Vi har fattat grejen vid det här laget. Svärd slår spjut. Spjut vinner över häst, som gör slarvsylta av svärd. Men vad är rätt medicin mot ett knippe dreglande troll, eller en enorm flock av jättefladdermöss som skriande tar sig fram över slagfältet? Med Total War: Warhammer slänger Creative Assembly söndernött militärtaktik i papperskorgen och banar i stället väg för eldbollar, zombiehorder och kaosartade bataljer i fantasymiljö. Och det är verkligen på tiden.

Oavsett om ditt liv präglats av figurmålning och tärningskast eller av taktiska strider i det feodala Japan kommer du att känna av en frisk vindpust i romansen mellan figurspelet Warhammer och den klassiska Total War-formulan. Mycket är sig likt, men ändå inte.


Var är alverna?

Borta är fransmän, romare och ottomaner – i stället väljer du mellan fyra olika faktioner beståendes av människor, odöda, dvärgar och orcher. Ett femte alternativ, Chaos, erbjuds förbokarna, och kommer senare att kunna köpas separat. Vid en första anblick kan utbudet upplevas som futtigt i jämförelse med vad vi är vana vid i ett Total War-spel. Det är det också. Mest anmärkningsvärt är att alverna (High Elves, Wood Elves, Dark Elves) lyser med sin frånvaro. Att släppa så få faktioner från start är givetvis en del i en långsiktig lanseringsplan av expansioner och nedladdningsbart material, men två, tre till hade inte skadat.

Total War: Warhammer

Kvintetten som står till förfogande erbjuder dock tillräckligt med spelmässig variation för att vi inte ska bli uttråkade. Människorna (The Empire) har en välbalanserad armé och är sluga diplomater, och kanske mest lik en traditionell Total War-faktion. Här hamnar du mitt i ett inbördeskrig med uppdraget att ena människorna inför betydligt större hot. De tjuriga dvärgarna månar om sina bergsmassiv på ett starkt försvarsinriktat manér, och skjuter med högteknologiska kanoner på alla som vågar sig nära. De odöda (Vampire Counts) saknar helt avståndsvapen, och förlitar sig på mörk magi för att skrämma och överösa motståndarna med ändlösa horder av vandöda. Orcherna behöver anfalla allt och alla för att tillfredsställa sin stridslust och undvika interna konflikter. Chaos har inga städer, utan drar in över vindpinade slätter i norr för att försänka hela världen i mörker.

Episka fältslag ger mersmak

Fältslagen mellan ovanstående arméer liknar med andra ord ingenting du tidigare upplevt i ett Total War-spel, och den invande härföraren lär snabbt drabbas av panik då hen märker att ingen av de gamla vanliga knepen fungerar som förut. Nya typer av vapen, monstruösa bestar och flygande enheter kräver att du anpassar dig snabbare än någonsin för att inte gå förlorande ur striden. Fienden är också slugare än någonsin, och låter sig inte omringas i första taget. På inget sätt är du heller immun från beräknade chockattacker via kavalleri eller avancerade manövrar från en fiende du aldrig stött på förut.

Total War: Warhammer

Floran av regementen som står till ditt förfogande är tillfredsställande bred och nyanserad – representativt för det Warhammer som spelas på analogt vis. Trollformler och urstarka ledarkaraktärer tillför ytterligare en dimension utan att bli för avgörande för stridens utgång. Generalerna kan förvisso med lätthet ta sig an flera regementen åt gången, som de lyckligt kastar omkring som trasdockor i stridens hetta. Skulle de falla eller fly är du dock sjukt illa ute, så dessa måste beskyddas samtidigt som du försöker hålla ett öga på den kaosartade helheten.

Grymma karaktärer - men en korvfest

Varje faktion drivs av egna mål och har helt separata storylines, vilket ökar på variationen och gör Total War: Warhammer mer värt en omspelning än någon av sina föregångare. Huvudkaraktärerna är välbekanta, välgjorda och utvecklingsbara på ett rollspelsliknande vis. Att äntligen få ta direkt kontroll över några av Warhammer-världens mest tongivande gestalter känns klockrent. Vad sägs till exempel om orchbossen Grimgor Ironhide, den ädle kejsaren Karl Franz eller vampyrgreven Manfred von Carstein?

Total War: Warhammer

Synd på korvfesten bara; av totalt tio finns inte en enda kvinnlig spelbar huvudkaraktär. Det har bitvis att göra med en viss brist på dessa i Warhammer-världen, men EN hade de väl kunnat klämma in? Lahmia-vampyren Neferata, till exempel.

Världsherravälde med förhinder

Även världskartan lever upp till förväntningarna, med ståtliga bergskedjor, djupa dalar och spöklika skogar som känns inbjudande att röra sig över. Något missnöjt lägger vi dock märke till att vissa typer av städer inte kan ockuperas av alla arméer. Exempelvis är det omöjligt för Vampire Counts att slå ned bopålarna i ett dvärgfäste, vilket gör att expansionen begränsas något (de bor grannar med varandra). I stället får vi hålla tillgodo med att sno städer från människostyrda provinser i andra väderstreck, och lägga resten i ruiner. Att dominera hela världskartan, från norr till söder, är alltså tekniskt omöjligt. En liten besvikelse.

Total War: Warhammer

Förutom de rivaler du ställs mot direkt när spelet börjar finns också ett ännu större hot i form av Chaos – blodtörstiga dyrkare av mörka gudar som gjort det till sitt uppdrag att erövra och förslava hela världen. I stil med Djingis Khan från Medieval: Total War börjar de efter ett tag att välla in från norr i stora antal för att åstadkomma just detta. Beroende på vilken armé du själv kontrollerar kan det leda till ett krävande tvåfrontskrig – Vampire Counts och the Empire befinner sig i särskilt utsatta positioner. Vi finner detta både utmanande och bitvis störande, eftersom det är svårt att bygga upp en tillräckligt stark armé i tid för att möta hotet. En kronisk brist på resurser underlättar inte, och att supporta flera starka härar på samma gång är knepigt. En snällare ekonomi hade gjort kampanjen mindre frustrerande och lagt mer fokus på det allra bästa: De episka striderna.

Sammanfattning:M3 rekommenderar

Total War: Warhammer är en helgjuten och dynamisk spelupplevelse, enbart plågat av ett fåtal mindre brister. Spelvärlden och karaktärerna sjuder av liv, och de nya elementen i spelserien levererar en bra bit över förväntan. Det här spelet är ett måste-köp för Warhammer-fantasten, en nytändning för Total War-generalen och en grym första upplevelse för nykomlingar till serien. Ge oss alver i första bästa expansion, bara.

Total War: Warhammer

Genre: Strategi
Lansering: Ute nu
Plattform: Pc, Mac
Testad plattform: Pc

plus

Nytänkande och utmanande
Tar det bästa från två världar
Stor spelmässig variation
Spännande enheter och trollformler

minus

Inga alver i det futtiga urvalet av faktioner
Fullständig dominans är omöjlig

Betyg 9 av 10

Total War: Warhammer Pris vid test: 399 kr.

Bästa pris just nu: 348 kr