Ju mer vi är tillsammans

Men försöker vi lägga spelets upplägg åt sidan (vilket är svårt eftersom den ändå är hela spelet) är det tydligt att Wildlands främst är intresserat av att vara en stor saftig leklåda för dig och dina kompisar att rumla runt i. Och därför tar vi det direkt: Wildlands är tänkt att spelas tillsammans med kompisar. Det är tveklöst det bästa och argumenterbart enda sättet att ha roligt med spelet. Att uppleva Wildlands ensam och guida runt tre personlighetslösa datorkontrollerade karaktärer genom Bolivias landskap är mest långsamt och frustrerande. Så skippa det. Då finns det ändå betydligt bättre tredjepersonsskjutare att ägna tiden åt.

Och en grej till. Wildlands är tänkt att spelas ihop med tre kompisar. Är ni bara två spelare (vilket händer) kommer ni av någon anledning inte få några A.I-kompanjoner med er, vilket förstås begränsar spelupplevelsen avsevärt.

Men lyckas ni samla ihop ett gäng kan ni ge er på spelet enligt villkoren som är tänkta. Ni får då en enorm öppen värld (den största Ubisoft någonsin gjort enligt dem själva) med skogar, berg, floder, snö, saltöken (alla spel borde ha en saltöken) och en hög med vapen, utrustningar och fordon för att lägga upp taktik och tillvägagångssätt i en rad olika uppdrag och scenarion.

Ghost Recon Wildlands 3

Vanligen utförs dessa enligt metoden: gör upp en plan, fördela roller, genomför planen, misslyckas någonstans på vägen med planen och försök improvisera resten därifrån utan att dö. Den sista biten är förstås alltid den mest spännande och engagerande och står för Wildlands absoluta höjdpunkter. På pappret är det ett stadigt upplägg för ett spel, men genomförandet känns tyvärr betydligt mer själlöst.

Intrycket är att Ubisoft hållit sitt utvecklingsteam ganska hårt under produktionen här och tvingat dem att ta genvägar gång på gång för att hinna till deadline. Resultatet är ett actionspel som gör vad det utlovar, men verkligen inte mer än så. Och det syns i allt från att de avskalade spelfunktionerna – grundläggande saker som att skjuta och köra bil känns märkligt stela till de likartade uppdragen och den ganska ojämna grafiken.

Samarbete som inte behövs

Även om Wildlands är ett spel om att samarbeta finns det sällan några större regelmässiga incitament för det. Spelet säger gärna en sak konceptuellt men inte samma sak i sin design. Ta bara en sådan omständig sak som att alla spelare måste tagga samma resurs ifall de vill ha den. Isolationen förstärks dessutom av den stora världen, i vilken ni ofta är väldigt utspridda. Den häftigaste grejen är egentligen att ni tillsammans har flera par ögon och radiokontakt mellan er, vilket gör att ni kan bilda som en superorganism som ser och hör allt. Men den känslan är förstås inte ny i sammanhanget utan något som snarare hela Ghost Recon-serien bygger på.

Spelfunktionerna som erbjuds i Wildlands är annars mest tröttsamma, inte minst på grund av att ni måste låsa in era karaktärer i olika specialiseringar eftersom Ubisoft envisas med att trycka in poänglösa färdighetsträd i alla sina spel. I och med att serien nu lämnat den futuristiska miljön från de tidigare delarna finns det också betydligt mindre användbara prylar att leka med. Alla spelare börjar med varsin drönare och den löser det mesta. Detsamma gäller för vapnen du startar med.

Det nya fokuset på fordon i Wildlands är visserligen trevligt men blir mest en fråga kring hur ni tar er runt på kartan, och kontrollerna för dem är horribla. För det mesta kommer ni ta helikoptern eftersom den är snabbast. Något som Ubisoft verkar ha insett för det finns nästan alltid en helikopter i närheten, så pass att det blir parodiskt.

Ghost Recon Wildlands 4