Commodore Amiga innebär många minnen för spelare med tillräckligt hög ålder. Långt innan Playstation och Xbox började härja fanns det en maskin vars spel vi minnas än idag. M3 ser tillbaka på en svunnen spelålder.

Till att börja med vill vi säga att den här listan inte på något sätt är rangordnad efter vilket spel som är bäst till maskinen genom historien, utan snarare tio spel som vi har svårt att glömma oavsett hur många Halos eller Motorstorms det kommer i vägen. Många av spelen fanns förstås även på andra plattformar, men det var amigaversionen som var den mest banbrytande. Tycker vi.

Har vi rätt eller tokfel? Saknar du något spel på listan? Kommentera i vårt forum!

Worms (Team17, 1995)

Scorched Earth och Tanks var visserligen före och skapade hela “två läger bombar skiten ur varandra”-genren, men det var med Worms som det tog mark på allvar. Antingen var det den störda idén med att låta maskar ge sig på varandra, eller de lustiga ljuden, eller den i stort sett oändliga skaran banor som gjorde det. En sak är säker, Worms kommer vi alltid att minnas.

Cannon Fodder (Sensible Software, 1993)

War has never been so much fun var titeln på spelets signaturmelodi och det säger en hel del om spelets mörka humor och varför vi gillade det så mycket. Gruppbaserad taktik långt innan Tom Clancys böcker blev spel, grymt bra och, jo faktiskt, gulligt, med en stor portion svart humor gör att det är svårt att inte gilla Cannon Fodder ens om du är pacifist.

Pinball Dreams (Digital Illusions, 1992)

Flipperspel har nostalgiska anhängare, både från datorområdet och från de lite äldre arkadspelarna. Med Pinball Dreams fick datorspelarna något att faktiskt vara stolta över då kulan rörde sig någorlunda efter fysikens lagar. Än idag när det pratas flipperspel så nämns det här spelet tidigt i diskussionen och med lika mycket värme nu som då.

Lemmings (DMA Design, 1992)

Lämlar är precis lika vansinnigt som krigiska maskar. Lämlar med långa rockar och blått hår är steget värre. Trots det har vi fortfarande svårt att tröttna på de extremt korkade små liven i deras färd mot målet. Varför de ska dit eller varför vi måste guida dem vet vi inte, ungefär lika mystiskt som verklighetens lämmeltåg alltså.

Syndicate (Bullfrog, 1993)

Framtid, cyberpunk, dystert, megastäder och en trupp cyborgs som röjer upp, mer än så krävs inte för att beskriva Syndicate. Visst, spelet var halvt om halvt över när du kom åt en minigun till varje medlem i gruppen, men det är än idag en actiontaktiker av rang som vi fortfarande väntar på en remake eller uppföljare till.

Sensible Soccer (Sensible Software, 1992)

Före Fifa, före PES och före International Superstar Soccer fanns Sensible Soccer. På den här tiden var fotbollsspel ganska få och ofta dåliga. Men medan konkurrenterna i bästa fall kunde jämföras med en offside var exaktheten och kontrollerna som ett perfekt skott i krysset.

Defender of the Crown (Cinemaware, 1986)

Visst, Cinemaware frontade cd-revolutionen med flashiga videosekvenser och annat godis, men de visste även hur man gjorde grymma spel. Ett av de tidigare, som blev en riktig killerapp för de första Amigaägarna, var Defender of the crown där du på ett lite Risk-liknande sätt, med arkadmoment, kämpade för att ta över England.

Marble Madness (Atari games 1984, till Amiga 1986)

Inspirerat av minigolf och banracing kom spelet där du ska guida en liten kula genom en labyrint i fejkad 3d innan tiden tar slut. Fullständigt unikt när det kom till arkad och fortfarande lika unikt när det dök upp till Amiga kort därefter.

Civilization (Microprose, 1991)

Inte direkt först ut i sandlådan av turbaserade strategispel, men det som utan tvekan satt sig fast hårdast i folks minnen och vars uppföljare fortfarande röner stora framgångar. Idén är enkel, bygg ditt imperium som ska hålla för tidens tand. Genomförandet är precis hur detaljerat och pilligt som helst, men på ett bra sätt.

Settlers (Blue Byte Software, 1993)


Den tyska brädspelsförlagan är ett av historiens mest älskade och prisbelönta brädspel, åtminstone innan vissa av tilläggen kom och förstörde det hela. Att få Settlers att fungera bra på datorn visade sig vara något som höll, och håller än idag.