Video on demand må vara ett relativt nytt begrepp för många i Sverige men i USA har det funnits mer eller mindre välutvecklade tjänster i flera år vid det här laget. Många säger att det är pirater som drivit på den utveckling som vi ser idag, vi är beredda att hålla med. Men det här är en historisk återblick så innan vi tar itu med piraterna ska vi backa bandet ännu lite längre, till 1980-talet och vhs-spelarens intåg i Sverige.

Stridernas strid
För er som inte minns kan vi berätta att det bröt ut ett fullkomligt krig mellan två olika format – det var vhs:en mot Sonys Betamax. Betamax hade bättre bild- och ljudkvalitet, men du kunde spela in hela två timmar film på en vhs-kassett, med andra ord dubbelt så mycket som på dåtidens Betamax-kassett.

Betamax

Anledningen till att vhs vann kriget tvistar de lärda om än idag – även om vi tror på teorin om inspelningsstorlekens betydelse. Andra teorier kretsar kring allt från licensbråk till det faktum att porrbranschen valde vhs.

På sätt och vis är denna strid urmoder till alla de krig som utkämpats efter detta, exempelvis bluray mot hd-dvd. Och folk är sällan sena att försöka hitta paralleller mellan denna kamp och nyare strider.

Ett nytt format

Videokassettbandet var starten på något nytt, något stort. Med en spelare och ett kassettband kunde du spela in tv-program och sedan spara och titta på dem när du ville. Kombinationen blev snabbt ett stående inslag i varje hem.

VHS

Men så kom dvd-skivan (digital versatile disc) i mitten av 1990-talet och videokassettbandet fick inom ett par år se sig besegrat av den mindre och behändigare skivan som kunde lagra hela 4,7 gigabyte.

På den vanliga dvd-skivan kunde du inte spela in tv-program och annat skoj, istället köpte du dvd-filmer på samma sätt som du gör än idag. För att kunna spela in var du tvungen att ha en dvd-r-skiva i någon form, där r:et står för recordable. Ville du lyxa till det kunde du köpa en dvd-rw och med en sådan hemma fick du möjlighet att både spela in (bränna) och spela över det du bränt in under ett tidigare tillfälle. Rw står för rewritable.

Dvd-skivorna minns du förstås än idag, och i de flesta hemmen används de fortfarande flitigt. Vi hyr och köper film lagrade på dem och vi bränner ut egna filmer som vi sedan kan spela upp i dvd- och blurayspelare.

Ännu en strid
Men så dök alltså bluray upp. Eller det är inte helt sant, i början av 2000-talet ville flera andra format ta över tronen från dvd-skivan. Det slutgiltiga kriget stod dock mellan två av dem: hd-dvd och bluray. Avgörandet kom så sent som 2008 när Toshiba valde att kasta in handduken (en av få tillverkare som fortfarande inte hade gett upp hd-dvd:n), detta strax efter det att filmbolaget Warner Bros meddelat en storsatsning på Bluray och att de således lägger ner hd-dvd-satsningen.

Blurayspelare
Playstation 3

Det här kriget utspelade sig mycket på tillverkarnas mark. Vilka som tog ställning för det ena eller andra formatet och hur länge de kunde hålla ut. Microsoft släppte exempelvis ett hd-dvd-tillbehör till Xbox 360 medan Sony utrustade Playstation 3 med blurayspelare.

Den där hd-dvd-spelaren är det nog få som fått nytta av och den har aldrig ersatts av något externt bluraytillbehör, ägare av Xbox 360 får istället nöja sig med dvd-spelaren eller att hyra högupplöst film on demand direkt i boxen via Zune Marketplace.

Zune Marketplace

Bättre Internet
Så har vi alltså kommit fram till dags dato. I och med att alla får snabbare och stabilare bredbandslinor i sina hem behövs inget fysiskt lagringsmedia och inte heller en cykeltur till videoaffären. Istället har vi under ett par år nu kunnat ladda ner film (och musik) från olika sajter och tjänster utan att det för den sakens skull ska behöva ta flera dagar.

Den här utvecklingen brukar sägas ha haft sitt avstamp i ett nedladdningsprogram med namnet Napster och den piratkopiering som funnits sedan urminnes tider. Napster, och den flod av musikfildelning som uppstod i programmet, varade bara i cirka två år. 1999 slog det igenom på allvar och 2001 stängdes programmet ner.

Flera tjänster låg dock redo att ta över tronen och rättegångarna har avlöst varandra. En nutida rättegång var den mot Pirate Bay där utvecklarna av sajten dömdes att betala skadestånd på flera miljoner till filmindustrin. Ingen har dock lyckats stävja den olagliga fildelningen nämnvärt trots seriösa försök.

Pirate Bay

Anledningen till att stämningarna avlöst varandra är såklart för att film- och musikbranschen vill tjäna pengar på det de producerar. Och en fildelare betalar inte för filmen – han eller hon tankar ner den gratis via Internet tack vare att det sitter någon, eller några, i andra änden som har filmen i datorn.

Dela filer med varandra

Men det går att använda fildelning på ett mer positivt plan, ett plan där alla blir glada och får något i slutändan. Lösningen stavas on demand-filmtjänst, med andra ord en hyr- och köpfilmsbutik på nätet där du laddar ner eller strömmar filmen direkt till datorn eller annan nätverksuppkopplad enhet. Inget krångel med öppettider eller avstånd, och heller inget krångel för filmbolagen eftersom de får betalt för sina verk.

Voddler

Dagens lagliga filmtjänster nyttjar samma teknik som exempelvis Pirate Bay: När du laddar ner en film är det från andra användare som redan har filmen i sina bibliotek, det innebär att fildelningen går mycket snabbare än om du skulle sitta och tanka ner filmen direkt från enbart filmtjänsten. Många av tjänsterna premierar de användare som hjälper till mycket i form av poängsystem och liknande.

Nästa steg borde rent logiskt vara en storsatsning på mobiltelefoner samt en ännu tydligare integrering med sociala nätverk. Med tanke på hur krigshärjad historien sett ut hittills med strider mellan format, företag och pirater, är detta en utveckling vi ser fram emot att följa in i minsta detalj.