Högupplöst. Sexig. Bärbar. Det är många ord som dyker upp i huvudet när vi först öppnar kartongen som innehåller Nintendos senaste bärbara konsol. Men det är nödvändigtvis inte de orden som beskriver hur 3DS XL faktiskt ser ut och fungerar. Det är mer än ett år sedan 3DS XS (eller vad vi nu får kalla den) släpptes i Sverige. Under den perioden har vi hunnit se konceptet överraska och fånga en hel värld, för att sedan lämna samma värld med en känsla av besvikelse, för att sedan nå upprättelse tack vare några starka speltitlar under julsäsongen. Ingen kan anklaga Nintendo för att inte vara ett spännande företag.



Är störst bäst?
Och kanske är det just spännande som är det ord som beskriver 3DS XL allra sämst. Vi visste redan för snart två år sedan att den skulle dyka upp, bara inte i vilken form. Som det blev nu så är svaret på den frågan "stor". Men det ligger nödvändigtvis inte konsolen i fatet. Ett av mina största klagomål med originalkonsolen var dess kantiga yttre och att storleken kändes anpassad efter japanska skolbarns labbar. Inte så den här gången. XL lägger sig direkt bättre i handen och har rundade kanter för att öka komforten. Det lyckas, och jag känner för första gången att jag skulle kunna spela i timtal utan att förbruka lederna i mina händer.

De där timtalen blir dock inte så många som man hoppas på. Med 3d-effekten påslagen till max, där man gärna vill ha den, så klarar sig XL marginellt bättre än sitt storasyskon. Omkring 4-5 timmar, vilket fortfarande sticker i ögonen för den som vill ägna sig åt långa spelsessioner i soffan eller på tåget.


Sida 1 / 2
Föregående Nästa

Innehållsförteckning