Att Bioshock är ett betydelsefullt spel går knappast att bortse från, men det är faktiskt inte förrän tio år efter dess lansering vi har börjat förstå exakt hur mycket genomslagskraft titeln fick.
Lagom till att spelserien fyller nio år firar utgivaren 2k Games det med en samling som innehåller originalet, Bioshock 2 och Bioshock Infinite, komplett med allt nedladdningsbart material som har släppts. Sådana här samlingar har blivit lite av en tradition i spelvärlden de senaste åren, och det är inte alltid som tidens tand varit särskilt skonsam mot äldre spel. I fallet Bioshock är det snarare tvärtom.
För den som inte har spelat serien tidigare handlar de två första Bioshock-spelen om staden Rapture, eller snarare dess förfall. Rapture är kort förklarat ett stad byggd på botten av Atlanten, med någon sorts idé om att samla samhällets elit.
Problemet är bara att vetenskapliga framsteg har gjort dess invånare galna. Här kretsar nämligen det mesta kring ADAM, ett ämne som låter människor ändra sitt DNA för att få tillgång till olika typer av övermänskliga krafter. Genom ljudupptagningar som finns att hitta runt om i Rapture målas bilden av en fullständig och fascinerande samhällskollaps.
Det unika med Bioshock är fortfarande hur väl integrerad berättelsen är i spelet. Irrational Games var ju knappast först med att kombinera handling med pang-pang – däremot lyckades de integrera berättelsen i spelmekaniken utan att inkludera mellansekvenser på ett mer effektivt sätt än någon annan tidigare gjort.
Dessutom gick man i bräschen när det kommer till rollspelande i ett actionmiljö, med ett hyfsat djupt system som gjorde att du i princip kunde skräddarsy din karaktär. Det sistnämnda är något som kan ses i så gott som samtliga storproduktionen.
Det är framför allt de två första spelen som briljerar i Bioshock: The Collection. Rapture är en underbar stad att utforska, och bjuder på mängder av överraskningar. Originalet är så klart värt att spela om hur många gånger som helst, men frågan är om inte Bioshock 2 är ännu starkare. Framför allt är många av de mindre lyckade inslagen finputsade.
I Bioshock Infinite får vi istället bekanta oss med Columbia, en stad belägen högt ovan molnen. Här försvinner en del av den isolerade känslan som gör de två första spelen så speciella, och handlingen är lika delar sökt som snurrig. Bioshock Infinite är forfarande ett bra spel, men kommer dessvärre inte alls upp i samma nivå.
