Toyota Hilux är inne på sjunde generationen och om vi bortser från ansiktslyftningen som kom för några år sedan har det gått hela tolv år sedan föregående generation lanserades. Bilen bygger på en ny kraftigare och större ram och har således växt några centimeter både på bredden och på längden, och exteriören har fått modernare design. Vi testar double cab-versionen med 2,4 liters dieselmotor och automatlåda under några dagar i Stockholm samt en tripp till Västerbotten.

Förbättrad komfort

Jämfört med föregångsgenerationen, som vi också har tillgång till under testet, har det naturligtvis hänt väldigt mycket. Komforten är märkbart förbättrad och skillnaden mot att köra en större suv är inte jättestor (tills du ska parkera...). Motorljudet som läcker in i kupén är inte störande och bilen fångar upp ojämnheter i vägen bra, både på landsväg och på mindre vägar med fler ojämnheter. Inte riktigt lika bra som i den Nissan Navara vi nyligen testade, men skillnaden jämfört med förra Hiluxmodellen är tydlig.

Du sitter högt och bekvämt i framsätet och förarmiljön känns modern och praktiskt med bra förvaring och lätt åtkomst till knappar och reglage.

Toyota Hilux 2016
Touchskärmen i nya Hilux är rejäl men gränssnittet är inte speciellt bra i våra ögon.

I mitten sitter en stor touchskärm där du bland annat styr infotainmentsystemet, men där du också kan se grafer över bränsleförbrukningen. Vi kommer aldrig riktigt överens med det här gränssnittet, och kamerabilden som dyker upp när vi lägger i backen är ganska blek, men visst funkar det. Lite onödigt svårjobbat bara och vi föredrar att använda rattkontrollerna istället för touchskärmen i de lägen det går. Lite märkligt också att en del saker står på engelska i färddatorn – trots att vi valt svenska i menyerna.

Missa inte: Test av nya L200