Det har gått fyra år sedan Firaxis Games svepte undan benen på spelvärlden med det utmärkta strategispelet Xcom: Enemy Unknown. Spelare som sedan länge svurit sin trohet till action ur första- och tredjepersonsperspektiv hade plötsligt ett nytt favoritspel som hade mer gemensamt med schack än med Halo. Den slutgiltliga kvalitetsbeviset tycktes vara när utgivaren 2K Games året efter släppte ett mer actionfokuserat Xcom, kallat The Bureau, vilket ratades av fansen som istället fortsatte med strategitunga Xcom: Enemy Unknown och dess expansion Xcom: Enemy Within.

Den här uppföljaren har alltså en del att leva upp till.

Missa inte: The Witness – förföriskt vackert och supersmart pussel

Xcom 2 utspelar sig tjugo år efter händelserna i expansionen Xcom: Enemy Within och världen har nu tagits över av de en gång invarderande utomjordingarna. Hela spelet inleds med en snygg genomgång av systemen i ett uppdrag där du fritar dig själv, The Commander, från utomjordingarna och organisationen Advents fångensksap. Därefter inleds sedan den långa kampen för att mobilisera motståndet, samla rebeller, bygga din bas och slå tillbaka. Och det är en kamp som ofta slutar med förlust.

Xcom

Saker och ting går egentligen inte särskilt fort i Xcom 2. Eftersom spelet är turordningsbaserat och striderna delas upp i rundor så finns det, om du så vill, alltid en oändlighet av tid mellan varje beslut och varje runda. Spelet kommer aldrig kräva av dig att fatta ett beslut förrän du känner dig redo. Oavsett tillfälle finns det alltid så många viktiga och akuta beslut att fatta att de där oceanerna av tid mellan rundorna inte känns som andningspauser utan som något som understryker hur stort ditt ansvar som ledare är.

Missa inte: Firewatch – äventyr som inte liknar något annat

För ibland kommer du inte känna dig redo att ta vissa beslut. Men du måste. Du kommer behöva göra uppoffringar och du kommer få se dina favoritkaraktärer dö för gott och du kommer behöva gå vidare med vetskapen om att bara du hade varit en bättre ledare så hade de kanske kunnat överleva.

Xcom 2 är rent av skoningslöst för en spelares ego. Uppdragen är alltid olika varianter av att börja på botten och därefter känna hur snaran dras åt hårdare för varje runda som går. Men inte ens när Xcom 2 slänger in obehagliga överraskningar under sina snyggt uppbyggda scenarier känns det orättvist. För Firaxis är från starten tydliga med att det kommer vara krävande och flera av dina mannar kommer förmodligen inte att klara sig. Och spelets fokus på permanent död för karaktärerna sätter sedan stämningen för resten av historien. Det känns verkligen som att du slåss mot omöjliga odds.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning