Vi letar efter fusk
Vi jämförde laddarna med en Ipad- och en Iphoneladdare från Apple och två laddare som vi köpte hos kedjor här hemma.
Det finns mycket att mäta och testa. Vi gjorde lite mer än att bara testa isoleringen. Mest för att skapa en bild av om man fuskat i någon ände.
Vi började mäta hur utspänningen såg ut och om det fanns fungerande överbelastningsskydd för överström.
Utmärkande för alla laddare köpta via nätet var att de har dålig spänningsreglering. På den sämsta laddaren fladdrar utspänningen från fem volt upp till sex volt. Piratladdaren för Ipad klarade sig däremot acceptabelt.
Inetsade tecken mitt i isolationsgatan som minskar det verkliga avståndet betydligt.
Det visade sig att alla piratladdare som var köpta på nätet hade överströmsskydd och att det slog på redan halvvägs till angiven effekt! Piratladdarna kan alltså inte leverera de fem respektive tio watt som de påstås göra.
Originalladdarna hade oklanderlig spänningsreglering utan överhörning av nätspänningens 50 Hz. Överströmsskyddet fungerade på annat sätt hos de äkta laddarna.
Den minsta piratladdaren led av ett högfrekvent brus som skapar svårigheter för ansluten elektronik. Det skulle kunna påverka pekskärmen eller batteriladdningen. Så ska det inte se ut! Av piratladdarna var det bara den som kom med Ipaden från Asien som hade bra prestanda.
En av piratladdarna kunde vi tyvärr inte testa, men det återkommer vi till.
Resultatet av överslag där avstånden är för korta.
1 000 gånger högre störningsnivåer
När vi testade EMC ut mot elnätet uppmättes cirka 1 000 gånger högre störnivåer med piratladdarna. Här utmärkte sig laddaren som följde med iPaden, den mätte precis lika uselt som de billiga laddarna.
Låt oss återgå till laddaren som vi inte kunde göra några mätningar på.
Den fullkomligt exploderade när vi satte in den i eluttaget. Testet av den slutade i en blixt, en knall och ett moln av illaluktande rök, samt fastbrända sotrester i eluttaget. Lyckligtvis slutade det bra denna gång.
Det katastrofala testet gjorde oss nyfikna och vi började undra vad som egentligen gömmer sig inuti en piratladdare.
Innehållet var i det närmaste chockerande. Mitt i kretskortet fanns isolationsgatan prydligt på plats, men mot kanten av kretskortet gick ledarna ihop och till slut låg de endast 0,8 millimeter från varandra. Det vill säga endast en tiondel av vårt önskemål på 5–8 millimeter.
Nästa upptäckt var att det inte fanns något överbelastningsskydd på ingången. Något hade gått fel med laddaren och det slutade med att transformatorns skyddande lack smälte, vilket betyder att värmeutvecklingen var flera hundra grader. Att inte ha något överströmsskydd (en säkring) i händelse av katastrofala fel skulle nog kunna betraktas som brandfarligt. Nu sprängdes en transistor i bitar och på så vis bröts strömmen.
Resterna av ett överslag mellan två lödningar. Överslaget har skett över en annan ledare. Följ ledaren till höger på vänsterkanten, där syns att den gröna skyddslacken inte är heltäckande. Om lacken inte hade täckt den nedre kanten vid överslaget hade det bara varit några tiondels millimeter mellan laddsladden och den livsfarliga spänningen i eluttaget.
