt att plåta ur krångliga vinklar utan att till exempel behöva lägga sig ner på marken.

Autofokussystemet är både avancerat och snabbt. D300 erbjuder upp till 51 autofokuspunkter, och klarar utan större problem att följa ett motiv som rör sig över bildytan. Eftersom kameran dessutom mäktar med sex bilder per sekund i serieläge är D300 ett självklart alternativ för den som fotograferar sport.

Med ett kraftigare externt batteri ökar hastigheten dessutom till åtta bilder per sekund, men det kostar så klart flis. Efter 100 jpeg-bilder stannar kameran, men det räcker med att släppa avtryckaren helt kort för att starta om räkneverket.



Kanonbilder
Bildkvaliteten är grym. Nikon har övergett ccd-tekniken för CMOS, och bilderna uppvisar mycket lite brus vid låga isotal. Även bilder tagna vid iso 3200 är fullt användbara, men när vi skruvar upp kameran till iso 6400 tvingas vi samtidigt skruva upp brusreduceringen till max för att hålla nere bruset vilket leder till smetiga bilder. Jämfört med Canons 40D ger D300 något mindre brus, men detaljåtergivningen är ungefär likvärdig.

Kameran ger naturliga och vackra färger, men de mår bra av att vridas upp ett snäpp i kamerans menyer. Active D-Lighting ökar bildernas dynamiska omfång, och med denna aktiverad ökar kamerans chanser att återge detaljer i såväl låg- som högdagrar.

Nikon D300 kostar drygt 17 000 kronor, vilket gör den till en av de dyraste kamerorna i segmentet. Men vi är villiga att förlåta priset, eftersom det faktiskt är en riktig fullträff från Nikons sida. Bildkvaliteten är hög, och kameran är både snabb och skön att fotografera med. D300 är kort sagt en kanonkamera.

Omdöme:
+
Fina bilder
Snabb
Lättjobbad

-
Dyr

=
Trots den saftiga prislappen är D300 prisvärd. Det är en underbar kamera att jobba med, och den tar kanonbilder även i svagt ljus. Dessutom har den ett riktigt bra autofokussystem och är snabb som blixten.

Storlek/form 9
Bildkvalitet 9
Funktioner 8
Användarvänlighet 8
Prisvärde 7


Tester: m3.idg.se/tester