Mongoliet är ett kontrastrikt land. Visserligen består det mestadels av mil efter mil av stäpp och öken, men i fråga om mänsklig civilisation är variationen desto större. Detta märks inte minst när det kommer till teknik och prylar.



Mongolerna gillar biffiga bilar, moderna mobiler och praktiska prylar. På bara ett par månader har undertecknad sett fler Lexusar i Ulaanbaatar än någonsin i Sverige, och Toyota Land Cruiser verkar vara mongolernas motsvarighet till Volvo V70. Även en och annan Iphone har hittat hit, trots att landet förmodligen ligger i botten på listan över Apples framtida expansionsplaner.



Kontrastrikt
Samtidigt står en stor del av husen i staden i olika grader av förfall, och det verkar nästan som om begrepp som rusta upp och renovera inte finns. Lastbilar som ser ut att ha köpts på rea från Ryssland efter Sovjetunionens fall kör omkring på vägar som till och med i centrala Ulaanbaatar är i skriande behov av nyasfaltering.



Saihantsetseg är butikschef på Nomin Electronics, Mongoliets största elektronikkedja. Deras butiker påminner en del om Elgiganten och Siba, men med det inte fullt så elektroniska tillägget musikinstrument. Hon säger att vitvaror länge varit kedjans viktigaste inkomstkälla, men att den ökade levnadsstandarden i landet gör att fler intresserar sig för lyxvaror som digitalkameror och platt-tv.



– Mongoler tror att högre pris innebär bättre kvalitet, och folk är bra på att spara, så vi säljer mest dyrare grejer från bra märken som Sony och Samsung. En märklig grej är att platt-tv har blivit väldigt populärt, men många kommer tillbaka och klagar eftersom de bara funkar med kabel-tv, vilket inte så många har.

Det är bara att se sig omkring i butiken för att bekräfta hennes ord. Huvudsakligen japanska märken, med bara en och annan tv och dator från ”no-name”-märken.



– Folk vill inte ha kinesiskt skräp. Nästan ingen köper en produkt om det står ”Made in China” och de inte känner igen namnet, flikar en kollega till Saihantsetseg in.

Nätcaféer och hemmakraftverk
Att ha dator och internet hemma är ännu inte speciellt vanligt i Mongoliet, framför allt inte utanför huvudstaden. Vad som däremot möter en varhelst man råkar vända blicken är internetcaféer. Överallt. Precis överallt.



Någon statistik på hur många det finns går inte att uppbåda, men det är aldrig långt till en dator, skrivare och skanner. Har man ingen egen är det alltså – i motsats till i Sverige – inget problem.



– Vi har typ hundra kunder om dagen. Mellan sex och nio är det alltid fullsatt, säger Boldoo som driver ett av dem.
Bland Mongoliets många unga (medianåldern är 25 år, mot Sveriges 41) är internet populärt, men istället för Facebook är hi5 nätverket ”alla” är med i. Annars ägnas mycket av tiden på alla dessa internetcaféer åt spelande. Med många äldre datorer regerar klassikerna DotA och Counterstrike.



Då många platser inte ens har tillgång till ström är det också vanligt att man, för att nyttja parabolantennen och glo på tv, använder små vindkraftverk, dieseldrivna elverk eller solceller. Det går utmärkt att vara prylnörd även här, man får bara anstränga sig lite mer.