Bland människor över 30 år är det inte många som inte haft en lp-spelare i sin ägo. Frågar man å andra sidan människor i tjugoårsåldern finns det faktiskt en risk att de inte ens vet vad en lp-skiva är för någonting.

Så stor är skillnaden hos olika åldersgrupper, vilket främst beror på cd-skivans intåg på marknaden på 80-talet och mp3-formatet på 90-talet. Men för en gångs skull tänker vi lämna den digitala musiken därhän och i stället gräva ner oss i album, singlar och vinylsvarvar.

Inga nymodigheter
Tekniskt sett är skivspelaren ingen särskilt modern pryl. Noga räknat har tekniken i grunden sett likadan ut sedan 1877 när Thomas Alva Edison presenterade sin fonograf, även om givetvis en rad förbättringar gjorts. Nu som då bygger tekniken på att ljudet representeras av små markeringar i en skiva, samt att en nål registrerar variationerna i materialet som vibrationer vilka konverteras till elektriska signaler och förstärks i en förstärkare.

Man insåg tidigt att Edisons metallfolie inte var det bästa materialet för att återge ljudet och började därför experimentera med olika material. Olika blandningar innehållande bakelit och shellack visade sig fungera ganska bra, och i början av 1900-talet tillverkades skivor av framför allt dessa material och gick under benämningen stenkakor.

Stenkakorna var dock inte särskilt hållbara, och i slutet av 40-talet gjorde vinylen sitt intåg, ett tåligare material som gav mindre brus. I ungefär samma veva ändrades varvtalet till 33 respektive 45 varv, och ytterligare några år senare var det dags för nymodigheter som stereoinspelad musik.

Krävde påhittighet
Den som var med på vinyltiden vet att detta är en mer aktiv form av musikkonsumtion än att till exempel lyssna på en cd-skiva. Den som inte hade en helautomatisk spelare fick själv lyfta tonarmen, och dessutom ändra varvtal beroende på typ av skiva. Det gällde ju också att hålla reda på den lilla ”pluppen” för att fylla ut det större hålet i mitten av singlarna.

Många vanliga musiklyssnare hade vanliga dussinspelare hemma, exempelvis sådana som följde med stereopaketet och egentligen inte höll särskilt hög kvalitet. Då fanns det en del problem med ljudet, och det finns ingen ljudteknik som tvingat fram sådan uppfinningsrikedom hos lyssnarna som lp-spelaren. Till exempel var det inte ovanligt att man limmade fast små tyngder på pickupen för att få rätt tryck mot skivan. De mer avancerade hemmabyggarna byggde tunga plintar för att minska vibrationsoljud eller testade med olika kombinationer av tonarmar och pickuper och nålar.

Alla skivspelare har givetvis en motor. Dessa kan vara av lite olika typer, men de har alla som sin viktigaste uppgift att hålla ett konstant varvtal utan avvikelser, vilket är svårt. Det finns i huvudsak tre olika metoder för att föra över rörelsen från motorn till skivtallriken: direkt-, rem- samt mellanhjulsdrift. Alla dessa har sina för- och nackdelar, och vilken som egentligen är bäst råder det högst delade meningar om.

Mängder av klassiska modeller
En av de riktigt klassiska spelarna är schweiziska Thorens TD124, som gjorde entré 1957. Det var en stor och dyr pjäs som drevs med både rem och mellanhjul, och den hade en smart mekanism som gjorde det möjligt att dra igång skivorna på bara någon tiondels sekund. Under åren som kom skulle Thorens bygga fler högkvalitativa lp-spelare, men för något tiotal år sedan tvingades de i konkurs. Nu är de dock tillbaka och bygger moderna vinylspelare.
1962 lanserade Acoustic Research sin XA, en annan klassiker som var såväl billig som ganska liten och smidig. Den drevs med rem och hade en liten och tyst motor som reglerade hastigheten med hjälp av frekvensen i växelströmmen. Det resulterade i en väldigt tyst maskin med relativt lite ”rumble” – det vill säga störande vibrationer från motorn som kan plockas upp av pickupen. XA var också en av de första spelarna med flytande innerchassi, vilket ytterligare minskade risken för störande vibrationer.

I slutet av sextiotalet debuterade Lenco med sin L75, en spelare som även den hör till de riktiga klassikerna. Den var mellanhjulsdriven och led av en del rumble, men lät trots det riktigt bra.

Technics för jockeyn
Det vore märkligt att skriva om skivspelare utan att glida in på DJ-släktet – ingen är mer förknippad med vinylspelaren än killen i båset. Hur många har inte stått hemma och scratchat sönder platta efter platta på hemmastereon för att få till det där coola ljudet som discjockeyn på skoldansen åstadkom så enkelt? Men den som ville vara discjockey på riktigt kunde inte nöja sig med vilken spelare som helst, och noga räknat fanns det bara en som gällde: Technics 1200. Eller 1210 för den som föredrog en svart skivspelare i stället för en silverfärgad.

Technics 1200 fanns alltså i de flesta DJ-bås, och anledningarna till detta var flera. Det var en mycket stabil spelare med ovanligt stark motor, det senare var viktigt för att skivan snabbt skulle komma upp i rätt hastighet efter att den hållits fast. Den var också direktdriven, vilket innebär att den var säker när det gällde att hålla en jämn hastighet.

Retro som lever

Retrokänslan över lp-skivan och den tillhörande skivspelaren är tung, men vinylen är allt annat än död. Enligt statistiken har vinylförsäljningen minskat stadigt år för år, men efter att ynka 7 000 skivor sålts bottenåret 2006 har det vänt. Förra året såldes hela 36 000 vinylskivor, men då ingår inte den omfattande försäljningen av importerade skivor.

Det är heller inte särskilt svårt att komma över en schyst vinylsvarv, flera tillverkare saluför nya modeller. Men det är heller inte särskilt svårt att hitta fräscha exemplar av de klassiska modellerna, exempelvis brukar det gå att hitta Lencos L75 för ett par tusenlappar. Så om du är sugen på att återuppleva plattorna på vinden – eller kanske prova något helt nytt – är det bara att hoppa på retrotåget.