Dancing Stage Universe, härmed förkortat DSU, var det första dansspelet att dyka upp på dagens moderna konsoler. Numera har även Wii berikats med en utgåva, medan Playstation 3 ännu står utan ett exemplar. Med tanke på våra klagomål gällande det förra spelet i serien kanske det är lika bra.

Men efter att ha spelat DSU2 känns det nästan som om Konami faktiskt lyssnat på några av våra klagomål.



Samma lika, men bättre
Som ett av de tidigaste exemplen på vår definition av social gaming borde dansspelen ha kommit allra längst i utvecklingen, men det verkar snarare som om de nästan inte utvecklats alls sedan starten. Konceptet med att stampa på rätt pil på dansmattan i takt till musik är precis lika enkelt och genialiskt som i Guitar Hero, som i stora drag bygger på samma princip.

I och med det första spelet till Xbox 360 var det dessutom busenkelt att koppla in fyra dansmattor för ännu galnare danssessioner, men där slutade egentligen nyheterna. Musiken bestod till stor del av Konamiproducerade låtar som spelaren hade absolut noll relation till.



Lägg sedan till ett gränssnitt från helvetet och spelet blev ett grymt kul lir, men svåråtkomligt och omöjligt att relatera till om du inte var mangafanatiker.

DSU2 lider fortfarande av en hel del rena idiotier i gränssnittet som mest gör att det känns förvirrat. Att du måste ta dig igenom en träningsavdelning för att greppa grunderna kan vi förstå, men varför måste vi dansa oss igenom strax över dussinet låtar i ett nybörjarläge innan vi ens kommer åt alla olika spellägen? När dessutom de flesta spellägen är extremt lika varandra känns det hela mest förvirrat och feltänkt. Men skillnaden är att vi i alla fall lyckats förstå gränssnittet den här gången, vilket är en rejäl förbättring.

Musik man minns
Det andra problemet har rättats till på enklast möjliga sätt i och med att vi i DSU 2 får betydligt fler licensierade låtar från bland annat The Knife och OK Go. Fortfarande hittar vi en del nonsensmusik och det verkar som om Konami letat bland hitlistornas realådor i många fall, men det är en enorm förbättring jämfört med tidigare spel.



Dansspel ses fortfarande som outsidern bland sociala spel, men DSU2 är definitivt ett steg i rätt riktning. Anställ någon som hört talas om logik att bygga gränssnittet, licensiera fler allmänt kända dansgolvsrökare och hitta på ett nytt spelnamn som du inte vrickar tungan när du försöker säga det så kan dansspelen bli riktiga alternativ till gitarr- och sångspel.

Betyg
+
Dansspel är grymt kul
Bättre låturval

-
Ologiskt gränssnitt

=
Dansspel är grymt kul och det här är helt klart ett steg i rätt riktning.

Grafik 6
Låtval 6
Funktioner 6
Användarvänlighet 4
Spelvärde 6
Prisvärde 6


Läs mer
Social Gaming: Framtiden
Social Gaming: när Singstar tog över festen
Social Gaming: Rockspelens triumftåg
Social Gaming: Prylar, Prylar Prylar
Social Gaming: Historien

Konsollkoll på M3

M3 testar Singstar till PS3
M3 Testar Singstar Vol. 2 till PS3
M3 testar Buzz till PS3
M3 testar Rock Band
M3 testar Dancing Stage Universe till Xbox 360
M3 testar Dancing Stage Universe 2 till Xbox 360
M3 testar Wii Music
M3 testar Guitar Hero Arosmith
M3 testar Guitar Hero 3
M3 Testar Nintendo Wii
M3 testar en riktig gitarr till Guitar Hero
M3 testar Guitar Hero 2 till Xbox 360
M3 testar Guitar Hero World Tour
M3 testar Rock Band 2
M3 testar Scene it? box office smash
M3 testar Singstar Abba
M3 testar Singstar vol. 3
M3 testar Lips
M3 testar Boogie Superstar

M3 Testar karaokemaskiner med Idol-Ola
M3 testar Guitar Hero med Sugarplum Fairy
M3 testar Singstar med Sugarplum Fairy