Hdmi-kablar är kanske inte den roligaste komponenten i din utrustning men det finns mycket att lära sig om dem. Denna artikel tänker vi viga helt och hållet till dessa hemmabiovärldens pulsådror. Den stora frågan vi ställer oss är om det verkligen är någon skillnad mellan en dyr kabel och en billig.

Först lite bakgrund och kött på benen om hdmi som standard.
Den första hdmi-standarden sattes 2002 och innebar att vi äntligen i samma kabel kunde föra över både digitalt ljud och digital bild. Standarden har sedan utvecklats och blivit ett gäng olika. Numera finns det en uppsjö av olika versionsnummer att hålla reda på; 1.1, 1.2a, 1.3a och 1.3c för att nämna några. Skillnaden mellan dessa är först och främst hur stor bandbredd utrustningen måste klara av, och därmed hur högupplösta bild- och ljudsignaler som kan skickas.

Men det finns också andra skillnader, som exempelvis i nya version 1.4 som nyligen släpptes; för att specificera sin utrustning med 1.4 ska man även kunna skicka 3D-bild, 100 megabit ethernet med mera. Version 1.3 innebar också en kabelspecifikation, numera fanns det två olika sorters hdmi-kablar. En version 1-kabel ska vara testat att kunna överföra information med bandbredden 74,25 megahertz medan version 2 ska klara hela 340 megahertz.

Dyrt eller billigt?
Det är här vi börjar komma till den intressanta delen. I och med att hdmi är en helt och hållet digital signal finns två skolar där ute, de som inte tror en kabel kan göra någon skillnad och de som är övertygade att man måste lägga ner ett antal tusenlappar även på kabeln för bästa bild, precis som i gamla analoga kablar.
En analog signal är dock en strömvariation som lätt låter sig påverkas med yttre källor. Signalen varierar stort och varje liten variation har betydelse för hur det låter eller ser ut i slutändan. En liten störning i en sådan överföring ger sig direkt på ljudet eller bilden utan möjlighet till reparation.

En digital signal består dock av ettor och nollor som sedan räknas ihop i slutändan för att bli bild och ljud. Detta innebär att signalen antingen är ”på” eller ”av”, om en störningskälla påverkar av-signalen att bli lite starkare så gör inte det något i slutet då den fortfarande kommer tolkas som en nolla.
Det ska till en ganska stor störning för en nolla att bli en etta även om det fortfarande är möjligt. Häri ligger storheten hos digital överföring, störningsrisken minskas rejält.

Anders Albinsson, chefredaktör på tidningen Ljud & Bild, har sin åsikt klar om skillnaden i bildkvalitet mellan en bra och en dålig hdmi-kabel.
– En kabel ska göra absolut ingenting – mer än att transportera den dataström som sänds in i den. Med digital teknik blir det då bild eller inte bild. Däremellan finns en smal gråzon där hängningar, pixelfel och fladder kan uppträda. Detta område är svårfångat och beror kanske inte alltid på kabeln utan även elektroniken i ändarna. Hdmi är ju inte bara en sladd.
- I bluray finns HDCP (copyrightkontroll) som ska stänga av om det verkar vara något skumt med kabel eller överföring. När en kabel är för lång blir det svårtolkade signaler i mottagardelen och allt brukar stängas ner, eller bara fladdra till ibland.

Många tester visar att en enklare kabel ofta klarar av en senare hdmi-signal, så det kan vara värt att testa sina gamla kablar även om man köper ny utrustning. Anders håller med, även om han tycker att det inte finns någon anledning att köpa nytt av en sämre standard än det som rekommenderas.
– Det är ju bara att stoppa i den billigaste som finns och se om det också fungerar. Man måste tro på sina egna ögon och inte hörsägner på forum på nätet.

Olika åsikter

Max Näslund, kabelansvarig på entusiastbutiken Reference Audio i Stockholm menar dock annorlunda och att det är stor skillnad mellan olika kablar.
– Hdmi har ingen felkorringering, utan alla ettor och nollor skickas i en stadig ström, förlorar man en bit på vägen så är den förlorad och det kommer man att märka på bilden. När för mycket information har förlorats så kommer bilden att bli svart men så länge det inte händer kommer den bara gradvis bli sämre.
Självklart undrar vi då hur man ser skillnad mellan en bra och en dålig kabel.
– Med en bra kabel kommer man se ett mycket bättre skärpedjup, det är den största skillnaden men sämre kablar ger även mer brus och sämre färger.
Enlig Anders så vet inte tv:n om en pixel är fel eller ej utan bygger upp bilden tillsammans med felet som blivit.
– En bild blir definitivt inte mörkare, ljusare eller skarpare eller med andra principiella skillnader som analog teknik kan uppvisa. Varje byte (och pixel) är ovetande om alla andra grannar och det finns i botten bara ettor och nollor, inga 0,5 eller 1,2 eller andra glidande värden. Men enskilda pixlar kan därför teoretiskt missa och då få vilket värde som helst. I så fall blinkar denna pixel till med fel färg en bråkdels sekund eller mindre. Jag har dock aldrig sett detta, trots idogt tittande.

Max som är helt säker på att han kan se skillnad mellan kabel och kabel menar dock att hur kabeln tillverkas ger en stor skillnad på hur signalen tar sig igenom den.
– Vad som är den stora skillnaden mellan kablar av olika kvalitet är förstås hur kabeln är lindad, vilka material som används med mera. En sämre kabel har högre kapacitans som gör att energi sparas i kabeln och ger skuggor över efterföljande signal, som märks på bilden. Dålig skärm gör också att mer signal läcker ut och mer störningssignal från omgivningen läcker in.
Anders är med på att en dålig skärm ställer till bekymmer men att detta mer påverkar hur lång kabeln går att göra utan signalförluster.

Där hamnar pengarna
På frågan om vad det är som kostar i de dyra kablarna svarar Max att det troligtvis inte är material- och arbetskostnad utan de dyra priserna oftast beror på forsknings- och utvecklingskostnad.
Något som alltid varit en snackis när man pratar kablar är guldpläterade kontakters vara eller icke vara. Här får vi samtycke från båda parter som är väl insatta i olika materials förmåga att leda signal. Anders påpekar att guld inte gör något annat än motverkar korrosion vilket oftast ändå inte är ett problem hemma bakom tv:n.
Även Max går på samma linje med att guld bara påverkar tidsbeständigheten då guld egentligen leder signal sämre än många andra material.
– Guldpläterat finns bara för att folk frågar efter det.
Hur mycket påverkar hdmi-kabeln hur långt man kan dra den om vi förutsätter att signalen skickas lika starkt i alla fall? Anders svarar:
– Två ihopskarvade femmeterskablar har jag klarat alla gånger. Tre fungerade inte någon gång. Men med en billig tvåmeters efter de två femmorna blev det också bild utan anmärkning.
Max är dock av en annan åsikt och hävdar att bilden kommer att tappa mer och mer ju längre kabeln blir, ända tills den tappat så mycket att det inte blir någon bild alls. Någon exakt längd går inte att säga då det beror på hur bra kablar man använder, men efter två meter så kommer man att börja märka det. Sedan försvinner signalen helt någonstans mellan 8 – 15 meter.
Vad som stämmer eller inte stämmer? Det ska vi ta reda på längre fram under veckan, då experter och M3-läsare deltar i ett unikt blindtest.
Upplagt för mer spännande läsning...