The Legend of Zelda har hängt med i över 30 år. Som serie har den genom åren tagit olika skepnader – vi har utforskat Hyrule i mörka och realistiska Ocarina of Time, åkt båt i tecknade Wind Waker och manövrerat tåg i bärbara Spirit Tracks.

Kärnan i spelen har dock alltid varit densamma: vi har serverats utmaningar baserade på olika magiska föremål och instrument, utforskat tempel samt stridit mot fiender med hjälp av svärd och pilbåge. Undantaget har varit det första The Legend of Zelda – ett spel som var tidigt ute med konceptet ”open world”. Äventyret utforskades i egen takt och på eget bevåg och spelet gav minimalt med ledtrådar om var vi skulle ta vägen härnäst.

The Legend of Zelda: Breath of The Wild

Tar vara på sin historia

När The Legend of Zelda: Breath Of The Wild presenterades fick vi veta att Nintendo gjort om spelets fundamentala grund totalt och blickat bakåt, samtidigt som äventyret skulle försättas i en öppen värld. Det var ett modigt steg för ett så pass konservativt företag som Nintendo. Att ta en av sina mest älskade serier, kasta omkull allt och bygga om, är en risk som för alltid kan skada ett varumärke. Men i fallet Nintendo blev det inte så, tvärtom. Med The Legend of Zelda: Breath of the Wild omdefinierar den japanska speljätten sättet vi ser på öppna spelvärldar; ett koncept som alldeles för ofta är synonymt med enorma, tomma titlar fulla med överflödiga och repetitiva moment.

Resultatet är en titel som dels tar varsamt hand om sin historia, dels öser på med referenser till gamla spel.

Läs även: Nya Zelda nästan lika bra på Wii U som Switch

The Legend of Zelda: Breath of The Wild har varit i utveckling i över fem år. Med tanke på hur annorlunda spelet är – samtidigt som det bevarar den patenterade The Legend of Zelda-känslan är vi rysligt imponerade över Nintendos arbete. Det sammankopplar det bästa från äventyrsserien med finurliga pussel och genial design, samtidigt som det är fullständigt dränkt av Dark Souls-doftande utmaningar och ett finslipat rollspelssystem.

The Legend of Zelda: Breath of The Wild

Och med rollspel menar vi det faktum att det mesta Link samlar på sig kan uppgraderas utan att vi för den sakens skull tvingas igenom krystade ”level”-system som i exempelvis Final Fantasy XV. Istället fokuserar Nintendo på det grundläggande samtidigt som man lockar med en enorm värld att vandra runt i och utforska.

Den största förändringen någonsin

Många av dessa element har förvisso tillkommit på resans väg. Vi kunde redan i The Legend of Zelda: Skyward Sword samla in resurser för att uppgradera vad som helst. Den öppna världen tillkom i The Legend of Zelda: Twilight Princess med problemet att den kändes tom. I Breath of The Wild släpper Nintendo alla hämningar och satsar fullt ut. Det här är den största förändringen serien genomgått någonsin, och enbart till det positiva.

För trots att världen är enorm och transportsträckorna många blir det aldrig någonsin tråkigt att vandra runt i Hyrule. På vägen mellan punkt A och punkt B blir vi förundrade över naturens övergång från höga gräsbeklädda platåer till ökenvärldar och snötäckta vidder. Nintendo har också hittat en perfekt balans mellan pussel, strider och utforskande – och sidouppdragen känns sällan irrelevanta på sätt som vi upplevt i exempelvis Far Cry-serien.