En mänskligare Nathan Drake
Det korta svaret är nej, men det spelar faktiskt inte så stor roll. Redan under de inledande uppdragen står det visserligen klart att Naughty Dog inte bara vill stapla spektakulära actionscener på varandra. Äventyret inleds med en högintensiv båtjakt men snart får vi både bekanta oss med en rastlös Nathan Drake, som efter att ha lovat sin fru att aldrig mer dra ut på äventyr med livet som insats tagit en hederlig anställning. Planerna ändras dock snabbt så snart hans bror dyker upp med problem i bakfickan, och snart befinner sig duon på en ny världsomspännande resa.
Nathans samvetskval ligger ständigt i bakgrunden för att påminna honom om att han egentligen inte borde göra det han gör. På så sätt är det en mänskligare Nathan än vi har sett tidigare, vilket ytterligare förstärks genom samspelet mellan honom och hans bror, och den dystra barnhemshistorien de bär på.
Men även om handlingen tar betydligt större plats denna gång är det inte tal om något The Last of Us. Det tar inte lång stund innan vi får hoppa mellan samma hala bergsklippor och glida nedför samma lerdränkta backar som i föregångarna. Vid givna tillfällen uppstår det problem, exempelvis när uråldriga träbroar kollapsar eller när klippavsatser vittrar sönder i samma stund som vi greppar dem. Nathan Drake ramlar, slår sig och får ont – men där vi i Uncharted 2 trillade av stolen av upphetsning är det svårt att få samma adrenalinpåslag här.
Bland nyheterna denna gång finns en änterhake som kan användas för att svinga sig över avgrunder. Det är ett grepp Naugthy Dog använder friskt genom hela äventyret, och det fungerar också riktigt bra.
Mellan de utforskarorienterade sekvenserna väntar naturligtvis eldstrider. Naughty Dog fick med rätta kritik för att antalet sådana var för många i Uncharted 3 – och glädjande nog är det betydligt bättre balanserat denna gång. Fienderna känns inte bara smartare utplacerade utan striderna mot dem är även långt mer dynamiska. Vi får röra oss över större områden och har större möjligheter att välja mellan att låta skjutvapnen tala eller att försöka smyga oss på fienderna. AI:n är dock inte särskilt avancerad, så det är inte tal om någon Metal Gear Solid V-konkurrent. Om nu någon hade förväntat sig det.
Snyggast hittills
Hjärtat i Uncharted 4 är dock varken dess spelmekanik eller dess försök att fördjupa seriens historia. Det här är en titel som i första hand visar vad Playstation 4 går för, och på det planet levererar Naughty Dog. Visuellt är Uncharted 4 det snyggaste vi har sett i konsolväg, och frågan är om det inte också slår de mest teknikkrävande pc-spelen på fingrarna. Varje nytt område Nathan Drake anländer till överträffar det föregående, och vi bjuds på gott om fullständigt spektakulära vykortsvyer, ofta kombinerat med läckra kamerasvepningar. Allra mest imponerande är Uncharted 4 under mellansekvenserna. Det är omöjligt att inte ta det som händer på allvar, trots den i övrigt så överdrivna tonen.
Uncharted 4 slutar inte att imponera där. Här finns biljakter där vi äntligen får kontrollera fordonen, smarta pussel, en riktigt grym antagonist, oväntade vändningar och ett välkomponerat soundtrack som sätter stämningen direkt. Bland annat. Och då har vi inte ens nämnt onlineläget, som vi får anledning att återkomma till när vi spelat mer.
