Jättetöntig liknelse egentligen, men det är så det känns. För från att ha varit sjukt bra till ”meh” tar nu HTC med sin One X steget in bland favoriterna igen. Och det är riktigt kul!

Fyrkärnig processor
Som en av de första telefonerna som bygger på Nvidias Tegra 3-chip är detta också en av de första telefonerna med fyrkärnig processor. Prestanda är alltid kul, men vi ska återkomma till just den biten efter att beskriva lite om telefonen i stort först.
HTC One X är en stor telefon. Den har en skärm på 4,7 tum av typen Super-lcd 2 som är täckt med Gorillaglas och likt Nokia Lumia 800 är skärmen lite välvd över kanten på ett snyggt sätt. Men även om själva designen av skärmen är snygg är det själva skärmen som kanske imponerar oss mest med hela telefonen. Den är helt fantastisk.
Vi har länge gillat Super Amoled-tekniken eftersom den har gett riktigt bra svärta och kontrast, och hittills har vi inte ansett att Super lcd-skärmar varit lika bra. Men detta är ett minne blott. One X skärm är extraordinär när det gäller ljusstyrka, färgåtergivning och allmän bildkvalitet. Visst, vi föredrar fortfarande kontrast och svärta i en Amoled-baserad skärm, och dessutom drar ju inte Amoled ström när den är svart. Men jämför vi med den lika högupplösta skärmen hos Samsungs Galaxy Nexus är det bara att inse att Super-lcd 2 är den nya standarden du ska titta efter om du vill ha den bästa skärmen. Dessutom klarar den sig bättre ute i solljuset än Samsung Galaxy Nexus skärm.
Det finns också andra aspekter som gör att Super-lcd kan vara ett bättre alternativ eftersom Super-Amoled använder sig av Pen Tile Matrix som gör att pixlarna kan se lite sämre ut på nära håll, något som lcd-förespråkarna länge har tjatat om. Men detta märks för de flesta inte alls om man inte tittar extremt nära på skärmen.
Av







Av






Av


Av













