Chauffören med vit käpp
En man som i lagens mening är blind, synförmågan är nedsatt med 95 procent, sätter sig i förarstolen till en modifierad Toyota Prius-hybrid. Bilen sätter igång och kör iväg, utan att mannen i förarstolen ens nuddar ratten. “Look, ma – no hands”, säger en mycket nöjd och belåten Steve Mahan. En mångmiljonpublik har redan stiftat bekantskap med den vithårige, mustaschprydde Steve, vars Prius kör, först till ett mexikanskt snabbmatsställe där Steve köper en burrito och sedan till kemtvätten – allt utan att han rör ratten. Det är svårt att inte bli imponerad av den suveräna tekniken. Bilen kör sig själv, tryggt och säkert i stadstrafik. Den stannar för rött, parkerar där den ska och kör så småningom i väg till nästa destination. Det sker fullt lagligt på helt vanliga amerikanska vägar. Tre delstater har redan anpassat sin lagstiftning till autonoma fordon och helautomatisk bilkörning.

Framtiden har redan anlänt, inte minst för huvudpersonen i filmen, Steve Mahan, till vardags chef för Santa Clara Valley Blind Center. Tekniken finns redan. Än så länge är den dyr, men priserna kan naturligtvis pressas nedåt vid masstillverkning.


Volvos vision. Om Volvos koncept blir verklighet kommer du att kunna parkera bilen med en mobilapp.

Bygger upp en 3d-värld
Spindeln i nätet är en takmonterad radar, som skannar omgivningen. Utifrån radardata i kombination med uppgifter från andra sensorer bygger bilen upp en 3d-karta av omgivningen. Det konfronteras med gps-satellitdata och systemets kartografiska databas. På så sätt hittar bilen dit den ska.

Googles förarlösa bilar kör sig själva minst lika säkert som bilar rattade av människor av kött och blod. De klarar av 90-gradersgirar i stadstrafik, parkering på både längden och tvären, lagom avstånd till bilen framför och korrekt tolkning av trafiksignaler. De gör allt rätt och verkar köra säkrare än flertalet körkortsförsedda, mänskliga förare. Företaget har samlat upp erfarenheter av över en halv miljon kilometer tillryggalagda av självkörande bilar, utan olyckor och missöden.

Två smärre kollisioner har inträffat, men båda skedde på grund av den mänskliga faktorn. I ena fallet rattades en av Googles testbilar just då av en mänsklig förare, i den andra har Google-bilen stannat som sig bör vid rött, bara för att bli påkörd bak­ifrån av en annan bil.

Än så länge är Googles radarbaserade teknik dyr. Den är baserad på en så kallad lidar, en laseravståndmätare. På taket till en Google-bil sitter en roterande lidarenhet, som sänder ut sextiofyra infraröda radarstrålar, och bara denna enhet kostar motsvarande en halv miljon kronor. Det är ungefär vad en hel lyxbil kostar i USA.