Vi får leta både länge och väl för att hitta kärnan i Need for Speed. Serien har sedan starten 1994 avhandlat det mesta i racingväg – från klassiska polisjakter på breda motorvägar (Need for Speed: Hot Pursuit) till mer realistiska tolkningar (Need for Speed: Shift) och rena rallyspår (Need for Speed: V-rally).

Läs mer: WRC 5 dämpar inte rallysuget

Sedan några år tillbaka ligger Need for Speed i händerna på Göteborgsbaserade Ghost Games, och de har sin inriktning tydlig: serien ska i första hand vara en arkadracer. Redan med deras debut Need for Speed: Rivals för två år sedan fick vi se prov på det här. Spelet var aningen oslipat, men bjöd också på en helt öppen värld, där du kunde bränna gummi tillsammans med dina vänner i diverse spektakulära sportbilar. Det är ett recept Ghost spinner vidare på med Need for Speed, som den senaste titeln kort och gott går under.

Need for Speed
D-vitaminbrist. Det är uteslutande natt i staden där Need for Speed utspelar sig.

Storstadsracing
Även här bjuds vi på en helt öppen värld – denna gång har Ghost dock valt att tolka streetracingkulturen. Därför kommer det inte som någon överraskning att vi placeras i en storstad, i vilken nattetid och lätt duggregn hela tiden råder.

Handlingen är oväntat ambitiös för att vara ett racingspel och låter oss bli en del av ett kompisgäng med streetracing som största intresse. Här hittar vi den obligatoriske lustigkurren Spike, motornörden Amy, fartfantasen Robyn, den lite mer tillbakadragna Manu samt fadersfiguren Travis. Dessa har i sin tur två uppgifter: dels att föra handlingen framåt genom mellansekvenser, och dels att ge bakgrund till de tävlingar som är utspridda i staden. Exempelvis kretsar drifttävlingarna kring Manu medan Robyn har hand om de race där det gäller att ta sig först över mållinjen.