Stora delar av USA ligger försjunkna i mörker. Multipla kärnvapenexplosioner har inträffat på mycket hög höjd, omkring 50 kilometer ovanför marken.
Den resulterande EMP-effekten har slagit ut all elektronik i ett område som sträcker sig över tusentals kilometer. Det finns ingen ström, inget vatten och inget av-lopp.

All kommersiell och ekonomisk verksamhet ligger nere, det finns inte en enda kassaapparat eller bankomat som fungerar och inga banker håller öppet. De första dödsoffren skördas på sjukhusen nu när reservaggregaten inte längre fungerar eftersom bränslet har tagit slut. Stridslystna mobbar stormar stormarknader och matbutiker på jakt efter något att äta – men även för att förse sig med dricksvatten.

Missa inte: Detta händer när samhället plötsligt kollapsar

prepper
Bunkrarna färdigställs till stor del innan de grävs ned.

När paniken slår till vet Paul Seyfried vart han kommer att ta vägen. Hans företag Utah Shelter Systems har under de senaste 20 åren byggt skyddsrum åt oroliga amerikaner – bunkrar speciellt anpassade för att kunna skydda olika elektroniska prylar.

– Det handlar inte om hobbypreppers. Mina kunder lägger ut 75 000 dollar eller mer på att skydda sig. Dels mot kärnvapenhot från terroristorganisationer och dels mot naturkatastrofer, berättar han.
Hur förbereder man sig för att överleva ett domedagsscenario? Enligt Paul Seyfried behöver man inte vara miljonär. Det gäller dock att spendera pengarna klokt. En bra början kan vara att skaffa sig ett stycke land på en ostörd plats, gärna på lagom avstånd till en bäck eller å.

Ett hål i marken
Gömstället byggs i etapper. Det börjar med att en stor, bandgående grävskopa anländer till den utvalda platsen. Den äter sig in i marken och gräver upp ett dike, sju till åtta meter djupt och åtskilliga meter långt.
Att välja rätt plats är inte trivialt. Till exempel måste grundvattennivån ligga tillräckligt lågt för att inte äventyra säkerheten. Diket måste vara tillräckligt djupt för att skyddsrummet, när det väl har kommit på plats, ska täckas över med ett flera meter tjockt jordlager.

I nästa etapp anländer grundstommen till det som ska bli ett färdigt skyddsrum: en enorm cylinder i tjock, korrugerad stålplåt, tre meter i diameter (det finns även en billigare variant på två och en halv meter).
En väldig kranbil med 75 tons lyftkapacitet körs fram och förankras i marken. Den lyfter sedan försiktigt ner stålcylindern och placerar den på botten av diket.

prepper
En färdiginredd bunker ser riktigt trivsam ut.

Att positionera cylindern korrekt och se till att den står exakt vågrätt tar bara några minuter. Nu behövs inte kranbilen längre. De återstående elementen, som passager eller ledningsrör, kan i tur och ordning sänkas ner av grävskopan.

Diket fylls delvis med makadam som glider nedför cylinderns sidor och fyller utrymmet under den – Dagen därpå monterar vi passager och ser till att de håller tätt, föklarar Paul Seyfried. Samtidigt som grävskopan fortsätter att fylla diket, först med krossad sten och sedan med jord, svetsar man fast luftledningar – stålrör med femton centimeters diameter. Stegar svetsas fast i de stålrör som används för att ta sig in och ur skyddsrummet. Manluckor i tjockt stål placeras ovanpå. Allting är genomtänkt – manluckorna måste vara gastäta och hålla för enorma påfrestningar. En viktig detalj är till exempel att de massiva gångjärnen måste finnas på insidan. Och det gäller att se till att luftintagen inte täpps igen.

En viktig del i bygget är att hela skyddsrummet fungerar som en Faradays bur. Elprylar och elektronik som förvaras i det kommer således att klara sig undan eventuell EMP-effekt, bara de inte är anslutna till elnätet eller till någon yttre antenn. Och det finns gott om hi-tech-prylar som kan vara bra att ha för den som överlever katastrofen – allt från solpaneler till övervakningskameror och rörelsesensorer, till exempel.