Förra året, när operatörerna plötsligt och helt utan förvarning chocksänkte maxdatamängden, chockhöjde priserna och fortsatte ge fel information om vad datamängden skulle räcka till – ja, då tänkte jag att det kanske hade med övergången från ett system till ett annat att göra; att vi måste ge telebolagen lite mer tid att anpassa sin nya, allenarådande databegränsningsstrategi till marknaden. Som när Telenor lovade att deras maxpaket på 10GB/mån skulle räcka till 25 timmar strömmad film. En timme Netflix, till exempel, drar cirka 700MB med lägsta möjliga kvalitet. Telenors maxalternativ räcker alltså bara till lite drygt hälften så mycket lågupplöst film som bolaget garanterade.

Ringde man deras support kunde de inte uppge någon enda filmtjänst som deras löfte var applicerbart på.

Men, som sagt, det var bråda övergångstider då, förra sensommaren. Tusentals fövrirrade kunder kontaktade support, kaos rådde.

Annat är det i dag, kan man tycka. Det nya systemet har satt sig, i alla fall hos operatörerna. Tele2 och Tre går något utanför strömmen och erbjuder i alla fall 60 respektive 100GB i maxmängd på en månad, Tre gör det rentav till ett bra pris.

Tele2 erbjöd för ett år sedan 80GB/mån för 350 kronor. I dag har de både sänkt till 60GB och prishöjt med över 100 procent, till – valfritt att skratta eller gråta – 739 kronor!

Telia och Telenor är dock ännu värre och maxar sina tak vid 10–12GB/mån.
Den ”reducerade fart” som hastigheten sedan stryps till går inte ens att surfa med, och påfyllnad med några snabbkonsumerade GB för en fotbollsmatch eller långfilm kostar mer än det kostar att köpa matchen eller filmen på nätet.
Att jag reagerar på allt detta nu igen – och må vi inte sluta reagera förrän vansinnet upphör! – är Telias och Tele2:s nya kampanj där de erbjuder HBO Nordic i paket med sina 2-10GB-abonnemang, och informerar friskt om den fantastiska tv-streamingtjänsten. Men bör man inte också upplysa om att det minsta abonnemanget endast räcker till två tv-avsnitt på en månad? Och att maxalternativet bara räcker till att följa enstaka tv-serier, om man samtidigt räknar med att kunna göra allt annat man är van vid från sin smartphone?

På tal om att ”kunna göra vad man är van vid” så har faktiskt en liten förändring i operatörernas produktinformation kunnat skönjas. Just Telia har äntligen tagit bort den långlivade lögnen i sina säljtexter om att kunden ska kunna ”strömma film, lyssna på musik och spela precis som du brukar göra” på 10GB/mån.

Och allt oftare kallar man de mobila bredbanden för ”komplement till fast bredband”. Men vem ”kompletterar” en fast lina med 60GB för magsårsframkallande 739 kronor i månaden?

Att samlat titta igenom telebolagens prislistor för 4g-bredband inför sommaren 2014 är en helt surrealistisk upplevelse. Varken villkor eller prisbilder har liksom ett skvatt med marknaden att göra. Visst talas det om nätkapacitet också, men främst hänvisar operatörerna detta paradigmskifte till just ”marknaden” och närmare bestämt konsumenters ”beteenden” och vad kunder efterfrågar.

Detta är lika lögnaktigt som att, vilket Telenor faktiskt fortfarande gör, påstå att 10GB/mån räcker till ”25 timmar film”; eller att ett maxpaket på 12GB, Telenors ”Surf Stor”, passar ”dig som strömmar musik och film ofta”.

Jag känner en Telenor-storsurfare som har och drar ur båda dessa paket, 10 plus 12GB, på en halv månad – det vill säga på ett par fotbollsmatcher och lite Netflix och SVT Play i sommarstugan.

Och då har jag hittills i denna krönika inte ens berört konsumenters verkliga beteenden, och kunders verkliga efterfrågan – att kunna strömma sport och film i hd-kvalitet. Då räcker de vanligaste maxsurfpaketen till, säg, två Netflix-filmer och en fotbollsmatch på en månad. Eller till fyra, fem kvällar med SVT Play.

Kjell Häglund / @kjellhaglund


Mer från Kjell Häglund hittar ni här: 
Piratalternativen driver utvecklingen av legala tjänster
Kjell Häglund om HBO Nordic: "Content och teknik i kaotisk disharmoni"
Kjell Häglund på M3