I början av 90-talet snackades det mycket om cyberpunk och virtuella världar, William Gibsons Science Fiction-romaner (varav flera skrivna redan på 80-talet) sålde som smör och självaste Billy Idol fick för sig att släppa en skiva kallad Cyberpunk. I tidningarna läste vi då och då reportage om forskare som tillverkade cyberhjälmar och särskilda handskar som skulle hjälpa oss att uppleva virtuella världar, och i arkadhallarna kunde du sätta på dig sådana hjälmar och spela fungerande men mycket abstrakta Virtual Reality (VR)-spel.

Virtual boy

Kanske var det därför inte så konstigt att journalister och folk i spelbranschen förväntade sig något alldeles extra när det 1994 började spridas rykten om en VR-maskin från Nintendo kallad VR-32. Förväntningarna blev inte mindre av att mirakelmannen Gunpei Yokoi som givit oss Nintendosuccér som Gameboy och Game & Watch också låg bakom den nya maskinen som med tiden fick namnet: Virtual Boy.

Missa inte: Du kan ha mängder av osynliga chattmeddelanden på Facebook – här hittar du dem​

3D i rött och svart
När Virtual Boy slutligen visades upp på Nintendos egen mässa Shoshinkai i november 1994 kom ryktena på skam. Virtual Boy såg visserligen futuristisk ut, men den hade inte mycket med VR att göra. I stället för en VR-hjälm fanns här en rödfärgad apparat placerad på ett bordstativ, samt en handkontroll och ett par hörlurar. Och när du kikade in i apparaten, precis som 1800-talets porrkonnässörer brukade kika in i filmautomater, såg du en tredimensionell bild i olika nyanser av rött mot svart bakgrund.


Överst ser vi en skiss på hur RTI Dual Mirror Scan-tekniken fungerar och under detta bilder som ger ett hum om hur resultatet uppfattas av betraktaren. 3D gör sig dock inget vidare på tvådimensionell skärm och spelet Galactic Pinball som vi ser här, är betydligt häftigare i verkligheten.

Det här var inte riktigt vad pressen hade väntat sig från Nintendo samma år som konkurrenten Sega släppte sin 32-bitarskonsol Sega Saturn och Sony var på väg med sin första Playstation. “Var är färgerna?”, menade många. “Varför kan man inte ha den på huvudet?” “Hur kul är det att spela när inte andra kan se hur långt man har kommit?” Gång på gång fick Gunpei Yokoi och hans kollegor förklara att de kunde ha gjort en variant med färgerna grönt, blått och rött mot svart i stället för bara rött mot svart, men att det dels hade blivit mycket dyrare och dels givit en mindre skarp bild. I en intervju med amerikanska speltidningen Next Generation Magazine förklarade Gunpei att de faktiskt utrett möjligheten att använda en hjälmkonstruktion men kommit fram att en sådan lösning är farligare än stativlösningen. En annan lite lustigare orsak som Gunpei nämnde är att det kanske inte är så kul att bära en Virtual Boy-hjälm efter det att en sminkad kvinna har använt den...

Men Nintendo hade också planer på en konstruktion som gjorde det möjligt att placera Virtual Boy på axlarna, och för att möta kritiken om att det kan vara trist att spela alldeles själv utan åskådare lanserade Nintendo konceptet Gamelink som enligt planerna skulle göra det möjligt att koppla samman två apparater. Men som så mycket annat som planerades för Virtual Boy kom aldrig Gamelink ut.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning

Fakta

Tillverkare: Nintendo
Tillverkningsår: 1995-1996
Pris: 1995 kostade den cirka 1 800 kronor
Mått och vikt: 217x254x110 mm, 760 g
Processor: Nec V810 32-bit Risc 20 MHz
Skärm: Dubbla högupplösta LED (Light Emitting Diode)-skärmar.
Programvara: 8 eller 16 megabyte stora rom-kassetter. Det kom ut 14 spel i USA och 19 spel i Japan. Somliga av dessa var bara översättningar från japanska till engelska, och om vi räknar bort dubbletterna kom det ut 22 olika spel till Virtual Boy.
Ljud: 16 bitars digital stereo, inbyggd högtalare och hörlursuttgång.
Strömkälla: 6 AA-batterier som räcker 7 timmar, eller strömadapter.

Tillbehör
En spelkontroll, ett spel (Mario's Dream Tennis), skärm och bordstativ medföljde maskinen. Som tillbehör fanns nätadapter, hörlurar och särskilda väskor. Flera tillbehör, såsom Gamelinkkabeln som skulle koppla samman två Virtual Boy, var planerade men hann aldrig komma innan Virtual Boy-projektet lades ner.

Så funkar Virtual Boy
3D-effekten i Virtual Boy skapas genom att vardera öga serveras varsin bild och precis som i verkligheten utanför din Virtual Boy kombinerar hjärnan informationen från vardera ögat och du uppfattar en känsla av djup. Bilderna visas på två LED-skärmar uppbyggda av rödfärgade dioder som kan återge fyra nyanser av rött med upp till 32 olika ljusstyrkenivåer mot en svart bakgrund. Varje skärm är blott en tum stor men de skapar tillsammans en bild som uppfattas som en 12-tumsskärm. Hemligheten är en teknik kallad RTI Dual Mirror Scan där ljuset från vardera skärmen passerar en uppförstorande lins som reflekteras på en gungande spegel, för att sedan nå betraktarens ena öga. Hela tiden visar skärmen en liten del av bilden som reflekteras av spegeln i nya vinklar. På så vis ritar varje bildvisning en ny rad i den kompletta bilden. Det hela går så snabbt att ögat uppfattar det som att hela bilden visas på en gång. Och med de olika uppritade bilderna tillsammans ger Virtual Boy en förvånansvärt skarp och trovärdig 3D-upplevelse.

Läs mer: Här ger Nintendo själv tips på hur du kan felsöka din egen Virtual Boy och var du kan få tag på reservdelar till den (engelska).