Det här är femte delen i M3:s 4g-special. Läs även de övriga delarna:

4g-special del 1: Tekniken bakom 4g
4g-special del 2: Så snabbt är 4g 2012
4g-special del 3: 4g-prylen som surfar snabbast
4g-special del 4: Operatörsguide



Något som blev väldigt populärt när smarta mobiler kom och framför allt 3g-täckningen kom upp i duktiga hastigheter var möjligheten att använda sin smarta mobil som en trådlös router. I början klarade inte alla telefoner av detta, och framför allt blev operatörerna lite oroliga eftersom det innebar att folk skulle börja använda extremt mycket mer datatrafik i de redan påfrestade mobilnäten. Konsumenterna stod dock på sig och en efter en blev tillverkarna tvungna att lägga in funktionen och idag är det standard att en telefon kan låta dig ta del av abonnemangets datatrafik trådlöst till exempelvis en dator.

Batteriproblem givet
Det finns dock en del nackdelar med att låta telefonen vara din ständigt närvarande surfpunkt. Det största och mest påtagliga problemet är förstås att batteritiden blir ordentligt lidande om du inte har den ansluten till en laddare. Men det är förstås fortfarande ett lättlösligt problem, eller så får du helt enkelt begränsa ditt lanande ute i skogen utan el.

Den stora nackdelen med just 4g är dock att batteritiden redan från början är betydligt sämre än motsvarande 3g-telefoner. Anledningen är att tekniken är ny och därför har den inte hunnit optimeras. Jämför till exempel när de första 3g-telefonerna dök upp och hade batteritider som låg långt under en heldag. Idag har de flesta 3g-telefoner batteritid på åtminstone en dag vid ganska ordentlig användning, medan exempelvis Samsungs Galaxy S II LTE redan efter några timmars hårt användande av 4g-nätet börjar segna ihop.
Därför lär inte användandet av 4g-telefoner som mobila bredband vara lika intressant i början innan tekniken är tillräckligt optimerad och batteritiden utvecklad. Såvida du inte kan använda telefonen med en laddare hela tiden.

Begränsade abonnemang
Nästa problem är förstås operatörernas abonnemang. Under ett par år har de slagit knut på sig själva för att försöka erbjuda så bra abonnemang med så mycket datatrafik som möjligt, men fler och fler har börjat bli tvungna att begränsa abonnemangen. Tele2 slutade exempelvis nyligen med sitt obegränsade abonnemang för mobilt bredband, och inga andra operatörer erbjuder heller i skrivande stund ett totalt obegränsat abonnemang för privatpersoner när det gäller datatrafik. Där operatörerna eventuellt säger att det är obegränsat räcker det ofta till ett visst antal gigabyte per månad, varpå trafiken stryps till en betydligt lägre hastighet. Telenor erbjuder för 99 kronor ett surfpaket som enligt de själva kan hastighetsbegränsas efter 15 gigabyte om de tycker att det missbrukas, medan exempelvis Tele2 och Telia uttryckligen skriver att gränsen går vid 10 gigabyte per månad och att hastigheten därefter ovillkorligen sänks.

Dessutom vill operatörerna ofta försöka förhindra tjänster såsom ip-telefoni och fildelning. Fildelning tar förstås oerhört mycket kapacitet i nätet och används uteslutande till olagligheter, varför det inte är så konstigt att förstå operatörernas ovilja att uppmuntra folk att torrenta. Ip-telefoni däremot blir förstås ett inkomstbortfall för operatörerna och därför vill de inte att du ska använda tjänster som Skype, Viber och liknande. Men vissa surfpaket hos operatörerna tillåter även dessa trafiktyper, även om det i princip alltid är de dyraste paketen.


Sida 1 / 2

Innehållsförteckning