Hdr och olika standarder

En viktig sak att hålla koll på är en teknik kallad hdr, kort för High Dynamic Range. Det innebär att tv-apparaterna har fler och noggrannare gradering av färgtoner och är bättre på att återge små nyansskillnader, speciellt i extra mörka och extra ljusa partier av bilden. I dag finns det ett helt gäng med olika hdr-standarder.

Innan vi går över till de olika standarderna behöver vi förklara vad metadata är, och vilken inverkan det har på hdr-materialet. Låt oss ta Netflix som exempel. Tv-serien du tittar på där har en hel del data som berättar för din tv hur den ska spela upp material, däribland metadata för hdr-material. Metadatan berättar för din tv hur den ska måla upp exempelvis snön i tv-serien du tittar på.

Det är här vi får skillnaderna mellan de olika standarderna. HDR10, som i dagsläget är den vanligaste, bygger på statisk metadata som berättar för din tv att snön ska visas i en viss ton. Problemet är just att datan är statisk, vilket eventuellt kan ställa till problem för hdr-material med flera olika nyanser.

Dolby Vision och HDR10+ använder sig istället av dynamisk metadata för att berätta för din tv hur hdr-materialet ska spelas upp. Det betyder att materialet kan finjusteras ned på enstaka scener.

Alla tjänster och plattformar har inte stöd för samtliga standarder. Även bland tv-tillverkarna pågår ett litet krig mellan vilka hdr-standarder som ska användas. En del tillverkare satsar på HDR10+, andra på Dolby Vision. Med tiden lär antingen tillverkarna ge stöd till alla stora standarder, eller så får vi en gemensam standard istället.