För att se hdtv-sändingar krävs fyra saker: en tv eller projektor med rätt upplösning, en hd-box, ett hdtv-abonnemang och en hdmi, komponent eller dvi-kabel att dra mellan din box och din tv eller projektor. I första delen av vår guide riktar vi in oss på bildvisaren, alltså tv:n och projektorn. Vad krävs egentligen av din utrustning för att uppleva hdtv?

HD Ready = Hdtv-redo
De flesta platta tv-apparater och hemmabioprojektorer som säljs idag bär loggan ”HD Ready”. Denna märkning är en standard framtagen av branschorganisationen Eicta som ställer upp minimikrav för att din tv ska klara av hdtv-sändningar. Dessa krav innebär att tv:n eller projektorn ska kunna visa minst 720 fysiska linjer i widescreen, ha stöd för hdtv signaler via analog komponentanslutning, och via dvi/hdmi-ingångar som stöder krypteringssystemet hdcp. Den ska också ha stöd för bildformaten 720p (progressivt) i 50/60Hz och 1080i (sammanflätat) i 50/60 Hz.

Åtminstone i teorin ger denna minimistandard ett fullgott stöd för dig som vill ta del av dagens hdtv-sändingar. Det sänds nämligen i formaten 720p (progressivt) eller 1080i (interlaced).

Några grundläggande begrepp

Innan vi ger oss in på den allra senaste standarden HD Ready 1080p, är det på sin plats att reda ut begreppen. Vaddå ”progressivt” och ”interlaced”?

Dagens standard-tv-format (som ofta benämns lågupplöst tv eller sd-tv, det senare står för ”standard definition”-tv) skickas ut i bildformatet 576i, vilket står för 576 linjer i höjdled. I:et står för Interlaced och med det menas att varannan rad i bilden skickas i två olika delbilder. Ska vi vara helt korrekta betyder detta dock inte att du ser exakt 576 linjer, eftersom en del information klipps bort från bildens kanter.

När vi tittar på dvd-film är det också 576 linjers upplösning som gäller, men här skickar de flesta dvd-spelare ut bilden progressivt (om du kör med komponent- eller hdmi-anslutning), vilket betyder att hela bilden skickas i ett svep, vilket ger en stadigare och bättre bild. Denna bildstandard benämns 576p. Har du väl fått grepp om dessa termer, och vad de står för, är det lättare att förstå de nyare hdtv-formaten.

Full HD eller 1080p
Det senaste året har det kommit alltfler tv-modeller som utöver HD Ready-loggan bär av tillverkaren egenhändigt designade loggor som ropar ut saker i stil med ”Full HD” , ”True HD” och ”1080p”. Med dessa vill de markera att tv:n har en panelupplösning på 1920x1080 pixlar och därmed i teorin mer lämpad för exempelvis uppspelning av filmer från blu-ray eller hd-dvd-spelare som skickar ut signaler på upp till 1080p. Märkningar som ”Full HD” har tyvärr inte varit en garant för att tv-apparaten stöder 1080p fullt ut. Många har bara haft upplösningen, men saknat möjligheten att ta emot den progressiva signalen. Därför finns det sedan 30 augusti 2007 en ny märkning kallad HD Ready 1080p.
Apparater märkta med denna logga ska klara alla HD Ready-kraven, ha panelupplösningen 1920x1080 samt ta emot 1080p-signal i 24, 50 och 60 Hz.

I dagsläget (november 2007) har tre företag licensierat sig för den nya standarden (LG, Pioneer och Sanyo), men vi kan räkna med att fler följer efter.

1080p eller 720p, spelar det någon roll?

Den stora frågan är då hur stor skillnaden är mellan hd och full-hd, och svaret är att det beror hur stor tv du har, och på vilket avstånd ifrån den du sitter. Har du tv-soffan fyra meter från din 32-tummare är det inte säkert att du ens ser någon skillnad mellan lågupplöst tv och hdtv. Det handlar i slutändan om vad våra ögon kan uppfatta, och i väldigt stor grad om hur välproducerat hd-materialet är. De flesta av oss upplever dock en klar skillnad när vi går upp från standard-tv till hdtv på en 40-42-tums tv-apparat från 3-4 meters tittavstånd, men till och med tränade ögon har svårt att se någon skillnad mellan hd och full-hd på detta avstånd, ens på testbilder. För att du skall dra nytta av full-hd-formatet i praktiken krävs en riktigt stor tv, eller projektorduk. Vi snackar 56-60 tum eller större…
Innan du väljer en dyr full-hd-tv (fortfarande är det framför allt i tillverkarnas high-end-linje full-hd är standard) bör du alltså tänka dig för om du kommer att få någon nytta av den högre upplösningen. Ska du inte köpa en extremt stor tv är andra parametrar som kontrastomfång, färgåtergivning och svärta betydligt viktigare att ta hänsyn till än om tv:n stöder full-hd eller inte.

De viktiga hertzen
En annan sak som är viktigt att känna till om du står i begrepp att handla en tv, eller en blålaserspelare med stöd för full-hd är att det finns ytterligare en bildstandard att känna till. Alla filmer på de nya skivformaten bluray och hd dvd är lagrade i 1080p med 24 bilder per sekund (skrivs 1080p24), vilket är standard i filmbranschen. När detta format måste konverteras till 1080 linjer i 50 respektive 60 hertz, vilket är de ”vanliga” full-hd-formaten som tv-apparaterna kan ta emot, blir resultatet ofta att bilden inte flyter på optimalt. Detta ser du tydligast i panoreringar som kan återges ryckigt (med så kallat ”judder”). Det bästa är naturligtvis om din filmspelare kan skicka ut 1080p24-formatet, och om din tv sedan kan visa det utan att behöva konvertera bilden. Flera nya bluray-spelare (inklusive spelkonsolen Playstation 3) fixar 1080p24-uppspelning, liksom ganska många nya tv-apparater. Men det är ingen självklarhet. Och hur kul är det att upptäcka detta när du nyligen pungat ut två månadslöner på en ny full-hd-tv…


Denna artikel är en del av vår special:

Missa inte övriga artiklar:
Del 1: Hdtv - det här krävs av din tv
Del 2: Så får du hdtv via kabel och satellit
Del 3: Hdtv i marknätet - frekvenskriget
Del 4: Hdtv på nätet - olagligt men svårslagbart

Fakta

Upplösningen är inte allt, men den är naturligtvis en viktig del av bildupplevelsen. Nedan ser du hur många linjer bilden innehåller från olika bildkällor.

Vhs-film 240 linjer
Standard-tv ca 500 linjer
Dvd 576 linjer
Hdtv 720p/1080i
Bluray 1080p
Hd dvd 1080p

_________________

1080i - format eller bärare

Det här är lite överkurs, men eftersom det råder en hel del förvirring angående 1080p och 1080i i full-hd-sammanhang vill vi gå in djupare på de viktiga hertzen. Hertz är ett mått på antalet bildvisningar per sekund i detta sammanhang. Om en film är lagrad i exempelvis 24 bildrutor per sekund på bluray-skivan, och sedan skickas ut på din tv i 1080i-format i 50 hertz, går du inte miste om någon bildinformation på din platta tv. ”Bärarformatet” 1080i hinner helt enkelt med att föra över all information uppdelad i delbilder till tv:n som sedan kan pussla ihop delbilderna till helbilder igen (en platt tv visar ändå bilden progressivt i slutändan). Detta innebär att även om din tv inte stöder 1080p (som insignal) kan den visa lika bra bild som en apparat som hanterar denna signal, förutsatt att tv:n gör ett korrekt jobb när den pusslar ihop delbilderna.