Det bästa måttet på när en pryl uppnår legendstatus är när hela segmentet börjar uppkallas efter en enskild produkt. Det var inte en käft som någonsin kallade den bärbara kassettbandspelaren något annat än Walkman… utom i Sverige. En handdator kallades oftare för Palm än handdator och Mp3-spelare var mer eller mindre synonymt med Ipod under många år.

På samma sätt var det väldigt sällan någon ägde en personsökare i det här landet, när det spred sig ut till folkhemmen var det en Minicall som vi hade.



Gammal teknik håller än
Ursprunget till Minicall kan spåras tillbaka till 1950-talet i USA, då tekniken bakom kallades för MBS och utnyttjade fm-bandet för sin utsändning. Då, liksom i många fall även idag, användes systemet för att styra olika typer av maskiner, där en apparat kunde slås av eller på genom den mottagna signalen. Den stora fördelen, nu som då, är att alla enheter arbetar på en förhållandevis låg frekvens, vilket gör att de har rejält mycket bättre täckning än dagens mobiltelefoner.

I Sverige används frekvensbanden 169,652, 169,800 och 161,4375 Megahertz för personsökare, vilket är en aning högre än det fm-band som det en gång började med. Det utbyggda systemet som finns i Sverige täcker ungefär 99 % av landets yta och når in i betongbyggnader och liknande där mobiltelefoner än idag har svårt att nå.

I och med att tekniken enbart är utrustad med en mottagare och inte en sändare som mobiltelefoner var den redan från start väl lämpad för lite känsligare miljöer, exempelvis sjukhus. Med enbart en mottagare inbyggd blir dessutom batteritiden rejält mycket bättre än hos mobiltelefoner, så en batteritid på två veckor var ganska standard under systemets storhetstid.

Under 1960-talet utvecklades tekniken i bärbart syfte, men det var först i slutet av sjuttiotalet som det började dyka upp faktiska personsökare tänkta att användas i kommersiellt syfte. Under åttiotalet utvecklades tekniker för att både sända text- och siffermeddelanden till enheterna.

Minicall
För vanliga svenskar var det dock först 1993 som vi fick upp ögonen för personsökarna. Det var året då Telia lanserade personsökaren, redan då döpt till Minicall, samt tjänsten Minicall Privat. Tjänsten var väldigt enkel eftersom det enda du betalade för var just personsökaren och sedan var det personerna som ringde till dig som fick betala en extra summa.

Det fanns främst två olika sorters Minicall. Dels den enklare, och därmed billigare, varianten som enbart kunde ta emot siffror. Då fick du enbart se numret som ville nå dig, samt någon eventuell sifferkod som du och personen i andra änden hade kommit överens om.



Sedan fanns det de lite dyrare varianterna som kunde ta emot enkla textmeddelanden också, där sändaren fick stå och knappa in meddelandet via siffertangenterna, precis som vi skrev sms en gång i tiden. Just sifferkoderna används professionellt även idag, men många har nog egna minnen om hur exempelvis familjen hade en samling egna koder för olika händelser. 001 kunde betyda ”ring hem”, 002 betydde att det var akut, 003 att katten fastnat i ett träd igen och så vidare.

Föräldradröm
Just enkelheten i att du bara betalade en engångskostnad för din Minicall, som dessutom bara var ett par hundralappar för de enklare modellerna, gjorde succén till ett faktum. Bara under 1994 såldes det strax under 100 000 Minicall-enheter i Sverige.

Detta var på den tiden då GSM-telefoner var science fiction för de flesta och de gamla NMT-lurarna och dess abonnemang var alldeles för dyra för att de skulle kunna spridas till den breda allmänheten. Många föräldrar utrustade sina barn med kombinationen Minicall och telefonkort. På så vis kunde ungarna alltid nås om det var något, och de kunde dessutom snabbt ringa upp eftersom det på den tiden fortfarande fanns telefonkiosker i vartannat gathörn.



Storhetstiden blev inte speciellt långvarig, eftersom GSM-telefonerna med tillhörande abonnemang snabbt sjönk i pris under andra halvan av 1990-talet. När Tele2/Comviq lanserade Comviq kontant 1997 innebar det den definitiva spiken i kistan för det folkliga användandet av systemet.

Används än idag
Minicall är däremot långt ifrån dött. 2002 köptes systemet upp av företaget Generic Mobile som än idag har tjänsten igång. Numera är det totala användarantalet någonstans mellan 80 000 och 100 000 personer. Minicall används mest av räddningstjänst och annat yrkesfolk, men även, som förr, för olika typer av maskinstyrning. Den största skillnaden är att abonnemangen är belagda med en månadsavgift idag, till skillnad från ”sändaren betalar”-tanken som fanns i och med Minicall Privat hos Telia under nittiotalet.

Vi svenskar har för länge sedan bytt ut vår Minicall mot betydligt mer avancerade mobiltelefoner. Men många minns den med värme som sin allra första teknikpryl. Och kanske har du också en plats långt nere i någon byrålåda tillägnad din egen barndoms Minicall?