Av
När HTC lanserade One-serien fanns det tre modeller där X var den bästa, S den mittersta och V den enklaste. Här testar vi One S som med ett pris på runt 5000 kronor vid lansering placerar sig i det lägre toppskiktet.
Skärmen är av typen Super AMOLED och har upplösningen 540 x 960 att jämföra med One X skärm som är av Super-lcd-typ och har upplösning 1280 x 720. Det här är faktiskt lite trist hos en toppmodell för det här priset, eftersom vi har vant oss att förvänta en högupplöst skärm. Dessutom använder den sig av den på internetforum hatade tekniken Pentile Matrix som presenterar subpixlarna lite annorlunda, och enligt vissa är ett störande moment. Och visst, tittar vi nära på skärmen kan vi se att den skiljer sig från skärmar som inte har Pentile Matrix, men det stör oss inte och det är överlag sällan ett problem hos skärmar. Men högre upplösning hade förstås gjort skärmen ännu bättre. Den är dock oerhört ljusstark och färggrann precis som vi förväntar oss att en AMOLED-baserad skärm är.
Finfin kamera
Prestandamässigt ligger den här telefonen riktigt bra i våra tester. Den klår förstås inte de fyrkärniga telefonerna i syntetiska cpu-tester, men tittar vi på grafiktesterna kan den i de flesta avseendena jämföra sig med One X och Galaxy S3. Den här telefonen fungerar alltså utmärkt för tungt spelande. Och även om den inte presterar som de fyrkärniga kommer du aldrig märka någonting i gränssnittet som förstås flyter på helt smärtfritt.
Kameran är riktigt bra och håller jämna steg med den hos One X. Snabbheten är fantastisk och att bränna av bilder går fort och funkar bra i burst mode. Du kan som hos One X också ta bilder när du filmar, och det finns ett gäng inbyggda effekter i kameran för att smeta på olika effekter på bilderna.
Med bara 16 gigabyte inbyggt minne som dessutom bara består av runt 10 gigabyte ledigt är det extra irriterande att det inte finns någon plats för minnesutbyggnad. Visst, de flesta klarar sig på 10 gigabyte och eftersom du får 23 gigabyte gratis hos Dropbox i två år kan du ladda upp dina bilder dit och på så sätt hålla telefonen tom på bilder, men vill du lägga över några serier eller köra Spotify i offline-läge blir du snabbt varse om hur lite 10 gigabyte är. Det är ett rejält minus här faktiskt, speciellt på en telefon som positionerar sig som en mediatelefon.
Finns bra alternativ
Priset är förstås i det övre segmentet, och här kan vi hitta HTC One X för några hundralappar till och går du neråt i pris får du en Samsung Galaxy S2 som bjuder på lite sämre prestanda, men likvärdig skärm och dessutom plats för micro-sd-kort.
Det är dock kul att se HTC:s uppryckning från ett gäng trötta modeller under förra året. Nu levererar de bra telefoner med genomtänkt gränssnitt och bra prestanda.
Skärmen är av typen Super AMOLED och har upplösningen 540 x 960 att jämföra med One X skärm som är av Super-lcd-typ och har upplösning 1280 x 720. Det här är faktiskt lite trist hos en toppmodell för det här priset, eftersom vi har vant oss att förvänta en högupplöst skärm. Dessutom använder den sig av den på internetforum hatade tekniken Pentile Matrix som presenterar subpixlarna lite annorlunda, och enligt vissa är ett störande moment. Och visst, tittar vi nära på skärmen kan vi se att den skiljer sig från skärmar som inte har Pentile Matrix, men det stör oss inte och det är överlag sällan ett problem hos skärmar. Men högre upplösning hade förstås gjort skärmen ännu bättre. Den är dock oerhört ljusstark och färggrann precis som vi förväntar oss att en AMOLED-baserad skärm är.
Finfin kamera
Prestandamässigt ligger den här telefonen riktigt bra i våra tester. Den klår förstås inte de fyrkärniga telefonerna i syntetiska cpu-tester, men tittar vi på grafiktesterna kan den i de flesta avseendena jämföra sig med One X och Galaxy S3. Den här telefonen fungerar alltså utmärkt för tungt spelande. Och även om den inte presterar som de fyrkärniga kommer du aldrig märka någonting i gränssnittet som förstås flyter på helt smärtfritt.
Kameran är riktigt bra och håller jämna steg med den hos One X. Snabbheten är fantastisk och att bränna av bilder går fort och funkar bra i burst mode. Du kan som hos One X också ta bilder när du filmar, och det finns ett gäng inbyggda effekter i kameran för att smeta på olika effekter på bilderna.
Med bara 16 gigabyte inbyggt minne som dessutom bara består av runt 10 gigabyte ledigt är det extra irriterande att det inte finns någon plats för minnesutbyggnad. Visst, de flesta klarar sig på 10 gigabyte och eftersom du får 23 gigabyte gratis hos Dropbox i två år kan du ladda upp dina bilder dit och på så sätt hålla telefonen tom på bilder, men vill du lägga över några serier eller köra Spotify i offline-läge blir du snabbt varse om hur lite 10 gigabyte är. Det är ett rejält minus här faktiskt, speciellt på en telefon som positionerar sig som en mediatelefon.
Finns bra alternativ
Priset är förstås i det övre segmentet, och här kan vi hitta HTC One X för några hundralappar till och går du neråt i pris får du en Samsung Galaxy S2 som bjuder på lite sämre prestanda, men likvärdig skärm och dessutom plats för micro-sd-kort.
Det är dock kul att se HTC:s uppryckning från ett gäng trötta modeller under förra året. Nu levererar de bra telefoner med genomtänkt gränssnitt och bra prestanda.
Av
Av
Av
Av
