När Steve Jobs återvände till Apple som vd 1997 hade datortillverkaren stora problem. Pc:n gjorde stort intåg i våra hem och Apple hade svårt att nå ut med sina maskiner utanför nischade områden som musikstudior och layoutavdelningar.

Steve Jobs började med att trimma ned produktportföljen ordentligt och renodla G3-serien. Performa-serien, som var den stora konsumentsatsningen innan, behövde en ersättare, och det Apple gjorde var att helt ändra utseendet på den befintliga G3 All in one, som i stort sett enbart såldes till skolor som en smidig utbildningsmaskin. Resultatet blev en dator som helt skilde sig från den beigegrå massan och som skulle komma att rädda företaget.

Stack ut ur mängden

Den 6 maj 1998 presenterade Steve Jobs den nya maskinen, bland annat med orden ”Baksidan på vår nya dator är snyggare än fronten på konkurrenternas”. Du minns den säkert, med sin äggformade design och pastellfärgade plastshölje gjorde den intryck på oss alla. Antingen som en cool uppstickare eller som en löjlig leksak.

Satsningen var djärv men samtidigt väldigt genomtänkt. Mannen bakom designen var Sir Jonathan Ive, nuvarande senior vice president på Apples industridesignavdelning. Delar av chassit var tillverkat av halvtransparent ”Bondi Blue”-färgad plast (den första maskinen erbjöds enbart i denna färg) och ovansidan av datorn hade ett handtag som signalerade bärbarhet. Portarna doldes bakom en lucka på höger sida, och med i paketet när du köpte din Imac fanns matchande tangentbord och mus.

Crt-skärmen mätte 15 tum och hade en upplösning på 1024 x 768 pixlar. Processorn var en Power-PC med 233 megahertz klockfrekvens, samma typ som i de dyrare Power Macarna som dock hade mer cacheminne och jobbade i högre klockfrekvenser. Hårddisken rymde 4 gigabyte och 32 megabyte arbetsminne var standard. Priset på den nya datorn sattes till 1 299 dollar, och datorn såldes i mäktiga 150 000 exemplar redan den första månaden.

Floppyn som försvann

Förutom själva designen var Apple även modiga när det gällde anslutningarna. Att helt enkelt strunta i floppydiskenhet 1998 och enbart bygga in en cd-brännare var något som chockade de flesta. Merparten av datoranvändarna satt trots allt med en diger samling 3,5-tumsdisketter vid det här laget även om cd-rw-spelarna var på god väg att ta över helt och hållet. Tredjepartstillverkare var snabba med att släppa externa floppyenheter med usb-anslutning men det skulle naturligtvis visa sig ganska snabbt att Apple hade rätt. Cd:n var här för att stanna och disketten dog snabbt ut.

En annan modig satsning som också skulle visa sig vara helt rätt i tiden var att satsa helhjärtat på usb. Scsi-kontakt, serieport och adb-port var borta, och Apples satsning skyndade helt klart på övergången till usb-anslutna externa tillbehör med sin nya Imac-modell.

Surpucken

Var då allt genomgående superlyckat med Apples nya allt i ett-dator? De flesta som köpte en Imac i slutet av 90-talet var nog ganska överens om att det fanns en allvarlig brist – musen. Den så kallade pucken är något av det mest oergonomiska vi har sett i datorväg, och om du någon gång har försökt dig på att jobba med den helt runda musen vet du vad vi menar. Det var helt enkelt omöjligt att känna om den låg rätt i handen, helt plötsligt hade den vridit sig 90 grader utan att du märkt det. Oerhört frustrerande.

Trots den massiva kritiken tog det ett par år innan Apple ersatte pucken med Apple Mouse som var en betydligt mer ergonomisk historia, framför allt för personer med stora händer.

Den nya Imacen blev en omedelbar försäljningssuccé och redan i januari 1999 lanserades en uppföljare med något snabbare processor, bättre grafikkort och fem olika färgval: tangerine, lime, strawberry, blueberry och grape.

I samma veva uppgraderades Mac OS från version 8.1 till 8.5. I april samma år kom ytterligare en uppdatering med snabbare processor.
Hösten 1999 kom så en tydligare uppgradering då Apple ersatte den optiska enheten med en ny slot-in-variant, ut­ökade arbetsminnet till 64 gigabyte och byggde in ett ATI Rage 128 VR-grafikkort. Samtidigt splittade Apple upp modellserien i ”Good”, ”Better” och ”Best”. Det som skiljde de olika varianterna åt var processorhastighet, portar (de dyrare hade firewire-anslutning) och färgval.

Inspirerade Ibook

Nästa stora uppdatering av Imacen kom sommaren 2000. Apple fortsatte att differentiera serien och introducerade en budget-Imac för 799 dollar medan high-end-modellen Imac DV+ som kördes i mäktiga 450 megahertz hade fått dvd-rom-läsare. Och klockfrekvensen skulle pressas upp i 700 megahertz innan G3-eran tog slut 2002. Bortsett från att hårdvaran under skalet hade utvecklats en hel del ändrade Apple inte grundkonceptet speciellt mycket. Parallellt med att Imac gjorde stor succé i konsument­ledet introducerades även iBook, en ny bärbar mac med tydliga influenser från den färgglada Imacen. Ibook lanserades under parollen ”Imac to go”.

Början på en ny era

Imac var den första produkten från Apple med namn som börjar på ”I”. Enligt Apple stod I:t för internet, individual, instruct, inform och inspire, och som bekant är det något tillverkaren har hållit fast vid genom åren. Och Imac G3 var början på en helt ny era, Steve Jobs fantastiska resa från ett Apple i kris till ett av de största och mest lönsamma företagen i it-historien. Med Imac G3 visade Apple en gång för alla att en dator inte behöver vara beigegrå, en insikt som det skulle ta de konkurrerande pc-tillverkarna ytterligare många år att förstå.