På musiksidan har tjänster som Spotify, i takt med att innehållet växt till sig, minskat fildelningen kraftigt. Nu när aktörer som Netflix, Filmnet och HBO hunnit mogna borde det väl ändå kunna öppna upp för att vi ska röra oss mot att använda rumsrena tjänster för att njuta av film digitalt? Men det finns en gigantisk bromskloss som tyvärr försvårar utvecklingen enormt. De stora och mäktiga filmbolagen.
 
Inte nog med att företagen verkar vägra släppa konceptet med att lansera titlar med flera månaders mellanrum i olika delar av världen. De har också varit korkade nog att ofta skriva separata kontrakt med varje inblandad person som reglerar var, hur och när varje film ska få visas. Vilket gör att aktörer som erbjuder smarta tjänster för att strömma innehåll till oss konsumenter för en ständig kamp om varenda film. Och om Filmnet ska få strömma ut The Hobbit, då ska minsann inte Viaplay få erbjuda den. Sedan måste den naturligtvis först få en chans på köp-bluray innan den ska gå att hyra. Och därefter vill de släppa en extended-version. Riktiga sandlådefasoner.

2014 nöjer vi oss inte med att sitta och vänta flera månader på att en film ska dyka upp som hyrtitel i Sverige, när vi vet att den redan visas på andra sidan Atlanten. Och varför ska vi tvingas välja mellan att köpa filmen eller att vänta på den? Frestelsen att ladda ner den på tio minuter från Pirate Bay blir för många för stor, oavsett om vi är 45 eller 20 år gamla. Vi är alla vana vid att det ska gå snabbt och att vi inte ska behöva vänta i onödan på digitalt distribuerat innehåll.

Visst är det smidigt med streamingtjänster, speciellt när klienter finns inbyggda i snart varenda pryl. Och det finns ljusglimtar, som Netflix egna serier som läggs ut en hel säsong på en gång. Eller HBO Nordic som lägger upp avsnitt med svensk text bara timmar efter att samma program haft världspremiär. Nu hoppas jag bara på att de stora drakarna i branschen inser vart vi är på väg, och att det är dags att hoppa på tåget.