48 tips som lyfter dina låtar - Tips 1-24

Nils Erikson är verksam som musiker, låtskrivare, producent och ljudtekniker. Han har gett ut sex soloalbum i olika genrer, fått två grammisnomineringar samt skrivit film- och körmusik. Här får du hans bästa tips när du skapar digital musik.

1. ”En bra låt är en bra låt och det spelar ingen roll hur den är inspelad!”.

Om det ändå vore sant … Vad som spelar roll för alla som lyssnar, proffs eller inte, är helhetsintrycket, och då är allting viktigt: melodi, text, form, sväng och karaktär förstås, men också ljudet. Med dagens konkurrensläge behövs genomarbetade arr och välljudande mixar för att nå fram, vare sig det är till kompisar, skivbolag, spelningsarrangörer eller internetpubliken. Detta gäller för alla genrer.

2. Fastna inte i jakten på rätt prylar inför en produktion.

Modern digitalteknik, även billiga varianter, låter tillräckligt bra för att göra en skiva hemma, om man har kunnandet. För vissa blir det nästan en dålig ursäkt för att inte komma loss, typ: ”Jag måste bara skaffa lite bättre pre-ampar innan jag kan spela in skivan.” Lägg möda på produktionen, men låt inte tekniken komma i vägen.

3. Det är lätt att efter tag börja lägga till mer och mer, särskilt i dag när man har i stort sett obegränsade möjligheter att fläska på under arbetets gång.

Efter ett tag blir man avtrubbad och för att få samma kick av en låt som man fick i början slänger man in mer dist, fetare körer, blixtar och dunder! Om detta händer, pausa från produktionen ett par dagar eller mer, och kom tillbaka med fräscha öron. Om en låt inte klarar sig med för sin genre ”normala” ljud så är det kanske inte en särskilt stark låt.

4. Tänk på att akustiska eller elektriska instrument alltid tar mer plats i ljudbilden än digitala.

Har man arrat för digitalpiano är det troligt att man måste spela mindre med en äkta flygel och vice versa. Detsamma gäller alla instrument, till exempel samplade basljud jämfört med riktig elbas. Äkta vara fyller mer.

5. Låt en extra inspelare (till exempel i någon av modellserierna Zoom H-, Tascam DR- eller Olympus LS-) spela in allt som händer i studion och kontrollrummet.

Då går inga magiska ögonblick förlorade, även om det inte kom med på någon riktig tagning. ”Wow, kan du göra det där fillet igen?”. Bara att backa och lyssna.

6. Om möjligt bör alla rytmiska delar av arrangemanget spelas in samtidigt – alltså bas, trummor, slagverk et cetera.

Inom rimliga gränser är det läckage som då kan uppstå mellan olika mikrofoner bara bra. Det hjälper till att förmedla en känsla av sammanhang och enhet.

7. Gör gärna ett par olika mixar av varje låt inför mastringen, en med sångnivån där du vill ha den, en med sången två decibel lägre och en med sången två decibel starkare.

Eller skicka leadsången, med alla tillhörande effekter och volymåkningar, som en separat ljudfil så att mastringsteknikern kan lägga samman den med resten (alltså kompet och alla körer, som en separat stereofil på motsvarande vis). Sångnivån är det mest kritiska i en mix.

8. Glöm inte att kolla mixen i lurar med jämna mellanrum.

Numera lyssnar många i huvudsak på musik så. I ett par bra hörlurar upptäcker man dessutom småfel lättare, till exempel orena klipp mellan tagningar, som inte hörs lika tydligt i monitorhögtalarna, hur bra de än är.

9. Ett halvstort plåt-reverb (plate) är ofta att föredra framför hall-reverb på trummor.

Hallar har en tendens att låta som en grotta i en mix och fungerar bäst till stora, orkestrala ljud som stråkar och körer.

10. Ett bra basljud (elektroniskt, elektriskt, akustiskt) får inte bara innehålla lågbas (under 100 hertz), hur ”gött” det än låter i studions fina monitorer.

Det försvinner helt i mindre högtalare. Se till att det finns mellanregister (cirka 250 hertz och uppåt) och, om det är rytmisk musik, en tydlig attack.

11. Att stereomicka sång eller andra akustiska soloinstrument (gitarr, fiol et cetera)

ger ofta mer närvaro än mono, om inte musikern rör sig för mycket förstås.

Det finns stereomickar (till exempel Shure VP88, Röde NT4 eller Beyerdynamic MCE82), men två likadana monomickar i x/y-formation cirka 30 centimeter framför ljudkällan går också fint att använda. Ensembler behöver förstås längre avstånd (se även tips 15).

12. Med en bra transientformare går det att trolla, till exempel spela in ett helt trumset med en enda mick.

Genom att sänka attacken skapas ett mer definierat ljud, men helt utan kompressorers typiska pumpande, och på samma vis kan sustainen dras upp för att ge bättre ”bäring”. Användbart till i princip allting och ett måste i en välutrustad studio.

13. Elbas kan ofta spelas rakt in i ljudkortet, utan vare sig effekter eller förstärkare, för att sedan i mix köras ut genom lämplig förstärkare och mickas upp.

Det ger större frihet, men om musikern vill ”spela på soundet” är det mindre lämpligt. För elgitarrister kan det vara än mer kritiskt att ha någorlunda rätt ljud redan vid inspelningen.

14. Naturlig akustik är bättre än syntetisk, men bara om den är helt rätt eftersom man inte kan göra så mycket åt den.

Legendariska hårdrockarna Led Zeppelin spelade in trummor i trapphus och den kände filmmusikmakaren Hans Zimmer använder konserthallar och kyrkor. Prova dig fram, om möjlighet ges. Sätt en mick ute i hallen, om det låter bra där!

15. I en lokal med tveksam akustik är det bättre att spela in allt i stereo.

Ett dåligt rum låter alltid värre i mono än i stereo (se även tips 11).

16. Har du en särskild favoritlokal med perfekt akustik men svårigheter att spela in där?

Den som är riktigt ambitiös kan skaffa utrustning för att ”sampla” efterklangen (med en startpistol och mikrofoner) och lägga in den i sitt impulsreverb. Har man tur har någon annan redan gjort det. Altiverb och andra märken erbjuder mängder med olika lokalers ”impulsrespons”, som är samplade på det sättet.

17. Bärbar inspelningsutrustning (se tips 18) gör det möjligt att göra pålägg hemma hos artisterna, i stället för att de ska komma till dig.

Smidigt, kostnadsbesparande och ofta mer avspänt. Det kan räcka att vinkla upp några madrasser i ett hörn för att göra ett okej sångbås. Störande ljud utifrån hörs mindre än man tror i mikrofoner, men man kan också använda en ”gate” för att få bort dem ur mixen.

18. En billig fältinspelare

är Zoom R8, en något dyrare är Cymatic LR16 (se test i Studio 11-2013) och om du är vid god kassa: Tascam HS-P82.

19. Var mycket återhållsam med att skicka ”slaskmixar” till folk, både när det handlar om artister och skivbolag.

Risken är överhängande att de lyssnar in sig på dem och sedan tycker att de riktiga mixarna låter fel.

20. Att spela in piano eller flygel hemma i bostaden är svårt.

Det låter ofta burkigt och oproffsigt, så om det inte är just det man är ute efter kan det vara värt att hyra en finare studio. Men om det inte handlar om subtilt solopiano, till exempel inom jazz eller klassiskt, kan en bra mjukvaruflygel vara ett fullgott alternativ. Exempel: Garritan Steinway, Modartt Pianoteq eller Imperfect Samples.

21. Om man ska skicka mixen till mastring är det bäst att låta mastringsteknikern göra alla eventuella in- och uttoningar (på slutmixen),

annars tappar man bit-upplösning (se även tips 22) i toningarna, vilket kan låta illa. Vill man ändå göra dem själv är tumregeln cirka 20 sekunders uttoning på en låt, med snabbare fall i början än i slutet, detta för att lyssnaren ska höra att det är en uttoning på gång. Linjära (raka) fade-outs upplevs ofta som omusikaliska. Samma princip gäller även korta uttoningar på separata kanaler i själva mixningen. Intoningar kan dock vara linjära, men det beror ju på vilken roll de har i musiken.

22. Headroom (nivåmarginal) är avståndet i decibel från de svagare delarna av en tagning upp till digitala nollan på mätarna.

I motsats till analog inspelning på till exempel rullband ska man aldrig gå över nollan när man spelar in digitalt. Det skapar en ful distorsion som inte går att få bort. I dag är 24 bitars upplösning det vanligaste, och största skillnaden mot 16 bitar är att man får bättre headroom och inte behöver vara lika noggrann med att ha hög och jämn ingångsnivå vid inspelning. Behovet av kompressor på ingången är mindre och dynamiken blir alltså bättre.

23. Vissa instrument kan behöva frekvenssepareras för att inte gröta ihop, i synnerhet i basregistret.

Om basen och bastrumman spelar tajt ihop behöver de inte konkurrera om frekvensutrymmet. Låt till exempel bastrumman stå för subbasen (under 50 hertz) och elbasen ligga högre upp, med det lägsta registret filtrerat.

24. Kondensatormikrofoner är speciellt bra till svaga och medelstarka ljudkällor som sång, piano, akustisk gitarr, ensembler et cetera.

Finns med stora eller små membran och behöver fantommatning. Exempel: AKG C414, Neumann TLM103, LineAudio CM3.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning