Idag känns inte funktioner som exempelvis kalender, adressbok eller komihåglista som någon ovanlighet i moderna telefoner. För några år sedan var det dock en helt annan situation, då hade man telefonen endast för att ringa med och lite senare även till att skicka små textmeddelanden med. Det andra fick man ha med sig i den ädlaste av analoga former, papper.

Var man dock riktigt cool på den tiden fanns ett till alternativ, att använda en handdator. Och störst av alla tillverkare var Palm.

För tidigt ute
Palms historia börjar 1992 när Palm Computing bildades och året efter kom Zoomer. Palm själva stod egentligen bara för lite mjukvara i datorn och många andra företag var inblandade i själva enheten, som Tandy och Casio.

Världen var inte redo och Zoomer blev en flopp, liksom Apples motsvarighet Newton som lanserades vid samma tid. Men medan Apple därmed lämnade handdatormarknaden blev Palm Computing uppköpta av US Robotics och senare 3Com. Och, under några år, värdsledande.

Andra gången gillt
1996 släpptes de första Palm-datorerna, Palm Pilot 1000 och Palm Pilot 5000. Inuti fanns en Motorola 68328-processor på 16 megahertz, 128 och 512 kilobyte ram, serieport och första generationen av Palm OS, 1.0. Med en del modifieringar kunde man uppgradera minnet upp till en megabyte.

Året efter kom nästa Palm-serie, Palm Pilot Personal och Palm Pilot Professional med version två av Palm OS. Den stora skillnaden var att de hade 512 kilobyte respektive en megabyte ram-minne och bakgrundsbelyst skärm. Detta var de sista Pilot-modellerna då Palm stämdes av Pilot Pen och blev förbjudna att använda namnet Pilot.

Genombrottet
1998 kom Palm III och det är denna modell som etsat sig fast i många prylnördars hjärtan. Designen ändrades från fyrkantig klump till en mer tilltalande form vilket gjorde att man inte längre behövde skämmas när man tog fram den.

Den byggde på samma processor som föregångarna men nu fick vi för första gången se flashminne i en Palm. För 4 000 kronor Palm III kostade fick man dessutom två megabyte ram-minne och två megabyte flashminne, vilket gjorde det möjligt att uppgradera mjukvaran. Palm III var även den första Palm:en med ir-port som gick att användas till att föra över information mellan två palmdatorer.

Även skärmen var densamma som satt i föregående modeller, en skärm som kanske inte är så mycket att skryta om idag men på den tiden var den grym, den var ju en pekskärm(!) i 160x160 pixlars upplösning och fyra olika gråtoner. Den drevs av två AAA-batterier och vid batteribyte höll ett internt batteri datorn igång i 10-15 minuter så man inte skulle förlora någon data. Självklart körde Palm III med Palm OS 3.0.

Färgstarkt

Palm III ynglade av sig till en hel serie handdatorer, vi fick Palm IIIe, Palm IIIx, Palm IIIxe och Palm IIIc. Skillnaden låg oftast i hur mycket minne modellen hade men gemensamt var den förbättrade skärmen och en ny processor som skulle göra datorn snabbare även om även denna var på 16 megahertz.

E-modellen stack ut då den inte hade något flashminne vilket gjorde att den inte var uppgraderbar, man fick helt enkelt nöja sig med Palm OS 3.1.

Var man en riktig prylnörd så var det dock Palm IIIc som gällde. C-modellen hade maxat minne på hela åtta megabyte, en värre processor med så hög klockfrekvens som 20 megahertz, och uppladdningsbart batteri. Men det var trots det inte dessa värstingspecifikationer som gjorde att man ville ha en Palm IIIc, utan det var skärmen som var det coolaste.

Skärmen hade fortfarande en upplösning på 160 gånger 160 pixlar men var nu en färgskärm av typen tft. Hela 8-bitars färgåtergivning gav möjligheten till att visa 256 färger vilket det nya operativsystemet Palm OS 3.5 också självklart klarade av. Jämfört med mobilerna som fanns under samma tid var skillnaden enorm.

Sagan är inte slut
Palm IIIc från 2000 satte punkt för tre-serien men Palm fortsatte att producera handdatorer. Efter Palm III kom Palm V och Palm m-serien som även dessa får klassas som lyckade modeller men kring 2003-2004 började det gå nedför, mobilerna tog det viktigaste från Palm och krympte sakta men säkert målgruppen. Idag är handdatorn officiellt död (även om den fiktiva überhackern Lisbeth Salander höll sig med en Palm Tungsten T3 långt efter sammanbrottet).

Palm lade grunden till det vi idag kallar smartphones och coolhetsfaktorn med att ha en Palm istället för en filofax kommer vi aldrig att glömma. Något mer vi aldrig kommer glömma är det speciella skrivspråket man fick lära sig för att kunna skriva på den.
Men just nu ser vi mest fram emot Palms försök att blåsa nytt liv i varumärket med den på papperet ruskigt smarta mobiltelefonen Palm Pre...