I M3.ses serie om strålning


I en enkät i januari 2014 om strålningsrisker frågade vi läsarna hur de såg på elallergi. En hel del verkade lite skeptiska till diagnosen, andra accepterar den men tror att orsaken till symptomen finns på annat håll. Hur ligger det till egentligen? M3 har pratat med intresseorganisationer som har helt olika ståndpunkter och så har vi talat med myndigheter och forskare. Häng med!

I den här artikeln:
  • Vad är elallergi?
  • Inresseorganisationer för och emot elallergi får säga sitt
  • Intervjuer med psykoterapeut och forskare i medicinsk fysik
  • Finns det bevis för att strålning orsakar besvär?
  • Vem har rätt?

Elallergi var en diagnos som var som mest omskriven under 90-talet. Sedan blev det lite tyst om den under några år tills liknande symptom dök upp i samband med 3G-utbyggnaden i mitten av 00-talet. Då var det framför allt alla basstationer som väckte oro och som människor stördes av. De senaste åren har fokus hamnat mer på själva mobiltelefonerna och trådlösa nätverk. Numera talar man generellt snarare om strålningsöverkänslighet än om elallergi.
 

Symptomen finns – men vad är orsaken?

Vanliga symptom som beskrivs är huvudvärk, trötthet, sömnstörningar samt minnesproblem och koncentrationssvårigheter. Även hudbesvär, ledvärk och störningar i hjärtrytmen nämns. Diagnosen har hela tiden varit omstridd.

Många som känner av symptomen känner sig misstrodda och menar att varken sjukvård eller samhället i stort tar deras besvär på allvar. När vi har talat med olika experter är en sak tydlig: det finns helt klart människor som har både starka och inte sällan plågsamma symptom som kan konstateras av läkare, däremot är orsakerna till symptomen mer omstridda.
 

Skeptiker anklagar samhället

Mona Nilsson, StrålskyddsstiftelsenDet finns en grupp som vi lite förenklat skulle kunna kalla strålningsskeptiker. De menar att orsakerna är tydliga: besvären har ökat i takt med att vi byggt ut mobilnät, trådlösa nät och liknande. De menar vidare att samhället alldeles för lättvindigt accepterat argument om att strålningen inte innebär påtagliga risker.

Vi pratade till exempel med Mona Nilsson, presstalesman för Strålskyddsstiftelsen. Strålskyddsstiftelsen är en lobbyorganisation som efter endast ett års verksamhet utsågs till "Årets förvillare" av Föreningen Vetenskap och Folkbildning. De beskriver sig själva som en insamlingsstiftelse som arbetar för att skydda människor och miljö mot skadliga former av elektromagnetiska fält och elektromagnetisk strålning, till exempel mikrovågsstrålning från trådlös teknik, genom att informera om risker och publicera rekommendationer.
 
Vi har ju ett allt mer utbrett mobilanvändande, mycket publika trådlösa nät med mera. Ser ni en ökande ohälsa kopplat till detta?
- Vi ser i dag en ökande så kallad ”psykisk ohälsa” som sammanfaller med den kraftiga ökningen av allmänhetens exponering för strålning från framför allt trådlös teknik. Strålningen orsakar bland annat sömnsvårigheter, onormal trötthet, huvudvärk, minnes- och koncentrationsproblem samt stressrelaterade symptom. Cancersjukdomar och demenssjukdomar ökar också, säger Mona Nilsson.

En del menar att stress, som kan ha många olika orsaker, kanske är huvudfaktorn bakom symptomen som nämns i samband med överkänslighet. Hur ser ni på det?
- Strålningen orsakar stresseffekter, vilket upprepat setts i forskning på såväl människor som djur och växter. Strålningen kan alltså vara en viktig orsak till ”den ökande stressen” och till stressrelaterad ohälsa, säger Mona Nilsson.

Läs även: Elallergikers lidande är på intet sätt påhittat

Det säljs en del produkter som uppges skydda mot strålning, som kläder med invävd metall som sägs reducera strålning kraftigt (60–95 %). Det här kan omöjligen fungera som utlovat, bland annat eftersom de inte är helt omslutande. Hur ser ni på försäljning av den typen av produkter?
-Vi håller inte med om att det ”omöjligen” kan fungera eftersom en mätning med strålningsmätare vanligen visar klar dämpning. Många människor upplever att de hjälper – andra inte. Vi har en ödmjuk hållning, respekterar människors erfarenheter och att det finns en individuell känslighet, säger Mona Nilsson.

Bland myndigheter i Sverige är budskapet att det inte finns tydliga indikationer på att strålning från mobiltelefonnät, trådlösa nät med mera är någon stor riskfaktor. Hur ser ni på det?
- Vi beklagar att myndigheterna och industrin ger svenska folket och beslutsfattare felaktig information om riskbilden, samt att varken tongivande media eller någon oberoende revision kritiskt granskar myndigheternas information, säger Mona Nilsson.

- Det finns bevisligen omfattande belägg för, och många experter som bedömer, att mikrovågsstrålning från trådlös teknik och lågfrekventa elektromagnetiska fält medför hälsorisker även långt under gällande gränsvärden, varav flera är allvarliga; exempelvis cancer. Upprepade undersökningar under senare år har visat att mobilanvändare löper förhöjd risk för aggressiv hjärntumör (gliom), säger Mona Nilsson.

- Flera experter anser att tillräckliga belägg finns för att klassa strålningen som cancerogen (cancerframkallande, redaktionens anmärkning) för människor, i samma klass som asbest och dioxin. Det finns även upprepade undersökningar som visar att lågfrekventa magnetfält kan öka risken för alzheimers och goda skäl att misstänka att även mikrovågsstrålning kan påskynda eller orsaka demenssjukdomar, säger Mona Nilsson.
 

Krångliga mobiltelefoner är farligare

Andra intresseorganisationer ser inte på situationen på samma sätt. En organisation som arbetat mycket länge med risker från elektromagnetiska fält, strålning och annan påverkan från it-utrustning på arbetsplatser är TCO Development. TCO Development ägs av TCO, Tjänstemännens Centralorganisation, som samlar 14 fackförbund med totalt 1,3 miljoner medlemmar.

Mest kända är de för märkningen av bildskärmar som de tog fram under 90-talet och som numera används globalt. I mitten av 2000-talet tittade TCO Development även på märkning av mobiltelefoner och headsets, bland annat med tanke på möjliga risker med strålning.

Vi pratade med Anna Pramborg hos TCO Development.Anna Pramborg
 
Är elallergi eller strålningskänslighet stora frågor hos er i dag?
- Ser vi till intresset från TCO:s medlemsförbund så är det inga stora frågor längre. Vi arbetade en period med att ta fram en certifiering för mobiltelefoner, men det arbetet har gradvis fått en annan inriktning, säger Anna Pramborg.

På vilket sätt?
- I dag är det till exempel ett större fokus på hur hela digitaliseringen av arbetet påverkar arbetsmiljön. Att arbete som förr sköttes manuellt i dag har digitaliserats ökar kraven på bra it-stöd så att saker helt enkelt fungerar, säger Anna Pramborg.

Så stressen på grund av krånglade mobiltelefoner är en större arbetsmiljöfråga än strålningen från dem?

-Det är ett sätt att uttrycka det. Funktionalitet och bra it-stöd är viktigt för att minska stressen och därmed förbättra arbetsmiljön. Vi har dessutom faktorer som att många upplever sig låsta i arbetsprocesser som styrs av digitala system. Vi arbetar nu med Users Award, en metod för att få it-stöd att bli mer användaranpassade. Sedan har miljö- och hållbarhetscertifieringar fått en större betydelse, säger Anna Pramborg.

Alltså miljön i stort?
- Ja, saker som miljöförstöring på grund av de råmaterial och de resurser som används i tillverkningen. Men förstås också arbetsmiljön för dem som tillverkar produkterna och tar fram råmaterialen. Sedan har vi frågan om hur länge it-utrustning används, just mobiler byts ju ut ganska ofta och får därför mycket stor miljöpåverkan, säger Anna Pramborg.

Tittar TCO Development alls på strålningen från mobiler?
– Vi hade redan tidigt ett samarbete med Chalmers där de visade att strålningen i hög grad styrs av täckningen. Med bra täckning minskar strålningen kraftigt. Sedan dess har mycket handlat om att arbeta med att få bättre täckning på arbetsplatser och på det sättet minska strålningen, säger Anna Pramborg.

- Vi rekommenderar att man använder headset till mobilen. Då kan man få bort mobilen från kroppen, vilket kan vara ett bra råd för den som är orolig för strålning. Den rekommendationen gör även Strålskyddsmyndigheten, säger Anna Pramborg.

Jimmy Estenberg

Jimmy Estenberg.

Mobiltelefonen kan ge skador

Intresseorganisationer har alltså olika syn på riskerna. Vad säger myndigheterna då? Vi pratade med Jimmy Estenberg, myndighetsspecialist på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Har radiovågor någon tydlig påverkan på kroppen?
- Det är klart man kan bli skadad av radiovågor, annars hade vi inte arbetat med det. Men den enda säkerställda negativa hälsoeffekten är uppvärmning. Mobiltelefonen är den enda konsumentprodukt där det finns vetenskapligt grundade misstankar om långsiktiga hälsorisker. Misstankarna är dock svaga, säger Jimmy Estenberg.

Så vilka negativa effekter har man sett från mobilanvändning?
- Det finns studier som antyder ökad risk för hjärntumör av typen gliom och cancer i hörselnerven i samband med mobilanvändning. Men det finns inget stöd för riskökning i cancerstatistiken. Tvärtom har incidenstrenden för de här typerna av cancer varit i princip oförändrad sedan 1970-talet, långt innan vi fick en utbredd användning av mobiltelefoner, säger Jimmy Estenberg.

Hur minimerar man risken med mobiltelefonen?
- Radiovågornas styrka avtar kraftigt med avståndet till sändaren. Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att man använder handsfree och håller ut mobilen från kroppen under samtal. Det är ett enkelt sätt att minska onödig exponering för radiovågor. På platser med god täckning reglerar mobilen ner sändarstyrkan till under en tusendel av maxvärdet och därmed minskar även exponeringen, säger Jimmy Estenberg.

Minskar även handsfree med bluetooth risken?
-Bluetooth-headset sänder visserligen ut radiovågor, men styrkan är ungefär en hundradel av vad en mobiltelefon kan ge, så även det är en förbättring, säger Jimmy Estenberg.
 

Finns ingen koppling till elektrictet

Vi pratade med ett antal forskare inom radio- och teleteknik, arbetsmiljöforskning och strålningsmedicin. En av de mest välmeriterade på området är Kjell Hansson Mild, docent i medicinsk fysik, som ägnat flera årtionden åt att titta på arbetsmiljöproblem och effekter av elektromagnetiska fält allt från lågfrekventa lysrör, crt-bildskärmar till effekter av mobiltelefoner och arbetsmiljöer med elektriska och magnetiska fält.Kjell Hansson Mild

Finns elöverkänslighet/elallergi?
- Det vi kan se är en rad diagnosticerbara, kliniska symptom hos en del människor. Vi har vidare kunnat se vissa samband mellan sådana symptom och hyperreaktivitet i centrala nervsystemet. Vi har med EEG kunnat mäta tydlig stimulans i samband med lågfrekventa lysrör och blinkande bildskärmar, säger Kjell Hansson Mild.

- Däremot har vi trots mängder av mätningar och experiment av alla upptänkliga slag under ett tiotal år aldrig tydligt kunnat koppla detta till elektricitet i någon form, elektriska eller magnetiska fält, elektrostatiska fält eller mobilstrålning, säger Kjell Hansson Mild.

Men vad är hyperreaktivitet?
- Enkelt uttryckt att man reagerar mer på allting i sin omgivning. Vi har också sett en obalans i det autonoma nervsystemet som har två delvis motverkande delar: det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska fungerar enkelt uttryckt som en gas och det parasympatiska som en broms, säger Kjell Hansson Mild.

- Normalt ska vi till exempel så att säga gasa när vi gör saker och bromsa när vi vilar, som nattetid när vi sover. När vi anstränger oss på olika sätt ökar det sympatiska nervsystemet saker som hjärtfrekvens och blodtrycket och när vi vilar ska det parasympatiska nervsystemet sänka hjärtfrekvensen och blodtrycket. Det man kan se är att de med upplevd elöverkänslighet har problem med bromsfunktionen, det parasympatiska systemet, säger Kjell Hansson Mild.

Kan psykosociala faktorer som stress påverka?
- Hela den livssituation som till exempel mobiler ger med ständig nåbarhet borde kunna påverka oss och i sig självt ge symptom eller förstärka symptom från till exempel hyperreaktivitet, säger Kjell Hansson Mild.

Så om man får symptom, vad bör man göra?
- Har man besvär som är jobbiga kan det vara bra att göra en neurofysiologisk undersökning och se om det finns tecken på hyperreaktivitet så att man sedan med det som utgångspunkt kan diskutera behandling med sin läkare, säger Kjell Hansson Mild.

Finns det några risker med mobiltelefoner?
- Jodå, det kan det finnas. Vi har i flera undersökningar visat på en ökad risk för hjärntumörer för dem som använder telefonen timmar per dag och har gjort så i flera år. Men det finns också ett mycket effektivt motmedel, handsfree, som sänker strålningen nära huvudet drastiskt, säger Kjell Hansson Mild.

- I dag har vi en kluven situation. Å ena sidan använder en modern telefon mycket lägre effekt än en gammal. Där en NMT-telefon hade en effekt på runt 1 watt så ligger effekten i en modern mobil ofta runt 10 mikrowatt, alltså hundratusen gånger lägre än i en gammal telefon. Men å andra sidan ligger moderna mobiler och sänder nästan oavbrutet med datatrafiken från alla appar som ska uppdatera sin information, säger Kjell Hansson Mild.

Missa inte: Placebokalsonger - så tjänar flumsajterna pengar på elallergikerna

Elallergisymptom fanns innan elen 

Kort sammanfattat, strålningsskeptikerna får ganska lite stöd för sin syn på problemet från intresseorganisationer, forskare eller myndigheter. Men hur ser man på symptomen då?

Här är en lista med symptom: utmattning, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar och irritabilitet, i svåra fall direkt ångest samt olika slags muskel- och ledvärk, krypande smärtor och hjärtklappning. Problem med trådlösa nätverk?

Nja, uppräkningen vi citerade listar några av de vanligaste symptomen på neurasteni, en diagnos från mitten av 1800-talet. Diagnosen blev gradvis mer spridd och runt sekelskiftet 1900 var den mycket omdiskuterad. Nu i dag, ytterligare drygt 100 år senare, förknippas de här symptomen inom vården oftast med det som kallas utmattningssyndrom.

Men det är slående hur väl symptomen ovan också stämmer med det många beskriver som besvär orsakade av el och strålning. Så tvärt emot vad strålningsskeptiker ofta hävdar är den här typen av symptom inte alls nya. De har beskrivits och dokumenterats i över 150 år.

Alltid varit oklara orsaker
Under hela den tiden har orsakerna varit oklara och omdiskuterade. Men det mest slående är att de faktiskt beskrivits och debatterats sedan långt innan vi hade el i hemmen och på arbetsplatserna, långt innan vi hade någon form av radio och väldigt långt före mobiltelefoner och trådlösa nät.

En intressant läsning är en artikel som publicerades i samband med att Läkartidningen fyllde 100 år 2004, med titeln "Sjukdomsföreställningar under 1900-talet" . Här sätts elöverkänslighet och oro för mobilstrålning i ett historiskt perspektiv av liknande diagnoser som fått olika förklaringar.

Det går inte att bortse från misstanken att i alla fall en del av de symptom vi hör om i dag har helt andra orsaker än mobiltelefoner och trådlösa nätverk. Artikeln i Läkartidningen pekar på ett paradoxalt förhållande som många andra vi pratat med också har nämnt: att själva oron för strålning mycket väl kan vara en avsevärt större hälsorisk än strålningen i sig.

Det är viktigt att poängtera en sak: att orsaken kan vara en annan än många av de drabbade tror gör inte symptomen mindre plågsamma och det innebär inte att symptomen är inbillning, bara att många kan ha misstolkat orsakerna till det de lider av.

Symptomen är verkliga – men vad beror de på?

Kort sagt, symptomen är i hög grad verkliga, däremot råder det delade meningar om vad som är den eller de troligaste och största orsakerna till dem. Kjell Hansson Mild pekar på den allmänt störande miljö vi ofta har. TCO Development och flera andra vi pratat med pekar på den ökande stress som lätt uppstår i samband med it-utrustning, oberoende av om den strålar eller inte, som en potentiell orsak.
Giorgio Grossi
Vi pratade med Giorgio Grossi, beteendevetare, docent i medicinsk psykologi och legitimerad psykoterapeut. Han delar sin tid mellan att forska om stressrelaterad utmattning och att arbeta som psykoterapeut på Stiftelsen Stressmottagningen i Stockholm, en specialistmottagning för behandling av utmattningssyndrom.

Symptom som hjärtrytmstörningar, yrsel, huvudvärk, hudbesvär, trötthet, värk i leder och muskler och sömn- och koncentrationssvårigheter förknippas ofta med elallergi eller strålning. Kan de ha andra orsaker?
- Alla symptomen ovan, och många fler, kan mycket väl orsakas av stress. I princip alla mina utmattade patienter berättar att de har sådana symptom, säger Giorgio Grossi.

Känner du till forskning kring samband mellan känslighet för el/mobilfält med mera och stress/dålig arbetsmiljö?

-Jag har inte sett någon sådan studie, konstigt nog. Det kan förstås finnas utan att jag funnit den. I de flesta studierna försöker man se om de som upplever elöverkänslighet de facto får symptom när de utsätts för strålning under experimentella förhållanden. Och så verkar inte vara fallet. Däremot rapporterar elallergiker generellt sämre hälsa, inklusive depression och oro, än icke-elallergiker. Frågan är: vad är hönan och vad är ägget, säger Giorgio Grossi.

Bland människor med symptom på elallergi, känslighet mot mobilstrålning med mera verkar det finnas ett mycket starkt motstånd mot tanken att det kan röra sig om till exempel stressrelaterade eller på något sätt psykosocialt orsakade besvär. Vad kan detta motstånd bero på?
- Att antyda att symptom skulle ha psykologiska orsaker tolkas lätt som om de skulle vara "inbillade". Patienternas lidande är på intet sätt påhittat, symptomen är i allra högsta grad kännbara. Jag tänker att oviljan kan motiveras av den vanmakt patienter känner när de upplever att deras symptom inte blir tagna på allvar, när de behandlas nonchalant och kanske misstänkliggörs av sjukvården och myndigheter, säger Giorgio Grossi.

TCO Development pekar på att faktorer som krav på ständig nåbarhet och dålig funktionalitet i datorer och mobiltelefoner och den stress det orsakar kan vara ett större hälsoproblem än den strålning de avger.
-Jag tror att det kan ligga mycket i det. Patienter med stressrelaterad utmattning - vilka har symptom som i mångt och mycket överlappar med el- eller strålningsöverkänslighet - rapporterar ofta om den stress de upplever bland annat via ständig uppkoppling och nåbarhet, säger Giorgio Grossi.

Ingen forskning visar att strålning är orsaken

Vi pratade även med psykologen Dan Katz, som både arbetar med och utbildar i kognitiv beteendeterapi, kbt. Han har arbetat mycket med hälsoångest, fobier och liknande problem.

Vad är ditt intryck av debatten kring elallergi och mobilkänslighet?
- Det finns ju helt klart människor som har tydliga fysiska, diagnosticerbara symptom. Det verkar också finnas en del människor med mer vaga symptom. Jag har inte sett någon trovärdig forskning som tydligt pekar på elektricitet eller mobilstrålning som huvudorsaker till symptomen. Det verkar helt enkelt inte vara den troligaste förklaringen. Men som psykolog måste jag vara öppen för en klients uppfattning och upplevelser, säger Dan Katz.

Så vad kan förklaringen vara?
- Det finns troligen olika förklaringar hos olika drabbade och dessutom kan flera faktorer samspela hos enskilda drabbade. Det gjordes en studie vid Lunds universitet för runt 15 år sedan där runt hälften i en grupp elöverkänsliga blev besvärsfria efter behandling med kognitiv beteendeterapi, säger Dan Katz.

- Så vi kan nog fastslå att det i alla fall hos många drabbade sannolikt handlar om någon form av stark hälsoångest eller hälsooro, säger Dan Katz.

Hur uppstår en sådan hälsoångest?
- Som alltid finns det många skäl, men starka bidragande faktorer är saker som kognitiv bias och selektiv perception. Det handlar om vår tendens att se och hitta det som bekräftar våra idéer. Alla människor har det här, men hos en del är det mer påtagligt och kan ge en sorts ond cirkel av ökad oro som i sin tur driver en att leta och hitta mer orosskapande saker, säger Dan Katz.

Hur behandlar man hälsoångest?
- Generellt i grunden samma behandling som för många andra ångestdiagnoser; exponering med responsprevention (att utsätta sig för det man är rädd för och inte då omedelbart göra det som ger en lättnad för stunden) samt att lära sig att stå ut med ovisshet. Hälsoångest är ofta behandlingsbart, men det bygger mycket på att den drabbade accepterar att han eller hon har hälsooro. I annat fall kan behandling uppfattas som kränkande, säger Dan Katz.

- Som psykolog skulle jag säga att det finns två spår man kan följa. Om en klient är öppen för tanken att utforska om orsakerna kan vara något annat än det han eller hon tror så kan man göra experiment och se om de bekräftar eller motsäger det man tror. Men om en klient inte är öppen för det måste man vara pragmatisk och acceptera detta. Då får man i stället arbeta för att förbättra livskvaliteten. Det tar inte bort fenomenet, men lindrar och gör det mer uthärdligt. Det handlar om att ge människor verktyg att hantera den situation där de befinner sig, säger Dan Katz.

Spelar det någon egentlig roll om de som drabbats av symptom missförstått orsakerna?
- En stor fara med att man hänger upp sig på en omtalad diagnos är att man kan missa andra orsaker till symptomen som borde behandlas, säger Dan Katz.

Ser du några problem med försäljningen av bluffprodukter som sägs skydda mot strålning och elektriska fält?
- Eftersom i princip vad som helst rätt paketerat kan ge en placeboeffekt kan man ju tänka sig att en del upplever en lindring, och det kan man ju tycka är bra. Men å andra sidan – då kan man ju bli ännu mer övertygad om att man har elöverkänslighet eftersom man blev bättre när man "skyddade sig", säger Dan Katz.

- Och om man nu vill kämpa för att detta är en riktig diagnos, då borde man ju ställa samma krav på dessa "skydd" som på andra mediciner. Deras effekt skall då undersökas i seriösa studier där man ser till att kontrollera de variabler som kan lura oss att tro att något fungerar, som slump, felaktigt urval, deltagande personers uppfattning, placeboeffekter eller ren felräkning. Annars lurar man sina kunder, säger Dan Katz.

Vår analys: Vem har rätt?

En sak har varit slående när vi arbetat med den här artikeln. Det finns (minst) två parallella verklighetsbeskrivningar. När vi pratar med forskare, läkare, beteendevetare, historiker, myndigheter och fackförbund eller läser information eller statistik hos allt från Världshälsoorganisationen till Cancerfonden ser man en verklighet. När man läser debattinlägg från dem som känner sig drabbade eller från organisationer som Strålskyddsstiftelsen beskrivs en helt annan verklighet.

I den första verkligheten ser man risker, men bedömer dem som små i relation till andra risker. I den andra ser man stora risker och beskriver ett snabbt växande problem. Vem har rätt?

Hur trovärdiga är uppgifterna?
Ser vi till diskussionerna kring strålningen och dess hälsorisker får man helt enkelt försöka bedöma de olika aktörernas trovärdighet. Här ser i alla fall vi en del trovärdighetsproblem hos strålningsskeptikerna.

Deras sätt att argumentera inger inte något stort förtroende. Deras verklighetsbeskrivning glappar ofta en hel del och man verkar ofta inte kunna ens elementär fysik, än mindre grundläggande ellära. Att all strålning avtar kraftigt med avståndet verkar man till exempel inte bry sig om. Om du läser strålningsskeptikernas argument, i synnerhet där de citerar olika forskningsrapporter och myndighetsutlåtanden, så är det mycket "som fan läser bibeln" över deras sätt att klippa bitar här och var ur större faktamaterial.

Några av de forskare man stöder sig tungt på är mycket omstridda. Många verkar inte riktigt vilja tro på att kropp och psyke hör intimt samman, diagnoser som utmattningssyndrom ser man som ett slags undanflykt, vilket känns som en lite föraktfull syn på dem som drabbas av detta.

Statistik viftas bort
Hälsostatistik som inte stämmer med strålningsskeptikernas världsbild förbigås med tystnad eller förklaras med att läkare inte "tillåts" rapportera rätt diagnoser.

Forskning som visar ”fel” resultat beror på att forskarna är beroende av industrin (trots att det mesta av forskningen sker inom universitetsvärlden). Tekniska argument ignorerar man rakt av, ingenjörer är tydligen suspekta. Att de symptom man oroar sig för har dokumenterats sedan sisådär 150 år tillbaka ignorerar man.

Det luktar ganska mycket konspirationsteori att avfärda vad majoriteten av världens forskare inom området och större delen av läkarkåren säger. I synnerhet misstros åsikter från de suspekta psykologerna och beteendevetarna.

Det sägs eller antyds att myndigheter, fackföreningar samt majoriteten av alla tekniker och ingenjörer samstämmigt förtiger eller ignorerar riskerna.

Forskare är öppna - strålningsskeptiker låsta
Det är slående att de flesta vi varit i kontakt med, som forskare, myndigheter, läkare eller psykologer, alla varit inne på att det finns olika förklaringar. Det finns en påtaglig öppenhet och vilja att diskutera olika perspektiv – medan de strålningsskeptiker vi varit i kontakt med genomgående är helt avvisande till någon annan förklaring än den de ser. Att ens diskutera alternativ ses som fientlighet.

Var och en får bilda sig sin egen uppfattning. Vi för vår del ser ändå att det finns mer eller mindre sannolika förklaringar till symptomen kring elallergi och strålningsöverkänslighet. Dessutom får man försöka sätta det i ett större perspektiv.

Jämfört med hälsofaktorer som allmänt dålig arbetsmiljö (ljud, ljus, ventilation), rökning/alkohol, dålig kost, jätteproblemet med allt stillasittande och stress, inte minst från teknik, framstår strålning som en tämligen försumbar hälsorisk. Plus paradoxen att själva oron över strålningens farlighet sannolikt är en större stressfaktor och därmed hälsorisk än strålningen själv.

Mer i artikelserien om strålning