Poängen är att den håller koll på vad du gör, var du är, vad du ska göra och vad den tror att du vill göra. Den får kollen genom att veta var du är och hur du mejlar. Som exempel kan du mejla fastighetsmäklare om en lägenhetsförsäljning, och senare piper telefonen till och visar hur lång tid det är till närmaste kontor av den mäklare du har mejlat till.
Eller efter ett tag när Google Now antar var ditt hem är och var du jobbar. Är du borta ser du då direkt hur långt det är hem och om det är några förseningar. Har du lagt in ett möte med en adress och står i tunnelbanan eller vid en busshållplats kan Google Now säga att du kommer bli lite försenad om det är tjall på trafiken, eller om du är hemma piper det till när du behöver åka.
Jag gillar den här funktionen, den är riktigt smidig och visar dessutom intressanta saker i närheten, och ska du ut och resa får du information om din flight och en hel del andra funktioner som kanske inte ännu fungerar i Sverige. Men mycket fungerar och det är riktigt smidigt.
Det är bara den här känslan av att Google faktiskt har sån jäkla koll på mig. Jag har verkligen lagt mitt liv i Googles händer (nej inte riktigt, lite hemligheter lägger jag på andra ställen), och det hjälper mig. Men integritetsaspekten blir ytterst påträngande.
Än så länge gillar jag det, och så länge jag låter Google följa mig så får jag rätt bra funktioner tillbaka. Men vad händer om Google slutar med ”do no evil” och byter slogan till ”dude, we’re EVIL”? Då är det läskigt. Och inte lär jag kunna ta tillbaka mitt liv. Dags att byta namn och skapa ett nytt liv i så fall kanske. Men just nu njuter jag, blåögd som jag är.
+
Jelly Bean. Det är bra mycket smidigare.
Microsoft. Windows 8 och Windows Phone är smidigt ihop.
-
4g-utbyggnaden går inte tillräckligt snabbt där jag behöver det – i sommarstugan för det mobila bredbandet.
Fler högupplösta surfplattor, tack!
Av






Av















Av

Av

Av




