Vi har hittills varit väldigt förtjusta i Motorolas telefoner. De har levererat prisvärde, kvalitet och bra prestanda utan att krångla till det. Men särskilt nyskapande eller coola har de aldrig varit och aldrig med något direkt fokus på lyx och cool design. Undantaget var Moto X Force som kom i vintras med sin okrossbara Shattershield-skärm, en telefon som vi också hyllade.
Så nya Moto Z är ett stort steg i en ny riktning för att vara Motorola. Kanske beror det på att de inte längre är Motorola på egen hand utan ett varumärke under Lenovo. Oavsett vad så är Moto Z och dess kommande kusiner Moto Z Force och Moto Z Play de kanske mest nyskapande mobiler vi sett på flera år. De har alla en del saker gemensamt; en slimmad design, 5,5-tumsskärm och samma yttermått, förutom lite variation i tjocklek.
Supertunn toppkvalitet
Den första som släppts är standardmodellen Moto Z som finns att köpa direkt. Och den är en spektakulär sak att skåda. Med bara 5,6 millimeter rakt över är det den tunnaste smartphone vi sett hittills. Eller i alla fall om vi bortser från en stor rund kamerapuck baktill som sticker ut nästan en och en halv millimeter. Baksidan är helt plan och framsidan nästan plan, men en lätt avrundning av glaset i kanterna.
Det är verkligen en läcker telefon att titta på, men hur funkar den att använda? Jodå, helt okej, visar det sig. Det lövtunna chassit till trots gillar vi känslan och greppet vi får när vi håller i den. Det är ypperlig byggkvalitet, stadigt trots det tunna chassit och ändå relativt lätt. Med ett undantag – volym- och på-knapparna är ovanligt små och pilliga. Och alla är lika stora (eller små), vilket gör det lätt att råka låsa telefonen när vi bara ville sänka volymen.
Ett par Iphone 7-vibbar
En annan sak som inte direkt är stor är fingeravtrycksläsaren, en liten kvadrat på ”hemknappsplats” precis som på Moto G4 Plus. Men trots de små måtten så funkar den förvånansvärt bra. En kul detalj är att vi registrerade en tumme i lodrätt läge, men det gick sedan även att loga in med den i 90 graders vinkel. Placeringen för tankarna till Iphone 7 som ju ersatt mekaniska hemknappen med en touchkontroll. Tyvärr funkar inte Moto Z:s läsare som hemknapp, vilket ju hade känts naturligt.
Väl värt att notera är att Lenovo i all tysthet gjort precis det som Apple nyss fick folkstorm mot sig för. De har nämligen skippat 3,5-millimetersjacket för ljud och skickar istället med en liten adaptersnutt som du kan plugga in i usb c-kontakten nertill. I fallet med Moto Z förstår vi bättre orsaken till det, den är så löjligt tunn att det är på håret om det skulle fått plats rent fysiskt.
Men visst är det ett litet minus för den som har ett par bra trådade favoritlurar. Inte för att ljudet i Moto Z är särskilt fantastiskt – det låter som mobiler gör mest, kör Qualcomms standard-dac och gör inget speciellt mjukvarumässigt med ljudet. Helt okej om du inte är kräsen, men det finns klart bättre telefoner för ljudnördar. Det stora problemet med detta är snarare att laddningsporten tas upp av hörlurar om du vill lyssna på musik. Om du inte kör med bluetooth-hörlurar, och då har du istället ytterligare ett ställe där batteriet kan ta slut….
Bygg på bakåt
Den plana ytan baktill på telefonen har en orsak. Den är magnetiserad, och det går att snäppa på olika bakstycken på den som finns som tillbehör. På baksidan sitter nämligen det som verkligen gör Moto Z-serien speciell: en uppsättning ytkontakter som gör att det går att ansluta ett gäng olika specialiserade bakstycken kallade Moto Mods.
Det är lite samma tanke som LG G5, att du har ett gäng moduler du kan byta emellan vid olika tillfällen. Men rent mekaniskt är det här en enormt smidigare och snyggare lösning än LG:s. Att dra loss och trycka dit olika Moto-moduler är en barnlek, kräver ingen omstart och funkar direkt.
De enklaste kallas Style Mods och är helt enkelt bakstycken i olika materiel och design, med ett hål i mitten för den stora kameralindelen. Vi får med ett sådant i med vår Moto Z, och snäpper vi på det blir mobilen rundare i formen, får bekväm baksida i nylonväv och blir lika tjock som kameradelen, sju millimeter. Inte heller då är den med andra ord särskilt tjock. Det är inget krav att använda ett sådant, Lenovo säger att ytkontakterna inte tar skada av att vara exponerade, men för både bekvämlighet, stil och för säkerhets skull skulle vi rekommendera det.
Begränsat utbud...
Det är med de andra tillbehören, eller ”moddarna”, som det börjar bli riktigt intressant. Är du inte nöjd med batteritiden (och det kan finnas orsak till det, mer om det strax) finns det extra powerbank att snäppa på. Mobilen blir då givetvis tyngre och tjockare, men det kanske det kan vara värt för de som till exempel fortfarande är ute och jagar Pokemons på gator och torg.
I skrivande stund finns det förutom ett gäng skal utan funktion bara en handfull smarta moduler. Det finns två olika batteripack. JBL har byggt en liten högtalare med eget batteri som förvandlar telefonen till en liten portabel kvalitetshögtalare för festen. Lenovo själva bidrar med en påsnäppbar pico-projektor i ungefär samma klass som den som sitter i deras surfplatta Yoga Tab 3 Pro. Slutligen finns en spektakulär kameramodul med egen sensor och 10x optisk zoom signerad Hasselblad. Den säljs dock inte ännu.
…men kan bli bättre
Här finns det potential för en mängd olika moduler i framtiden. Det mest uppenbara kanske vore en baksida med trådlös laddnnig, för det är inte inbyggt. Det finns en klunsig batterimodul som även har qi-laddning, men det hade varit smart att erbjuda ett tunt bakstycke med bara den funktionen. Det kan inte vara svårt eller dyrt att tillverka. Vi skulle också vilja se en högkvalitativ ljudmodul med hörlursutgång, som Hi Fi Plus-modulen till LG G5.
Lenovo är generösa med utvecklingskit för företag som vill tillverka sina egna Moto Mods, så med lite flyt kan vi framöver få se mer moduler till lurarna. Lenovo lovar också att dagens moddar ska funka med flera generationer av framtida Moto-telefoner.
Men om det ska bli intressant att bygga nya Moto Mods så måste det finnas användare som vill köra dem. Och det beror på Moto Z och dess syskon. Är de kort och gott tillräckligt bra så att folk vill ha dem? I grund och botten måste ju själva telefonen hålla kvalitet också.
Full fart utan mjukvaruhinder
Vi har redan konstaterat att design och konstruktion av Moto Z håller toppklass. Prestanda går inte heller av för hackor. Här sitter en Snapdragon 820. Det finns ett par varianter av den, och det här är den som är marginellt lägre klockad än de allra snabbaste. 2,15 GHz istället för 2,2. Det gör ingen enorm skillnad, och med fyra gigabyte ddr4-minne känns Moto Z blixtsnabb.
En annan orsak till det är att den, liksom alla Moto-lurar, har ett extremt avskalat operativsystem. Förutom en handfull funktioner som geststyrning och extrafunktionerna för moduler är det ren Nexus-känsla rakt igenom.
Den kraftfulla processorn är inte enbart en positiv sak. Moto Z, med sin tunna konstruktion, har rätt svårt att leda bort och fördela värme, och delar av luren blir påtagligt varm även vid vardaglig användning. Och gör vi något tungt, som att spela spel eller filma i 4k, så blir den rent obekvämt varm. Det är ytterligare en orsak att snäppa på ett skal baktill.
Behöver mer batteri
Och kanske det bör vara ett med extra batteri, för det som sitter i Moto Z räcker inte så långt. 2 600 mAh batteri är inte så mycket i en 5,5 tumslur med maxad prestanda. Moto X Force har till exempel 3 750 mAh batteri och Samsung Galaxy S7 Edge ligger på 3 600 mAh.
Batteritiden visar sig vara ojämn. Moto Z klarar sig överraskande bra vid videoströmning, där vi får ut nästan tio timmar filmtittande. Att göra andra saker som att surfa, mejla, använda sociala appar, ta enskilda bilder och spela småspel drar mer batteri, och här är det precis att vi klarar av en dag av sporadiskt användande.
Vi klarar en arbetsdag utan problem men vill vi bege oss ut på kvällen kan vi behöva trycka in den i väggen för påfyllning för att vara på den säkra sidan. Då är det bra att batteriet har snabbladdningsfunktion. Det är Motos egen teknik, men vi får med en laddare som stödjer det, och vi får 80 procent fyllt batteri på knappt en timme.
Snygg amoled med flammigt glas
Bildskärmen är på pappret riktigt lovande, en amoled-panel med 1440p-upplösning och riktigt hög maximal ljusstyrka över 530 cd/m2 i en amoled-skärm är riktigt bra. Och generellt sett blir vi inte besvikna på bildkvalitet och färgåtergivning. Den är kanske inte i Samsung Galaxy S7-klass, men det är inte långt ifrån. Här hade det hjälpt med lite fler möjligheter till egen inställning. Du kan växla mellan ”standard” och ”lyster”-läge som ger lite lägre eller högre färgmättnad, men det är allt.
Ett påtagligt irritationsmoment är glasytan. Gorilla Glass 4 har en tendens att ge missfärgning i snäva betraktningsvinklar och i Moto Z är det problemet av någon utgrundlig anledning mer påtagligt än någonsin. Rakt framifrån ser allt dock klockrent ut.
Trådlös mottagning verkar stabil och snabb både på 4g och wifi. Vi får inga anslutningsproblem under ett par dagars intensivt användande.
Samtalskvaliteten är generellt godkänd, möjligen kan ljudet i luren upplevas som lite kantigt och vasst. Å andra sidan går det att få riktigt bra maxvolym. Moto Z får också pluspoäng för bra brusreducering i mikrofonen.
Kompetent kamera överraskar inte
Kameran är på 13 megapixlar med lite större sensoryta än tidigare och den har en bländare på f/1,8. Det ger ett bra ljusintag och tydliga bilder med relativt låg brusnivå även vid dunklare ljusförhållanden. Den klarar inte höga iso-tal lika bra som de allra bästa mobilkamerorna, men vi tycker vi får en bra färgåtergivning, överlag skarpa bilder och appen har ett pålitligt autoläge som gör att de flesta bilder vi tar blir acceptabla.
Optisk bildstabilisator är en bra hjälp, men den fallerar lite i dunkelt ljus, där rörelseoskärpa snabbt blir påtaglig. Kameran har även vissa problem med ojämn autofokus. Ibland är den skönt snabb och ibland störande seg, och vi kan inte riktigt lura ut vad det beror på.
Kameraappen är liksom resten av systemet enkel och avskalad från allt för mycket lull-lull och specialfunktioner. Men den har det viktigaste nära till hands och ett bra manuellt läge för den som vill meka själv med inställningar.
