Från Sundsvall gick färden inåt landet, och till en början såg det ut som om Teleatlas hade hämtat hem en del av Navteqs försprång i testprotokollet från gårdagen. Framför allt handlade det om att Navteq-kartorna saknade en hel del vattendrag. Inget för dig som är ute och letar badställe med andra ord.
Men när vi kom till en liten håla i Dalarna vände det. Helt plötsligt ville Teleatlas-gps:en att vi skulle svänga in på en liten gårdsplan till vänster istället för att följa den fina asfalterade 70-vägen vi var på. Och hade vi litat blint på gps:en hade vi rammat en lada…


Skönt att vi kör XC90 och inte en liten Nissan Micra

Vi kommer till en bro…

Längre fram på färden tipsade Navteq-kartan om en genväg genom ett område som var som hämtat från filmen ”Den sista färden”. Vi möttes av en skylt som varnade för en svag bro, och hördes inte banjospel i bakgrunden, eller hade vi helt enkelt kört för många mil utan paus? Givetvis tog vi chansen och vi kan rapportera att bron håller för en fullpackad XC90… Vi var dock tvungna att ringa vägverket och kolla, och det var inte de som satt upp skylten (de hänvisade till att det var privat väg). Dock rekommenderade de en bom på platsen.
Dagens höjdpunkt var dock det omskrivna stupet vid gränsen mellan Dalarna och Värmland, men det ska vi prata mer om i nästa inlägg.


Vägverket låg inte bakom denna skylt


Här är bron… och ja - vi tog sats och chansade




Ute i spenaten med Tele Atlas

Bussigt
När vi väl anlände till Karlstad (staden där solen aldrig skiner, eller hur det nu var…) blev det lite stadskörning innan vi hittade till hotellet. Här ville båda testmaskinerna att vi skulle köra på en väg där bara busstrafik var tillåten, i övrigt fungerade navigeringen tämligen smärtfritt.


Karta utan felmarkeringar, för läsbarhetens skull…

Härnäst beger vi oss av mot västkusten, har du tips om kartmissar i Göteborgstrakten – dra iväg ett mail bums!
/Mikael Lindkvist & Andreas Bergsman