Det är inte den hyllade kvinnliga protagonisten Ellen Ripley (Sigourney Weaver) vi får följa. Istället är det hennes dotter Amandas sökande efter sin mor som sätts i fokus. Det hela utspelar sig 15 år efter Ridley Scotts Alien och 42 år innan James Camerons uppföljare. Ni som har sett filmerna vet att Ellen i andra filmen återvänder efter att ha varit borta i flera decennier.

Tufft läge

Det första som möter oss är en rymdstation i totalt kaos. Rymdstationens trånga korridorer är fulla av lik, och de få personer som är vid liv är livrädda och skjuter mot alla de ser. En rejält obehaglig stämning byggs upp med ljudeffekter, en omgivning som fallerar och fientliga människor i panik. Med endast en skiftnyckel att försvara sig med är det ett måste att smyga fram och hålla sig väl gömd.

Tyvärr tar känslan av utsatthet slut ganska snabbt. Istället väntas ett par timmar av irritation och förvirring. Vi svär över allt springande fram och tillbaka, att det både är svårt att upptäcka och interagera med föremål, att kartan är svårläst och att Amanda inte kan ta sig över små trösklar. Även om skräcken återigen infinner sig efter ett tag har vi redan timmar av glädjedödande frustration och tristess i bagaget.

Mer är mindre

Ändå sitter vi snart återigen i de där små skåpen, vågar knappt kliva ut och håller andan när fienden närmar sig. Utvecklarna gjorde rätt i att introducera en rörelsedetektor. Vi följer slaviskt minsta rörelse i området och tar oss fram så gott det bara går. Ångesten trappas upp för varje ny typ av fiende vi stöter på. Till slut har vi inte bara att göra med komplett galna människor, utan även oförutsägbara androider och en utomjording som krälar i lufttrummor i hopp om att komma ifatt oss.

Så fort det ges en lugn stund snickrar vi ihop saker som är väsentliga för att överleva. Vi kastar ut föremål som ger ifrån sig höga ljud och minor som sprängs och tillfälligt paralyserar robotar. Vi lyckas även roffa åt oss en eldkastare som skrämmer iväg utomjordingarna. Men trots allt detta blir vi snabbt avtrubbade.

En av de största bristerna är att spelet är alldeles för långt. Bra skräck slutar aldrig att överrumpla, vilket är raka motsatsen till vad Isolation gör. Det är svårt att inte bli avtrubbad när man i princip enbart möter ovanstående fiender och tvingas göra liknande uppdrag i tiotals timmar.

Spel: Alien: Isolation
Pris: 600 kronor.
Plattform: PS4, Xbox One, PS3, Xbox 360, pc.
Testad plattform: PS4.
Utvecklare: Creative Assembly.
Utgivare: Sega.


Stundtals riktigt obehagligt.
Överlevnadsskräck.


Alldeles för långt.
Samma återkommande fiender.
Periodvis irriterande kontroll.

Betyg 3 av 5

Alien: Isolation (PS4)

Bästa pris just nu: 196 kr