Få utvecklare har varit lika duktiga på multiplayer-spel än Nintendo. Från gamla klassiska Ice-Climber, vidare till Mario Kart-serien (och otaliga Mario-spinoffer) har vi kunnat samlas i soffor och lirat mot vänner. När det kommer till att mäta sig mot andra över nätet har det däremot inte varit lika gott om kvalitativa titlar till Nintendos konsoler. Splatoon, som släpptes till Wii U för ganska så exakt två år sedan, var i mångt och mycket ett svar på detta. Titeln kan beskrivas som Nintendos försök att flörta med Call of Duty-publiken, även om det knappast rör sig om något glorifierat krigsvåld.

Med tiden blev Splatoon en stor succé, inte minst tack vare att Nintendo själva var duktiga på att underhålla titeln med uppdateringar och större tävlingar. Därför är det heller inte särskilt förvånande att uppföljaren är företagets enda stora spel till Switch nu i sommar, och som därmed får enormt mycket uppmärksamhet.

Splatoon 2

Samma sak men bättre

Det ska sägas direkt att Splatoon 2 inte gör några försök att omdefiniera konceptet. Faktum är att det är svårt att märka någon större skillnad på uppföljaren och originalet. Till en början är det mest det visuella som märks, det ser lite snyggare ut och animationerna har blivit fler med ett mjukare spel som resultat. Nyheterna ligger snarare i de nya förmågor och vapen som finns att tillgå. Exempelvis går det numera att nyttja en jetpack och slänga färgbomber från ovan eller ta målsökande missilbomber till sin hjälp för att ta ner motståndarna. De allra flesta av de nya förmågorna är klart roligare än de var senast – framför allt tar det tid att bemästra dem, och du behöver anpassa din spelstil beroende på vad du väljer. Även i vapenarsenalen finns en hel del nytillskott, där möjligheten att hålla två färgpistoler i vardera hand märks mest. Med det vapnet går det också att röra sig snabbt åt sidorna, vilket underlättar grymt mycket.

Bland spellägena är det naturligtvis Turf War som tar mest plats, spelläget som går ut på att färgglägga så stor del av banan som möjligt. Det har hängt med sedan föregångaren och är precis lika bra som då. Utöver det hittar vi både rankade matcher och nya Salmon Run – som låter dig slåss mot vågor av inkommande fiender (inte helt olikt horde mode från Gears of Wars). Salmon Run är faktiskt förvånansvärt omfattande, här syns både unika fiender och en annorlunda ljussättning än vad vi är vana vid med Splatoon. Dessvärre går det inte att spela Salmon Run när som helst, åtminstone inte online. Du får helt enkelt rätta dig till Nintendos tider, och i dagsläget vet vi inte hur ofta spelläget kommer vara öppet.

För alla som föredrar att spela tillsammans med vännerna online finns nu Leauge Battles. Välkommet!

Splatoon 2

Roligare kampanj

Den kanske största spelmässiga tillskottet är att enspelarläget är betydligt matigare. Det är visserligen fortfarande något undangömt, men bättre designat än i originalet, där det mest kändes som ett långt träningspass inför vad som komma skulle. Till viss del är det fortfarande så – här får du chansen att bekanta dig med samtliga av spelets vapen och förmågor, och i egen takt bekanta dig med upplägget – men både nivåerna och bossarna är mer avancerade denna gång. Däremot känns kampanjen i Splatoon 2 något bortkastad. Konceptet är i grunden så underhållande att det borde kunna gå att bygga ut ett fullskaligt enspelarläge här, som hade klarat av att stå på egna ben. Så är absolut inte fallet – utmaningen är alldeles för låg, banorna för korta och allt är över väl snabbt. Nej, Splatoon handlar fortfarande om onlinemöjligheter, tro inget annat.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning