AI-program, visar det sig, är lite som oss människor. Vi är inte bäst från början. Det finns inte något som "talang". Det handlar om hårt arbete. Om att misslyckas gång på gång igen. Eller i vilket fall är det lärdomen vi kan dra från den nya vetenskapsrapporten "Learning to Fly by Crashing" som nu publicerats av robotforskare vid Carnegie Mellon University.

Missa inte: Drönarförbudet kan försvinna redan i sommar

Forskarna utsatte då en drönare för 11 500 krascher i 20 olika inomhusmiljöer spritt över 40 timmars flygtid för att bevisa just denna tes och ta självständig drönar-flygning till nästa nivå.

"Vi är intresserade av problemet med navigering för drönare. Hur kan en drönare lära sig att undvika hinder och styra själv", säger Abhinav Gupts, assisterande professor vid universitetet till Digital Trends.

"Till skillnad från många problem där data alltid är svaret på svåra frågor så är det som är problemet här istället en brist på relevant data. Vi kan be mänskliga experter flyga drönare men den datan blir i så liten mängd och får dessutom en övervikt vinklad mot lyckade flygningar eftersom krascherna blir färre."

Istället för att använda sig av datorsimulering var målet för teamet alltid att få drönaren att krascha. Drönaren fick då flyga långsamt tills dess att den stötte emot något varpå den återvände till sin startposition och började flyga åt ett nytt håll. Det repeterande mönstret skapade då data som kunde användas för att lära drönaren flyga även i mycket trånga utrymmen.

Drönarens flygande har dock fortfarande en del begränsningar. Inte minst när det kommer till kala väggar och glasdörrar. Men förhoppningsvis är dessa problem uträttade tills dess att vi har drönare som flyger runt överallt i våra liv.