Under några år har spelvärlden lyckats slå sig in bland folkgrupper som tidigare knappt ens känt till fenomenet. Wii Fit installeras på gym bredvid en Dancing Stage-maskin, Nintendo DS säljs till ålderdomshem för att behandla alzheimerpatienter och så vidare. Men utöver de lite mer extrema exemplen så har spelvärlden slagit sig in bland tidigare svåråtkomliga grupper. Nu är det inte ovanligt att även de mest teknikfientliga föräldrar spelar Alfapet med grannen över nätet eller låtsastennis i Wii sports. Främst kvinnliga spelare och äldre generationer har i högre grad tagit till sig spelandet.
Detta beror givetvis inte på att de helt plötsligt fått ett sug efter att skjuta folk i Halo, utan på grund av två spelkategorier som liknar varandra en hel del; social och casual gaming (någon svensk översättning utöver socialt spelande finns tyvärr inte, så vi håller oss till de engelska termerna).
En sekund för att greppa grunderna, en evighet att bemästra
Först och främst handlar det om att spelen anpassats för den verklighet vi lever i. att sitta hemma framför en skärm och spela är inget som de flesta har varken tid eller lust med. Men genom enkla flashspel i webbläsaren, hemsidor som samlar ihop dessa och inte minst via mobiltelefonen kan alla komma åt någon form av spel oavsett vart de är. Att lägga tio timmar på ett spel med djup och invecklad story fungerar inte heller när du har fem minuter att bränna exempelvis i väntan på bussen.
Det är här casual gaming kommer in i bilden. Enkla spel som ofta bygger på ett redan känt koncept och som inte kräver någon större ”arbetsinsats” av spelaren. Rubriken här ovan är hämtad från sent sjuttio-/tidigt åttiotal och beskrev brädspelet Othello (Reversi för Windowsnörden), men kan lika gärna användas även på andra pusselspel i stil med Tetris och dess gelikar. Spelen har som bekant funnits länge, men i och med att bland annat mobilspel har ökat i försäljning så har även casual gaming vuxit till sig.
Social gaming då? I enkelhet kan det sägas att det är casualspel, men med flera spelare. Det handlar inte om att fintrimma reaktioner och knappkombinationer i Call of Duty eller Tekken som klassisk multiplayer går ut på. Även om träning ger ett bättre spel så kan fortfarande totala nybörjare som aldrig sett spelet bara plocka upp kontrollen och faktiskt klara av att spela det.
En annan vanlig benämning på genren är partyspel, för det är här den riktiga spelglädjen kommer in. För hur många har inte lirat Singstar eller Guitar Hero på en för- eller efterfest med vännerna under de senaste åren?
Började som nördfenomen
Även om de enkla spelen funnits länge så föddes inte embryot till de sociala spelen förrän i slutet av nittiotalet, då Sonys Playstation börjat ändra synen på tv-spel från något som enbart berörde småbarn och nördar, till något som fanns i de flesta hem. Fortfarande byggde det väldigt mycket på grabbgänget som lirade Fifa och liknande, även om en del lustiga koncept dök upp.
Om vi bortser från klassiska partyspel som Mario Party och dess femtioelva triljarder kopior och istället ser åt den lite mer pryliga sidan så var det 1998 som de sociala spelen föddes på riktigt i och med Konamis Dance Dance Revolution till just Playstation. 1999 dök det upp här i Sverige och bygger på just det enkla spelsättet. Istället för en kontroll med förvirrande många knappar handlade det om en plastmatta med pilar i fyra riktningar, dyker en vänsterpil upp på skärmen så ska du trampa på vänster pil på mattan. Fler pilar innebär svårare nivå att klara, men fortfarande ett busenkelt spelsätt. Fortfarande var tv-spel ansett som lite nördigt och en konstig plastmatta gjorde inte saken bättre, men dansspelen lockade ändå en ny grupp spelare, även om den kanske inte slog på bred front.
Karaoke blev genombrottet
Utöver nya versioner av dansspelet och en hel del tidiga embryon som aldrig kom utanför de japanska öarna så gick det trögt under några år. Fem år efter att vi fått dansspelen kom dock genombrottet. Tv-spel var inte längre lika konstigt och Playstation 2 var en maskin som stod i mer eller mindre varenda hem.
Se till att din sång matchar strecken på skärmen för att samla poäng, det är grunden i Singstar-spelen.
I slutet av maj 2004 släpptes Singstar till Sonys spelmaskin och i ett svep var kön, ålder och tidigare spelintresse något som inte längre spelade någon roll. Utan att egentligen ha något traditionellt mål (för seriöst, utöver att smygträna hemma så är det knappt en käft som spelar enspelarläget) blev det plötsligt en självklarhet att spela Singstar på hemmafester, förfester eller bara en vanlig kväll i veckan med kompisgänget. Sony är självklart inte dumma, utan i dagsläget finns det fler utgåvor av spelet än vi kan räkna till, självklart översatta till mer eller mindre vartenda språk människan talar.
Lite mer än ett år efter var det dags för nästa del i sagan, även denna från Sony. Frågesportspelet Buzz: the music Quiz släpptes tillsammans med fyra extremt förenklade kontroller i oktober 2005. Nu var det helt plötsligt inte konstigt att slå på spelkonsolen under släktträffen eftersom det i stora drag var ett bekant koncept, både från tv-shower och klassiska frågesportspel som Trivial Pursuit. De sociala spelen hade fångat ytterligare en målgrupp.
Men Buzz sågs ändå som aningen barnsligt och främst många killar tyckte kanske att låtutbudet i Singstar inte alls passade dem. Utan att gå in i en diskussion om könsstereotyper, men varken Madonna eller Ricky Martin är något många killar egentligen uppskattar, som en kul grej på fest i Singstar som mest. En av Singstars skapare, Paulina Bozek, hade samma åsikt då hon intervjuades av DN i samband med releasen av det första Singstar till Playstation 3.
- Det är meningen att Singstar ska vara kul. Det ska vara socialt och lätt att spela. Idag är det cirka 60 procent tjejer och 40 procent killar som spelar Singstar.
Men det skulle bara dröja en månad från releasen av Buzz innan även grabbgänget fick sitt tillskott bland de sociala spelen.
Lev rockstjärnedrömmen
Principen bakom rockspelen är lika simpel som instrumentet ser leksaksaktigt ut.
Från det mer eller mindre okända företaget Harmonix släpptes Guitar Hero till Playstation i november 2005. Det var inte deras första försök med musikspel, utan de hade en hel del japanfokuserat i bagaget. Med en plastig leksaksgitarr och egentligen samma upplägg som Dance Dance Revolution hade sju år tidigare lyckades de ändå fånga rockstjärnedrömmen i ett spel.
Succén lät inte vänta på sig och tre år senare är Guitar Hero precis lika välkänt som Singstar och precis lika välanvänt som partyspel. En av Harmonix grundare, Alex Rigopulos, har vid ett flertal intervjuer har en tolkning på varför rockspelen varit så framgångsrika.
- Det vi ser är inte en ny genre inom spelvärlden, utan snarare en ny genre inom musikunderhållningen.
Men de som inte var musikintresserade och helt enkelt inte orkade bry sig och frågesport hade fortfarande inte täckts in i gruppen för socialt spelande, innan Nintendo Wii dök upp vill säga.
Nintendos återkomst
Nästan samtidigt som Guitar Hero såg dagens ljus släppte Nintendo sin nya spelkonsol Wii. Som vi alla vet bygger konsolen inte på ren hårdvaruråstyrka som sina konkurrenter, utan helt och hållet på att kontrollen känner av dina rörelser. Med det inkluderade spelet Wii Sports var succén ett faktum. Bowla genom att svinga armen, spela tennis ungefär som på riktigt, öva golfsvingar på samma sätt som i verkligheten.
Nintendos koncept var våghalsigt, men det fungerade långt över förväntan och idag är det den snabbast säljande spelkonsolen genom tiderna just för att du inte behöver bry dig om en avancerad kontroll utan helt enkelt röra armarna för att styra spelet.
Sammanfogningen
Även om Wii dränkts i speltitlar som liknar Wii sports så har tyvärr ingen lyckats knåpa ihop ett lika självklart spel som detta, vilket gör att konsolen i många fall står avstängd tills kompisgänget kommer över och vill spela tennis.
Så i början av 2007 fanns det redan något för alla. Singstar ses i många fall som ett tjejspel, hårdrockargrabbarna hade Guitar Hero, Buzz fanns med på en kant och Wii älskades av i stort sett alla.
Men självklart tog det inte slut där. Harmonix såldes iväg till MTV och Guitar Hero-licensen stannade hos Activision som fortsatte producera spel i serien. Harmonix nya projekt hölls länge hemligt, men när det väl presenterades var succén lika given som Guitar Hero. Rock Band lät Guitar Hero-nördarna spela på sina plastgitarrer (och nu även på en plasttrumma) samtidigt som Singstarfanatikerna fick skråla lungorna ur sig, och allt i samma spel. I veckan släpps Guitar Hero World Tour som bygger på exakt samma sak och succén är redan ett faktum.
Lips skryter med trådlösa, rörelsekänsliga och allmänt pimpade mikrofoner.
Samtidigt ser vi också födelsen av nya spelserier. Lips till Xbox 360 tar upp kampen med Singstar på allvar och Wii Music är det hittills starkaste kortet för att hålla intresset kring Nintendos konsol uppe. I kölvattnet ser vi också mängder med utmanare till de redan kända titlarna. Scene It? Box Office smash är uppföljaren till förra årets frågesportspel till Xbox 360 med inriktning på enbart film. Rock Revolution, Ultimate Band och Battle of the bands är bara tre ur en nästan oändlig ström spel som ska försöka göra detsamma som Guitar Hero och Rock Band. Samtidigt breddas intressefältet med kommande speltitlar som DJ Hero för att tilltala ytterligare målgrupper. Två saker är i alla fall säkra. För det första: den här typen av sociala spel har gjort att alla numera spelar tv-spel. För det andra: i framtiden kommer de flesta ha fler spelspecifika spelkontroller, låtsasinstrument och mikrofoner hemma än vad det finns riktiga instrument på en festival.
Läs mer
Social Gaming: Framtiden
Social Gaming: när Singstar tog över festen
Social Gaming: Rockspelens triumftåg
Social Gaming: Prylar, Prylar Prylar
Social Gaming: Historien
Konsollkoll på M3
M3 testar Singstar till PS3
M3 Testar Singstar Vol. 2 till PS3
M3 testar Buzz till PS3
M3 testar Rock Band
M3 testar Dancing Stage Universe till Xbox 360
M3 testar Dancing Stage Universe 2 till Xbox 360
M3 testar Wii Music
M3 testar Guitar Hero Arosmith
M3 testar Guitar Hero 3
M3 Testar Nintendo Wii
M3 testar en riktig gitarr till Guitar Hero
M3 testar Guitar Hero 2 till Xbox 360
M3 testar Guitar Hero World Tour
M3 testar Rock Band 2
M3 testar Scene it? box office smash
M3 testar Singstar Abba
M3 testar Singstar vol. 3
M3 testar Lips
M3 testar Boogie Superstar
M3 Testar karaokemaskiner med Idol-Ola
M3 testar Guitar Hero med Sugarplum Fairy
M3 testar Singstar med Sugarplum Fairy
