Argumenten för att ta fram kreditkortet och signa upp sig på ytterligare en månads Blizzard-regisserat rollspelsäventyrande har blivit allt tunnare. De två senaste expansionerna (Mists of Pandaria och Warlords of Draenor) har skrämt bort miljontals prenumeranter som krävt mer och bättre innehåll för att fortsätta betala.

Då, i grevens tid, lanseras det demonpräglade tillägget Legion, som visar att Blizzard fortfarande verkar ha det som krävs för att engagera en kräsen publik.

Det börjar bra

World of Warcraft: Legion
Demon Hunters kan (paradoxalt nog) själva förvandlas till demoner.

Vi kan börja med själva lanseringen. När en ny WoW-expansion blir tillgänglig för allmänheten innebär det som regel kraschade servrar, spelmässig instabilitet och mycket gråt och tandagnisslan. Denna gång har allt flutit på (nästan) friktionsfritt, trots att den server vi befinner oss på är tämligen välbefolkad. Rätt in bara, vilket är av monumental betydelse när Blizzard ska återbygga förtroendet hos den skara som faktiskt fortfarande spelar.

Oavsett om du redan har en max-levlad karaktär eller väljer något annat alternativ för att bekanta dig med Legion kommer du att bli väl omhändertagen. Snabbt blir vi varse att världens undergång är nära (igen), och att det är allvarligare än någonsin. Demoner väller ånyo in i Azeroth och det är upp till dig, andra spelare och en imponerande arsenal av datorstyrda karaktärer att stoppa dem.

World of Warcraft: Legion
Slåss mot s.k "World Bosses" tillsammans med andra spelare.

Demoner kräver rätt motgift, varför Blizzard väljer att introducera spelets blott andra hjälteklass: Demon Hunter. Genom att välja en sådan får vi en smakstart med ett välgjort introduktionsuppdrag ända uppe på level 98, och gläds över höga crits, blixtsnabba manövrar och möjligheten att glidflyga.

Till skillnad från andra klasser kan vi bara välja mellan två specialiseringar: Tank och damage dealer. Dessa känns dock inte underkant, utan låter dig själv välja spelstil och gör Demon Huntern relevant att ta med i gruppen för att klara olika typer av utmaningar. I strider mot andra, mänskliga spelare tycker vi oss dock skönja ett litet övertag, något som med all säkerhet kommer att tonas ned inom de närmaste månaderna.

Smarta och välkomna nyheter

World of Warcraft: Legion
De omåttligt starka artefaktvapnen tillför en extra dimension i karaktärsutvecklingen.

I en värld på gränsen till förintelse är det viktigt med team-work och en känsla av att höra till. World of Warcraft: Legion erbjuder detta i form av de nya klass-högkvarteren, som samlar Rogues, Paladins, Hunters, Warriors med flera i respektive högkvarter. Här modifierar du dina vapen, köper ny specialiserad utrustning och skickar ut underhuggare på uppdrag som belönar dig med mer erfarenhetspoäng eller resurser.

Konceptet är markant nedtonat jämfört med garnisonerna i Warlords of Draenor, och fungerar på så sätt smidigare. Där du i föregångaren kunde lägga timmar på att gräva efter mineraler, jaga vilddjur och utveckla byggnaderna kan du numer nöja dig med att kika in lite då och då för att slutföra uppdrag och sälja av inventariet i ryggsäcken. Du har också större möjligheter att socialisera med andra spelare, vilket är ett välkommet inslag.

World of Warcraft: Legion
Vi hälsar på hos Vrykul-folket i vikingainspirerade Stormheim.

Ett annat nytt inslag är artefaktvapnen, som blir bättre medan din egen karaktär utvecklas. Dessa har en mängd utvecklingsbara färdigheter och är unika för varje klass. Paladins får Ashbringer, Shamans får Doomhammer. Och så vidare.

Den som kan sin lore vet att dessa mäktiga förintare är ikoniska inslag i World of Warcraft-världen. De är roliga att bygga på efter tycke och smak, och precis rätt medicin för den som tycker att karaktärsutvecklandet i WoW dummats ned för mycket. Vårt enda lilla klagomål är att dessa artefakter helt eliminerar det tidigare adrenalinpåslaget vi fick av att hitta kraftfulla vapen ute i spelvärlden: De behövs helt enkelt inte.

Vackert och bombastiskt

World of Warcraft: Legion
Highmountain är hemvist för flera Tauren-stammar som har svårt att komma överens.

World of Warcrafts traditionellt blockiga, Disney-aktiga grafik har gradvis förbättrats genom åren. Till förmån för bättre tillgänglighet har utvecklarna funnit sig i att ligga flera år efter konkurrenterna när det kommer till att klä sin enorma spelvärld i färger och former. Sett till spelets natur och serietidningsmässiga arv är det kanske inte någon ögonbrynshöjare, men har säkerligen avskräckt både en och annan grafiktörstare med monsterrigg.

Men...

För kanske första gången någonsin slås jag av att World of Warcraft är ett vackert spel. Att bestiga Highmountains vindlande serpentinstigar under en stjärnbeklädd himmel, ackompanjerad av en stämningsfull musikkomposition, känns hundra procent rätt. Att hoppa på gigantiska näckrosblad genom en av spelets lummigaste skogar eller kasta mig ut och sakta glidflyga mot huvudet på en jättelik stenstaty likaså.

Blizzard har lagt ned tonvis med möda på att ta fram de nya platserna, och det märks. När vi avverkat en zon och sätter sikte på nästa är det alltid med förväntan på topp inför nya vidunderliga landskap, kära återseenden av tongivande karaktärer och snyggt sammansvetsade ministories.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning