Standarder och märkningar är en djungel och det gäller att hålla koll på företagens ständiga uppdateringar och omformuleringar av definitionerna. För att leda dig rätt i hdtv-världen har vi satt ihop en ordlista med de vanligaste definitionerna som du kan stöta på. Allt eftersom kommer listan att uppdateras och utvidgas. Finns det någon term eller märkning du saknar? Mejla oss!


Hd-ready

En märkning för visningsenheter (tv-apparater, monitorer, projektorer osv) framtagen av det europeiska standardiseringsorganet EICTA. Den innebär att visningsenheten ska ha en upplösning på minst 720 punkter vertikalt (720 horisontella linjer) i widescreenformat, kunna visa bildformaten 720p och 1080i, kunna ta emot hd-signaler analogt via YPbPr och digitalt via dvi och/eller hdmi, samt stödja hdcp för de digitala ingångarna.

Hd-ready 1080p
En utökning av hd ready-standarden från det europeiska standardiseringsorganet EICTA. Den innebär att visningsenheten ska ha en upplösning på minst 1920x1080 bildpunkter, kunna visa 1080-signaler med 1:1 pixelmappning, kunna visa bildformaten 720p, 1080i och 1080p, kunna ta emot hd-signaler analogt via YPbPr och digitalt via dvi och/eller hdmi, samt stödja hdcp för de digitala ingångarna.

Hdcp
High-bandwidth Digital Content Protection är utvecklat av Intel och är ett slags digitalt kopieringsskydd som ska hindra användare att kopiera den högupplösta signalen direkt ur spelaren till exempelvis hdmi-ingången på en dator. Hdcp-kompatibla enheter berättar för varandra vad det är för ena och sändaren måste godkänna mottagaren för att signalen ska visas korrekt. Annars kan bilden som visas vara en nedskalad version, eller i värsta fall en svart ruta. Hdcp kan ställa till det för konsumenter som tror att en hd-ready tv automatiskt kan visa högupplöst material, vilket den alltså inte kan om bildkällan (till exempel en bluray-spelare) kräver hdcp och skärmen inte stödjer det.

Interlaced
Interlaced, eller sammanflätad, innebär att bilden delas upp i två halvbilder som består av alla udda respektive jämna linjer. När bilden ritas om ritas först den ena halvan om, sedan den andra. Detta är en historisk kompromiss från tv:s barndom för att kunna få så hög uppdateringsfrekvens som möjligt på begränsad bandbredd. I praktiken halveras upplösningen eftersom bara hälften av bildens egentliga information visas samtidigt.

Progressive scan
Progressive scan är motsatsen mot interlaced. Med progressive scan ritas hela bilden om samtidigt.

Bitrate
Bit rate eller bit-hastighet är den hastighet som information skickas från lagringsmediet till visningsenheten. Ju högre bitrate desto mer information innehåller bilden (och för den del ljudet). Med en lägre bitrate ökar risken för komprimeringsartefakter och andra störningar. En film eller tv-sändning med högre bitrate kräver istället mer lagringsutrymme respektive mer bandbredd.




Hdmi

Hdmi betyder High Definition Multimedia Interface och är en digital kontaktstandard för ljud och bild samtidigt. Därför kallas den ibland framtidens scart eller digital scart. Den finns i två olika varianter, en med 19 kontaktpinnar (”type a”) som är den vanligaste, och en med 29 pinnar (”type b”) som är tänkt för högre bildupplösningar än 1080p. Hdmi finns även i olika versioner, den senaste är 1.3. Det som skiljer versionerna åt är bland annat överföringshastigheten, för 1.3 ligger den på 10,2 gigabit per sekund.

Dvb-c/s/t

Dvb betyder ”digital video broadcasting” och är ett antal standarder för digital distribution av television. Den efterföljande bokstaven syftar på distributionssättet; t betyder terrestrial, alltså marksänd, c betyder cable och s betyder satellite. En ytterliggare variand som kallas h har diskuterats för distribution till handhållna enheter, till exempel mobiltelefoner.

Mpeg4
Mpeg är en förkortning för Moving Picture Experts Group är en arbetsgrupp med ca 350 medlemmar grundad 1988. De står bakom bland annat de olika komprimeringsstandardena mpeg1, 2 och 4 för bild och ljud, samt mpeg 1 layer 3, mer känd som mp3, för ljud. Mpeg 4 är en destruktiv komprimeringsmetod vilket innebär att information från grundmaterialet tas bort, men tillräckligt mycket lämnas kvar för att det mänskliga ögat inte ska uppfatta några markanta kvalitetsförluster. Vid för hård komprimering kan dock olika effekter som ”blockighet” och artefakter i bilden vara synliga.