Nu kan du skriva ut allt från designade bokstöd till coola klädhängare. Eller varför inte egna schackpjäser?

Marknaden för 3d-skrivare i konsumentklassen har närmast exploderat. I dag finns många skrivare att välja bland, allt från byggsatser för 5 000 kronor till proffsmodeller runt 30 000 kronor. Framför allt finns flera intressanta modeller under 20 000 kronor. Den billigaste skrivaren i det här testet kostar 13 200 kronor!

Det här är färdiga kompletta skrivare som du köper över disk – ett gott tecken på att 3d-skrivare har gått från fantasipryl till vardagsprodukt.

Copyright och patent

I takt med att 3d-skrivare sprids kommer frågor kring upphovsrätt och patent att skapa kontroverser. Det här är en djungel med en hel del oklara gränsdragningar. Att skriva ut egna legobitar eller en kopia av barnens Barbie-dockor är copyright-intrång. Att skriva ut en unik egen plastbit som passar med lego hamnar däremot i en gråzon. Detsamma gäller egna tillbehör till en Barbie-docka. För att inte tala om att skriva ut föremål eller avatarer från ett spel.

Säg att du skriver ut ett nytt linslock till kameran. Så länge du använder en egen design är det troligen helt okej. Men det är inte okej att imitera ett originallock. Du får heller inte använda logotypen från kameratillverkaren även om linslocket är en egen design. I USA finns redan rättsfall där personer skrivit ut modeller av föremål de sett i till exempel i en tv-serie, och blivit stämda.

Hur 3d-skrivare funkar

De typiska 3d-skrivarna för hemmabruk smälter plast som sprutas ut ur ett rörligt munstycke. Lite som en bläckstråleskrivare, fast här är det en kontinuerlig plaststräng och inte små färgdroppar. Plasten läggs ut i tunna lager och stelnar snabbt. Lager för lager byggs ett fysiskt objekt upp.

Matningen av plasten och skrivarhuvudet styrs med ett språk för 3d-skrivare som kallas g-code. Jämfört med vanliga skrivare fyller g-code ungefär samma funktion som utskriftsspråk som Postscript eller Pcl.

Den g-code du behöver för en utskrift skapas av ett program som kallas slicer. Slicern omvandlar en 3d-modell, typiskt lagrad som en stl-fil, till styrkoder som är begripliga för skrivaren, lager för lager.

Det här går automatiskt och är något du kan justera, till exempel att en modell ska ha 15 procent fyllning. Hur detta sedan konkret görs, till exempel i form av bikupemönster eller rutnät, styrs av så kallade profiler.

Lätt att komma igång

Att komma igång med en 3d-skrivare är inte svårt. Du ansluter den, startar den och justerar den. Justeringarna tar några minuter. Sedan är det bara att börja skriva ut.

Vill du inte börja med att designa en pryl är det enklast att gå till sajten Thingiverse (www.thingiverse.com) och ladda ned något som gör dig nyfiken. Det du behöver är en stl-fil, ett standardformat för att beskriva tredimensionella föremål. När du laddat ned en fil öppnar du den med det program som hör till skrivaren.

Du säger åt programmet att skapa g-code av utskriften för din skrivare. För en stor och komplex pryl kan det ta några minuter. Sedan är du redo att börja.

Ett vanligt problem är att matningshjulet inte får grepp om plasten den ska smälta och skriva ut. Plasten matas in i skrivarhuvudet som en lång tråd. Är matningshjulet för hårt åtdraget sliter det på plasten, är det för löst slirar det. Matningsproblem märks oftast när du ökar utskriftshastigheten. Det här är en sak du behöver justera då och då.

Även byggplattan behöver justeras ibland. Den måste ju vara exakt plan i relation till hur skrivarhuvudet rör sig och på exakt rätt avstånd. Att justera plattan hör till löpande underhåll av en 3d-skrivare.

Med tiden får du damm i skrivarhuvudet. Det första många skriver ut är just därför ett dammskydd till matningen. Om du skapar ett eget sådant, fyll det med en bit tvättsvamp plus en aning olja, symaskinsolja fungerar bra.

Sida 1 / 3

Innehållsförteckning