Det är inte tekniskt svårt att få upp en farkost i luften, men det är desto svårare att tolka juridiken. Det är nämligen flera instanser som vill säga sitt om drönarflygning: länsstyrelsen, Försvarsmakten och Transportstyrelsen.

Drönarspecial

Del 1: Se upp, nu slår drönarna igenom på allvar
Del 2: Så används drönare i dag
Del 3: Köpguide: 7 hetaste drönarna just nu
Del 4: Så funkar tekniken i en drönare
Del 5: Reportage: Han bygger sin egen drönare
Del 6: Vad säger lagen om drönare?

Intresset för modellflyg bara ökar och Transportstyrelsen drunknar nu i ansökningar från folk som vill ha tillstånd.

– Vi har valt att dra gränsen vid vad du använder din flygmaskin till, säger Erik Jangren, som arbetar som flygteknisk inspektör på Sjö- och luftfartsavdelningen på Transportstyrelsen. Han handlägger ansökningar om tillstånd för obemannade luftfartyg.

- Oavsett vikt och storlek räknar vi alla radiostyrda flygmaskiner till gruppen obemannade luftfartyg, och det är tillståndspliktigt först när du använder dem kommersiellt, det vill säga flyger på uppdrag av någon. Det som inte kräver tillstånd är om du flyger privat, för nöjes skull eller för rekreation, och flyger inom synhåll.

Erik Jangren, Transportstyrelsen

Det betyda alltså att om din sjuåriga dotter får tio kronor av grannen för att göra en liten flyguppvisning med sin leksakshelikopter hemma i trädgården så måste hon ansöka om tillstånd men inte annars?
– Eh … ja, säger Erik Jangren.

Flygning på uppdrag

Transportstyrelsen handlägger bara tillstånd för själva flygningen, så det är den vi först tänker försöka bena ut juridiken med.

– Viktigt är att man hela tiden har visuell kontakt med sin flygmaskin. Du får heller inte flyga så att du äventyrar andras egendom eller utsätter folk för fara. Transportstyrelsen rekommenderar att du som hobbyflyger följer modellflygplansklubbarnas regler.

Dessa brukar ju flyga på särskilda fält, och då undrar vi förstås om det ändå är okej att flyga hemma i sin trädgård eller i en park.
– Flyger du privat måste du se till att du flyger så att du har planet inom synhåll och att du kontaktar flygtrafikledningen om du är i närheten av en flygplats, en så kallad kontrollzon. Det är också viktigt att du inte utsätter andra för fara, säger Erik Jangren.

Det är förstås inte bra att köra där annan flygtrafik går, det säger sig självt. Men många nybörjare tänker inte alltid på det när de kanske tänjer på gränserna och börjar köra upp sin flygmaskin för högt.
Så vad gäller då om vi skaffar tillstånd?
– Då kan du ta uppdrag, men bara för att du får ett tillstånd är det inte fritt fram. Det finns olika tillståndskategorier. 1A gäller för maskiner som väger upp till 1,5 kilo, nästa kategori gäller för upp till 7 kilo. När ditt obemannade luftfartyg får en vikt över 150 kilo behöver du särskilt tillstånd från den europeiska luftfartsmyndigheten Easa. Om du flyger utan visuell kontakt med farkosten krävs särskilda tillstånd, berättar Erik Jangren.
– Du får heller inte flyga i mörker. Då krävs också ett särskilt tillstånd.

Inget allvarligt har hänt

Själva tillståndet innebär att du förbinder dig att följa vissa regler. Du måste föra loggbok och bokföra alla flygningar och om det sker något allvarligart måste det rapporteras direkt in till Transportstyrelsen. Erik Jangren berättar att ingen sådan incident av allvarligare karaktär har rapporterats in.
– Peppar, peppar, jag har inte fått in rapporter på att något allvarligt hänt. Det har väl varit att någon hört av sig och varit arg och tyckt att det surrat, eller att man flugit på ett sätt som strider mot reglerna och som kunde lett till en olycka.

För att få tillstånd måste du också teckna skadeståndsansvarsförsäkring, där det ska framgå att du flyger. Om ditt eget försäkringsbolag inte vet vad du pratar om finns det särskilda luftfartsinriktade försäkringsbolag och du får räkna med en kostnad på runt 1300 kronor per år.

Antalet ansökningar till Transportstyrelsen har fördubblats varje år de senaste fem åren och det är nu så många ansökningar att man på Transportstyrelsen knappt hinner med att handlägga alla ärenden.

– En glad nyhet är att en avgiftssänkning är på gång inför 2015.
I dag finns runt 350 utfärdade tillstånd. Det som skapat boomen att flyga är förstås möjligheten att kunna fotografera och filma från sin flygmaskin, men kring den frågan hänvisar Transportstyrelsen vidare till nästa instans, då Transportstyrelsen alltså bara handlägger tillstånden för själva flygningen. Eftersom du inte fysiskt själv håller i kameran kan en kamera monterad på en drönare räknas som ”kameraövervakning”, och då är det länsstyrelsen du får vända dig till.

Kameraövervakning eller inte?

Vi tar kontakt med Mattias Sandström som är jurist på länsstyrelsen.
– Rättsläget är inte helt glasklart, säger han. Så fort du har en fastmonterad kamera som kan ta bilder där du kan identifiera personer räknas det som kameraövervakning.

Han syftar på kameror som sitter på till exempel fastigheter, men också på fordonsmonterade kameror. Här har det ju uppkommit en diskussion om huruvida det skulle vara okej att sätta en kamera i bilen som kan dokumentera en eventuell krock.

– Enligt lagstiftningen är det skillnad på fast monterade och handhållna kameror och enligt lagen blir det då annorlunda att sitta i en bil och hålla kameran i handen medan du filmar än att skruva fast den i instrumentpanelen, säger Mattias Sandström.

Frågan är då om en privatperson kan köra upp sin radiostyrda helikopter och ha en kamera monterad under den utan att begå lagbrott.
– Det har ännu inte prövats i domstol, men mycket talar för att det inte är helt problemfritt.

Det finns fall där räddningstjänsten begärt tillstånd att få ha kameror i brandbilarna och det har inte varit helt enkelt för dem, så jag tror inte det skulle vara enklare för en privatperson att få tillstånd.
– Men Googlebilen då, som kört omkring och tagit bilder på hela Sverige? undrar jag.
– Nu har de ju i efterhand suddat ut saker och känslig information ska vara bortplockat, jag har inte arbetat specifikt med just det, så jag kan inte ge dig ett fullständigt svar på den frågan.

Eftersom det enkla svaret inte riktigt finns vägleder Mattias Sandström mig med formuleringar som att det kan vara känsligt om det finns en kamera där man inte förväntar sig att det ska dyka upp en, plus det här med identifiering. Säg att du filmar din granne från ovan när hen är i trädgården och sedan lägger ut detta på Facebook så att alla ser vem det är. Det är inte så enkelt som att du kommer undan om du låter sudda ut grannen så hen inte går att identifiera.

Kan kräva tillstånd av Försvarsmakten

För spridning av flygbilder från luftfartyg över svenskt territorium krävs nämligen också tillstånd av Försvarsmakten. ”Om skydd för landskapsinformation”, står det att läsa på deras hemsida. Reglerna känns plötsligt lika snurriga som propellrarna på quadrocoptern. Det finns däremot inte längre något krav på förhandstillstånd för flygfotografering över någon del av Sverige så länge det inte råder höjd beredskap.

Det här innebär att det bara är bilder tagna från luften som ska publiceras som måste skickas in till granskning till Försvarsmakten. Är detta verkligen möjligt? undrar vi, med tanke på hur otroligt mycket bilder det cirkulerar där ute på internet.

Försvaret borde väl ha fullt upp att jaga ubåtar? Försvarsmakten väljer att svara formellt och strikt i ett mejl:

”Lagen om landskapsinformation gäller och då finns två alternativ.
1: Skicka in bilder f
ör godkännande. (Man ska inte skicka bilderna via nätet då vi har bedömt det som spridning.)
2. Ans
öka om självgranskningsrätt.

Försvaret säger i mejlet att de inte har någon statistik på hur många bilder de får in som ska granskas. De skriver också: ”När lagen skrevs var inte tekniken så tillgänglig för allmänheten som den är nu och det medför givetvis en belastning för oss som skall granska.

Snart blir jag uppringd av en man på försvaret som önskar vara anonym och som inte vill bli citerad. Jag undrar varför en privatperson som köpt en leksakshelikopter och vill lägga ut bilder på sin hemsida måste låta försvaret granska materialet först, när Googles kartor redan visar detaljrika satellitbilder över hela Sverige och det verkar vara okej. Mannen blir tyst väldigt länge i luren.

Efter lång eftertanke hänvisar han till lagen om landskapsinformation, punkt slut. Hur stora mängder bildmaterial de sitter och tittar på dagligen vill de alltså inte säga, men jag får ett serviceinriktat intryck och han säger att de tacksamt tar emot dina bilder och filmer, bara du vänder dig till respektive region inom Försvarsmakten.

Vill du alltså lägga ut en bild tagen från luften på din hemsida är det bara att skicka in bilderna först till Försvarsmakten. Annars verkar det faktiskt som att du bör låta flygfarkosten stå på marken för att vara på den lagliga sidan. Om du skulle vilja publicera en bild tagen från högre höjd utan granskning får du i stället klättra upp i en grantopp eller svinga din Gopro– kamera i ett metspö och ta bilden eller filmen på det sättet. Träd och metspön räknas nämligen inte juridiskt som flygfarkoster.

Skiss och idé till en varningsskylt för drönare