Det kan tyckas märkligt att vi har väntat en evighet på en speltoklning av Mad Max. Licensen borde trots allt göra sig utmärkt i interaktiv form. Här finns formeln som definierar dagens storproduktioner: en ensam hjälte på ogästvänlig och exotisk plats ställs mot ett till synes övermäktigt hinder.
Bilen i fokus
Studion som till slut har gett sig på licensen är Avalanche, som tidigare gjort sig kända för Just Cause-serien. I likhet med den serien har man valt att paketera Mad Max i en öppen värld-kostym, fyllt till bredden med sidouppdrag att ägna sig åt och fientliga belägringar att ta över.
Läs mer: Gears of War: Ultimate Edition – actionklassikern håller än i dag
Och precis som sig bör utspelar sig Mad Max i ett ökenlandskap, där mestadels av tiden tillbringas bakom ratten på Magnus Opus. Bilåkandet fungerar också utmärkt. Fysiken har en del gemensamt med Warthogen i Halo-serien, om än inte lika överdriven. Dessutom ställs vi hela tiden mot fientliga fordon, som besegras med hjälp av de många vapen som det går att utrusta bilen med.
Postapokalyps och samhällskollaps
Alla som har följt den här licensen genom åren vet att den trots sitt namn inte i första hand handlar om Mad Max. Faktum är att han mer är en passiv betraktare i en värd som fått se de verkliga effekterna av en samhällskollaps. Att skildra det här i spelsammanhang är möjligen inte det enklaste, men Avalanche lyckas ändå hålla det på rätt nivå. Stämningen är dyster, och Mad Max är ingalunda någon utvald hjälte som till slut kommer att ställa allt till rätta. Det känns befriande.
Just hela biten med postapokalyps har Avalanche träffat mitt i prick med. Världen känns inte bara ogästvänlig utan även skrämmande bekant. Överallt finns spår av det som en gång var en plats befolkad av vanliga människor. Här syns inte bara förlista oljetankrar och söndertrasade broar, utan även familjefoton och andra personliga tillhörigheter.
