Den infekterade debatten om Ipred fortsätter rasa i media. Ena sidan är rädd att varningsbreven ska drabba oskyldiga och att lagen ska påverka integriteten. Andra sidan värnar om upphovsrätten och att film-, musik- och spelindustrin ska få betalt för sina verk. Vi tycker inte några av argumenten låter vare sig orimliga eller fel. Därför har vi på M3 valt att göra ett nedslag i Ipred-debatten och se vad som egentligen pågår. Vi har valt ut tre grupper som är viktiga att belysa i sammanhanget.

Riktiga pirater inget hot
Först ut har vi crackergrupperna, eller releasegrupper som de också kallas. Där sitter de riktiga piraterna. De som får tag på alla nya filmer, musik, spel och så vidare och lägger upp dem på krypterade ftp-sajter (warezscenen). Piraterna är inte något ekonomiskt jättehot i egentlig mening. De har alltid funnits men inte uppmärksammats i den omfattning som sker nu.
Nästa kategori är de officiella Ipred-förespråkarna, denna gruppen består bland annat av piratjägarna och film-, musik- samt spelindustrin. Dessa människor vill att piratkopieringen ska upphöra och därför även att Ipred införs. De hoppas och tror att lagen ska ha en avskräckande effekt.

Sist men inte minst har vi de vanliga användarna, de som laddar ner material via torrentsajter eller hubbar och sedan sprider det vidare. Den sistnämnda gruppen räknas som allmänna fildelare och släpper sällan eller aldrig egna releaser. Deras roll är snarare att sprida releaserna vidare i sjukt stora mängder till andra vanliga användare som gör samma sak. Det är med dem som sagan om Sverige och Ipred har sin början. Ulug Bek, som självklart heter något annat egentligen, har piratkopierat ända sedan disketternas storhetstid. Han tror inte att Ipred kommer påverka piraterna nämnvärt.

– För mindre tekniskt kompetenta personer kommer det säkert innebära en del problem. Men jag ser inte Ipred som något hinder alls för att jag ska få min musik, mina filmer, spel och program precis som tidigare, säger Ulug Bek.
Han undviker torrentsajter som till exempel Pirate Bay. I dagsläget abonnerar han på en tjänst som gör att han får tillgång till alla de senaste releaserna i långt mycket högre hastigheter än vanliga torrentfiler kommer upp i. Ingen förutom de som driver servrarna ser vad han laddar ner.

– Om jag nu ska använda det skabbiga protokoll som Bittorrent egentligen är, så blir det på exklusiva, privata trackers där insynen förhoppningsvis är minimal och ingen kommer in utan rekommendation eller inbjudan av någon annan, säger Ulug Bek.

När vi pratar med fler källor som har insyn i warezscenen säger de att många pirater är glada att bli av med dem som fildelar utanför ftp-sajterna. Det vore att generalisera om man påstod att alla tycker så men inställningen finns som sagt hos flera stycken oberoende källor. Sara Lindbäck på Antipiratbyrån håller med dem. Piraterna skulle få ett mycket lugnare liv om det inte vore för allmänheten.

– Om piraternas kopior inte spreds i enorma antal skulle vi inte lägga ned resurser för att beivra dem. Men så länge kopiorna sprids i miljonexemplar är det vår prioritet att få fast både grupperna och deras servrar, säger Sara Lindbäck som är jurist och piratjägare på Antipiratbyrån.

Eftersom de verkliga piraterna sitter bakom krypterade och ip-låsta servrar och newsgroups är de dock svåra att fånga. De vet hur de ska skydda sig ordentligt till skillnad från vanliga användare som sitter på torrentsajter. Därför blir det enklare och billigare att bli av med de senare. Därmed inte sagt att Antipiratbyrån inte kommer försöka plocka piraterna med.
– Vi lägger ner en hel del utredningsresurser gentemot scenen. Det är de som gör att piratkopiorna kommer ut på nätet och sedan sipprar ut till bittorrentsajter som allmänheten kan nå, säger Sara Lindbäck.

Hon påpekar det faktum att piratkopiorna på torrentsajter och hubbar har stulits från scenen och massnedladdningen det för med sig drabbar till exempel de som arbetar med lagliga tjänster på nätet.

Stort symbolvärde
Även om Antipiratbyrån främst fokuserar på nedladdningen av film så påverkas självklart de andra branscherna med. Till skillnad från filmindustrin så har spelbranschen tampats med nedladdning ända sedan tiden då Commodore 64 var det hetaste på marknaden. De har lite lägre förhoppningar på Ipred och tror inte lagen är en slutlig lösning. De ser det snarare som att den har en form av symbolvärde. När det gäller piraterna tror de inte den kommer ha någon verkan alls.
– Så som svenska propositionen ser ut fokuserar den inte på piraterna, det är organiserad brottslighet och det är inte dem som direktivet vill åt. För dem krävs polisiära åtgärder, säger Dataspelsbranschens talesperson Per Strömbäck.

Ulug Beks åsikter ligger ungefär på samma nivå som Per Strömbäcks. Enligt honom krävs nya idéer eftersom pirater är en väldigt adaptiv grupp. Han säger att han har full förståelse för att tillverkarna vill ha betalt men att det samtidigt gäller att anpassa sig till den rådande marknaden. Därför håller han tummarna för att mikrotransaktioner ska slå igenom på spelmarknaden. Det tror han är en bra början.

Fakta

IPRED, International Property Rights Enforcement Directiv, är ett EU-direktiv som skrivits om till en svensk proposition. Propositionen är ett flertal lagar samt förändringar i redan bestående lagar. Ipred innebär i korthet följande för gamers:
Spelbranschen kan få ut din hemadress om de tror att du har laddat ner spel genom att gå till en domstol och presentera bevis på att någon med din IP-adress fildelat.
Får de rätt i domstolen kan de skicka ut ett varningsbrev eller ett kravbrev där du tvingas betala en summa pengar. Betalar du inte kan de välja att stämma dig i domstol.
Om frågan tas upp i domstol är det film-, musik- eller spelindustrin som bestämmer skadeståndssumman.
Om domstolen dömer dig kan de dessutom besluta att du måste betala för en annons i tidningen där det står att du är en dömd fildelare.
EU-länderna bestämmer själva om, och hur, de vill genomföra EU-direktivet. Svenska Ipred är därför ett förslag som våra politiker satt ihop själva, inte EU.