Varningsklockan ringer

Daredevil
Ben Affleck kanske är en bra Batman, men Daredevil blev han aldrig på riktigt. Och inte heller Jennifer Garner fungerar som den hårda och mystiska Elektra. Skurken Bullseye är mycket rolig och Michael Clarke Duncan imponerar som Kingpin. Men historien håller inte och skådespeleriet haltar.

Spider-Man 3 (Viaplay)
Den tredje Spider-Man-filmen lider av för många skurkar och för många intriger. Detta i förhållande både till Parkers bisarra personlighetsförändringar och att den sista stora skurken skapas av en kosmisk händelse. Filmen vill för mycket och blir i stället överlastad.

Amazing Spider-Man
En onödig reboot som utelämnar flera av de klassiska beståndsdelar som bara ska vara en del av Spider-Man. Andrew Garfield är duktig och ger ännu mer liv i Spider-Man än Maguire, men är i gengäld för självsäker som den nördige Parker. Skurkens plan är fånig och avslutningen inte tillfredsställande.

Amazing Spider-Man 2 (C More)
Här har vi ännu en postum vänskap som förvandlats till fientlighet på småaktiga grunder. En ny skurk som snabbt blir sur på Spider-Man och ett New York, där åskådarna står på rad och obekymrat ser på när superskurkarna skjuter skarpt mot Spider-Man. En dum film där alla gör dumma saker.

Thor: the Dark World
Mera av den superallvarliga Thor (Chris Hemsworth) som ska rädda världen. Denna gång från onda älvor, ledda av Malekith vars mål är att förmörka hela världen. Tom Hiddlestons Loki kan bara kompensera till viss del.

Fantastic Four (2005) (Netflix)
Färgglad lågbudgetutgåva befolkad av skådespelare som inte kan agera. Jessica Alba är särskilt hopplös. Det enda förmildrande med filmen är den inte tar sig själv på allvar och att det finns ett understråk av humor. Chris Evans (Captain America) är här en flygande mänsklig fackla som hittar på allas superhjältenamn.

Marvel

Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer
Uppföljaren där fienden är en levande silverklädd Oscarstatyett på en surfbräda, vilket inte gör saken mycket bättre. Och Jessica Alba behöver fortfarande skådespelarlektioner.

The Punisher (2004) (Netflix)
I den tecknade serien jagar The Punisher förbrytare, men här har de den dåliga vanan att söka upp honom i hans gömställe. Filmen kan inte bestämma sig om den vill vara mörk eller lättsam underhållning. Det sista borde vara svårt i en film som inleder med att avrätta barn. Travolta är dock en okej gangsterboss.

X-Men Origins: Wolverine
Här får vi den mest populära förhistorian berättad och en hel massa andra mutanter. Men historien är inte särskilt bra, och mest intressant är att vi möter Ryan Reynolds Deadpool i en tidig och fullständigt missförstådd version.

The Wolverine
Beundransvärt med en superhjältefilm där världen för en gångs skull inte står på spel. Men man måste vara väldigt förtjust i ninjor för att verkligen kunna njuta av filmen. Wolverine mistar sina krafter, vilket i praktiken innebär en superhjätefri superhjältefilm.

Håll er långt ifrån

Fantastic Four (2015)
En trist reboot där det tar väldigt lång tid att faktiskt ge hjältarna deras superkrafter. Har anslag av humor i början och slutet men är dyster och högtidlig resten av tiden. En av Marvels mest begåvade skurkar (Doom) har reducerats till en mordisk superpsykopat som vill utplåna jorden. Bara därför att.

Elektra
Ännu en film som kräver att man verkligen gillar ninjor. Och Elektra utan Daredevil. Jennifer Garner äger inte den rätta dosen av dödligt allvar som lönnmördarrollen kräver, och i sin läderkostym liknar hon mer en snygg prostituerad som råkar vara bra på att sätta stopp för ninjor.

The Punisher (1989)
Dolph Lundgren är inte en tillräckligt bra skådespelare och hans Punisher är inte ens försedd med det ikoniskt blodiga hämndmotivet. Kunde ha varit vilken B-hämndfilm som helst.

Marvel

Punisher: War Zone
Oseriös och fånig samtidigt som den är enormt våldsam och blodig. Ännu en film som visar att det krävs mycket för att göra The Punisher till något annat än en endimensionell hämnare. Här lyckas det inte.