Titel: 12 Monkeys
Genre: Action
Premiär: 2015
Tjänst: HBO Nordic (premiär för säsong två 2016-04-19)

Vid lanseringen av den första säsongen av 12 Monkeys var Terry Gilliams filmklassiker De 12 apornas armé från 1995 det enda som fanns att jämföra med – och det kändes inte helt rättvist. För där Gilliams biofilm vågade leka med massor av olika koncept, var provokativt väl filmad och hade en fantastisk skådespelarensemble, så valde Syfy-serien att skrota allt annat än själva grundidén: tidsresekonceptet. Ja, förutom då namnet på huvudpersonen, James Cole.

12 Monkeys

Allt annat, alltså de sociala kommentarerna, de religiösa övertonerna och den spänning som fanns i att inte veta huruvida huvudpersonen var galen eller ett geni, berördes aldrig riktigt under den första säsongen. Och det är väl okej om det enda man ville var att gnugga lite av stjärnglittret på serieutgåvan. Men med skiftet från den första till andra säsongen arbetar sig 12 Monkeys längre och längre från själva kärnan. Den handgripliga ramberättelsen, som låter Cole resa mellan tidsboulevarderna i jakten på en lösning på problemet med viruset, verkar nu bara som en löst konstruerad kuliss för att kasta sig ut i en historia som gränsar till Dr Who-liknande besynnerligheter med lika vaga tekniska beskrivningar och förklaringar.

12 Monkeys

Folk ränner in och ut i olika tidsperioder, vilket får fascinationen att falla till ett absolut minimum. Man reser till 1944, 1959 och inte minst 1975, men utflykterna verkar mer vara en ursäkt för att ge kostymavdelningen något att göra, än vara absolut nödvändigt för att kunna berätta en fängslande och bra historia. Det märks att två säsonger med 13 avsnitt är mer än vad det finns historia för. Manusförfattarna verkar både rådvilla och ofta totalt förvirrade.