Giana

6. The Great Giana Sisters

Utgivare: Time Warp Productions
År: 1987
En spellegend inte bara för spelvärdet och musiken utan även för historien runt om. Ni vet den där snickaren som blev rörmokare, hade en bror som hette Luigi och som käkade magiska svampar för att bli dubbelt så hög? Hört talas om killen? Bra. Glöm honom. The Great Giana Sisters var, helt enkelt, det feministiska alternativet till Super Mario Bros. Två italienska systrar som befolkade en snarlik plattformsvärld, med punkfrillor som power-ups till grym musik, och 1987, samma år Madonna gjorde Who's That Girl, fanns det ingenting som var mera rätt.

Det tyckte alla - utom Nintendo.

Inför hotet om en rättsprocess (Time Warp hade nästan bett om det; marknadsföringen använde taglinen "The Brothers Are History" och de tidiga banorna i Great Giana Siters låg i relation till "det andra spelet" farligt nära gränsen mellan "snarlikt" och "identiskt") försvann spelet från butikerna inom några veckor. Och i det här fallet var piratkopieringen en ren samhällstjänst. Great Giana Sisters snurrade trots detta i miljontals Commodore 64-bandare världen över i många år framåt.

Musiken, komponerad av Chris Hülsbeck, har också överlevt och frodats och tillhör idag varje "best of the Sid-chip"-samling med självaktning.

Great Giana Sisters lever förresten vidare än i dag, och släpptes i en nyversion till en rad format härom året.


soccer

7. Emlyn Hughes' International Soccer

Utgivare: Audiogenic
År: 1988
Emlyn Hughes var en av 1970-talets största brittiska fotbollsspelare. Den hårdföre mittbacken gjorde 62 landskamper och nästan 500 matcher under sina 14 säsonger i Liverpool. Men det är inte därför vi som inte höll på Liverpool (vi fanns!) kommer ihåg honom i dag.

Fotbollsspelet som bär hans namn var nämligen det sportspel som gällde under det sena 80-talet, med flera av de funktioner som dagens spel utnyttjar fullt ut. Tidigare försök i genren hade visat planen rakt uppifrån. Nu var det en isometrisk vy i som gällde, om än inte med riktigt samma höga klass i grafiken som dagens FIFA och PES.

Spelaren var inte helt lättkontrollerad utan krävde tid och utrymme för att byta riktning med bollen, vilket var både frustrerande och verklighetstroget. En annan bonus: som manager kunde du byta spelare under match, samt redigera tröjfärger och skriva in ditt favoritlags spelarnamn. Och det gjorde skillnad. Emlyn Hughes dog 2004 men spelet som bär hans namn kommer att leva länge än.


ik

8. International Karate +

Utgivare: System 3
År: 1987
Ett av M3:s tidigaste minnen i kampsportsgenren är The Way of the Exploding Fist, utgivet av Melbourne House 1985. Men det är International Karate och framförallt då uppföljaren IK+ som fått oss att lägga alla grymma moves på minnet.

I spelet International Karate+ möttes tre kombattanter varav två av dem kunde styras av dig eller din kompis. Rob Hubbard stod för musiken medan du stod för svettpärlorna när du gång på gång försökte lära dig att bemästra de fjorton olika varianterna av slag och sparkar.


Maniac

9. Maniac Mansion

Utgivare: Lucasfilm Games
År: 1987
När vi talar om klassiska Commodore 64-spel är det omöjligt att förbigå Maniac Mansion. Inte bara för att det var ett spel som var banbrytande när det kom, utan för att det faktiskt gjordes just på Commodore 64. Här var det första äventyrsspelet där du inte längre behövde skriva in kommandona utan kunde styra allt med musen... förlåt, joysticken, för vi snackar som sagt Commodore 64.

Vi som lärt oss engelska (och en del annat) med hjälp av Leisure Suit Larry sörjde lite, men det fanns ingen väg tillbaka. Och det fanns tillräckligt mycket lingvistiskt godis i det sprudlande manuset och dialogerna i Maniac Mansion för att vi skulle känna oss mer än tillfredsställda ändå. Storyn ska vi inte avslöja för mycket om - har du inte spelat Maniac Mansion förtjänar du att få överraskas - men tänk galen vetenskapsman, galna ungdomar, falska ledtrådar och talande tentakler, så är du en bit på väg.

Hjärnan bakom projektet var Ron Gilbert som senare skulle gå vidare till andra spelplattformar för att skapa Indiana Jones-äventyren och de första två Monkey Island-spelen, allt baserat på samma legendariska spelmotor - SCUMM (Script Creation Utility for Maniac Mansion).

I uppföljaren Day Of The Tentacle fanns för övrigt hela Maniac Mansion inlagt som ett påskägg.


Hover

10. Hover Bovver

Utgivare: Llamasoft
År: 1983
Det finns de som kallat Hover Bovver för "trädgårdsmästarnas motsvarighet till Grand Theft Auto". Det är - kanske - att ta i, men att speldesignen Jeff Minters största av många stora stunder hyllar kriminellt beteende och det egenmäktiga förfarandets sköna konst är odiskutabelt (och det är ett under att Socialstyrelsen tillät det).

Storyn i korthet: Du har en gräsmatta som behöver klippas, men ingen gräsklippare. Vad göra? Låna grannens, förstås. Att fråga om lov tar bara onödig tid, och dessutom skulle det kvadda spelets premiss; att du måste klippa gräsmattan färdig innan grannen upptäcker vad du gjort, tar tillbaka klipparen och gömmer den (du har tre grannar, Tom, Jim och Alf, de har varsin gräsklippare. Tre liv, alltså). Dessutom finns det en blomrabatt mitt i gräsmattan: om du råkar klippa i den får den ilskne grannen sällskap i jakten av en ännu mer förbannad trädgårdsmästare. Själv har du en hund som du kan använda för att distahera fiendena under jakten på felande strån, men som alla hundar är den bara lojal tills den tröttnar på att leka..

Det är, i korthet, Pacman med en twist, född ur Minters hälsosamt sjuka hjärna och det är i all sin enkelhet ett av de mest beroendeframkallande nonsensspelen någonsin. Och jo, llamorna är med på ett hörn också...

Vill du inspireras av ytterligare spel rekommederar vi Youtube-filmen med 100 Commodore 64-spel på tio minuter.
Se här >>