Jag, liksom de flesta av mina nördiga kollegor på M3 och PC för Alla, är lite av en flaggskeppsjunkie. För min del är det extra illa, då mitt beroende tillgodoses av en ständig ström med toppmobiler att låna och testa, och oftast då riktigt maxade premiummobiler, eftersom vi har som mål här på M3 att testa alla stora sådana. Och det finns ju som bekant ett helt gäng. Sedan har det varit lätt att välja ut sin favorit och införskaffa för egen räkning vart eller vartannat år.

Så visst är man bortskämd. Och kanske också lite avtrubbad. Frågan är om jag uppskattar en riktigt bra telefon när den ena avlöser den andra. Sitter man mitt i nyhetsflödet är det lätt att bli blasé. Då är det också lätt att få för sig att ett flaggskepp är det enda som duger och att allt annat är billigt skräp.

Men så är det faktiskt inte. Det är idag väldigt hög lägstanivå även på billigare mobiler, och då priset på de mest avancerade mobilerna har nått en bra bit över 10 000 kronor är det många som undrar: Är det verkligen värt det? Får jag ut så mycket nytta ur premiumtelefonerna att det betalar sig?

Det undrade jag också, och bestämde mig för ett experiment. Under de senaste fyra månaderna har jag hållit mig ifrån flaggskeppen (förutom i strikt testsyfte), och för egen kommunikation, mediekonsumtion, fotografering och spel använt en betydligt billigare mobil.

Jag vågade inte satsa på superbudget, utan mitt val föll på Asus Zenfone Max M2, en telefon med dubbla kameror, gott om ramminne, extra generöst med batteri, Snapdragon 660-processor, och ett pris på precis över 3 000 kronor.

Kanske var jag feg, men det här skulle vara min jobbmobil för allt från mejl, navigering, korrläsning och enstaka redigering av artiklar – och till och med i nödfall som kamera för bilder både till webbartiklar och tryckt tidning.

Och det är nog få som står mellan valet att köpa en mobil runt 10 000 kronor och en för under 2 000. Så att byta ner sig, fast istället till en modell i gränslandet mellan äkta budget och mellanklass, kändes som rätta valet.

Så, frågan är, efter månader med en billig lur som min vardags-smartphone, saknar jag flaggskeppen? Blev längtan för stor efter lyxen och finessen i en glasbeklädd Galaxy S10, en superkamera i Huawei P30 Pro eller vad det nu är som gör en Iphone XS så perverst dyr?

Inte det minsta. Jag hade kanske en veckas abstinens, och sedan glömde jag helt bort att jag inte hade superskärm framför ögonen, en superdator i fickan, superhastighet på uppkopplingen och en superkamera att fota med.

Allt liksom funkade ändå. Min lur har 1080p-skärm med en aningen blek ips-panel, men den är ljusstark nog (om jag kommer ihåg att dra upp ljuset innan jag går ut i solen, annars ser man inte ett skvatt) och snygg nog för att slötitta på en film på tåget. Ljudkvaliteten är bra nog för en halvtimme på sofflocket, även om det bara är mono, men det dras ju även en del flaggskepp med.

Avsaknad av vattentäthet kanske kan ses som en orsak till oro. Å andra sidan är dess spricktåliga plast så mycket mer förlåtande än flaggskeppens glasytor. Bara det faktum att jag inte går omkring med en maskin som kostar en halv medelsvensk månadslön i fickan är bara det en avstressande faktor.

Flaggskeppens maxade prestanda har det varit extremt sällsynt att jag känt något behov av, och dess kameror likaså. Kameran trodde jag faktiskt skulle vara en dealbreaker, men faktum är att jag använt telefonens högst ordinära kamera både för fotning och filmning för publikation. Det kräver lite tålamod och bättre ljusförhållanden, men med tungan rätt i mun har slutresultatet blivit helt klart bra nog.

Ett och annat litet irritationsmoment har upptäckts, men inget som inte går att arbeta sig runt. Min största orsak till svordomar är att det här är en av få mobiler som fortfarande dras med pillig micro-usb-port. Men det finns många billiga lurar med usb-c, så det är inte ett generellt budgetproblem.

Kommer jag att fortsätta köra lågprislur? Nej. Bara för att jag bevisat för mig själv att jag inte behöver ett flaggskepp betyder det inte att jag inte vill ha ett. Nu är jag medveten om det och är beredd på att satsa på lite lyx igen.

Det ska du också vara medveten om. Du behöver antagligen ingen av dessa topptelefoner. Men ibland vill man lyxa till det, och ska också få göra det.

// Mattias Inghe