På pappret ser det onekligen bra ut. Kia Niro är en hybrid-crossover med massor av smarta funktioner som du normalt sett bara hittar i betydligt dyrare bilar. Och med en förbrukning på 0,38 liter/mil blandad körning om vi ska tro Kia.

Niro är tillverkad på en helt ny bottenplatta och storleksmässigt hamnar den mellan Cee'd och Sportage. Designen är ganska anonym utvändigt, men invändigt känns det fräscht och modernt. Om du inte är allt för storväxt sitter du bekvämt både i fram- och baksäte, och det blir snabbt tydligt att Kia klämt in en hel del smått och gott i testbilen. Här finns en fet touchskärm i mittkonsolen och smidiga knappar och reglage för att hantera klimatanläggning, stols- och rattvärme mm.


Inte rolig att köra

Kia har kombinerat en 1,6 liters fyrcylindrig bensinmotor med en liten elmotor och tillsammans ger det dig max effekt på 141 hk och ett vridmoment på 265 Nm. Dubbelkopplingslådan Kia har byggt in fungerar bra och gör inte mycket väsen av sig. Hur är då körglädjen i nya Niro? Nja, inte speciellt rolig. Motorn är lite för klen i vår smak, att göra en omkörning i svagt uppförslut är ingen rolig upplevelse. När vi trycker gasen i botten tar det ett par sekunder innan bilen reagerar, sedan börjar det låta i motorn men det händer inte mycket.

Kia Niro
Den vänstra mätaren visar hur mycket ström du har i batteriet och när bilen laddar eller använder batteriet.

Den som köper Kia Niro gör det nog inte i första hand för att köra sportigt, en viktig bit är givetvis bränsleförbrukningen. När vi kör i stadsmiljö och pendlar 3-4 mil i bilköer lyckas vi få ned bensinförbrukningen till 0,45 liter/mil som lägst, men så fort vi kommer ut på större vägar sticker mätaren iväg. En tripp på 20 mil på mestadels 90-väg landade på omkring 0,6 liter per mil, och det är inte speciellt imponerande och en bra bit från siffrorna Kia uppger under landsvägskörning.


Bra funktioner

Kia har klämt in en hel del intressant utrustning från start, bland annat adaptiv farthållare och autobroms (dock av äldre typ som inte reagerar på cyklister). Vingelvarare är också standard och Niro styrde mjukt och fint in oss mot mitten när vi kom för nära filmarkeringen i vägen. Att ha den här funktionen påslagen när vi körde kändes nästan lite väl mycket i ratten under körning.

MMI:t är lätt att hantera och skärmen är skarp och fin. Ljudanläggningen imponerar dock inte speciellt mycket men funktionsmässigt finns här en hel del möjligheter och inställningar.

Kia Niro
Touchskärmen i mittkonsolen är smidig att använda för att komma åt funktioner och inställningar.

Testbilen hade pluspaket 1 vilket kostar 20 000 kronor extra och inkluderar 7-tumsskärm, navigator, backkamera och regnsensor. För ytterligare 20 000 kronor får du parkeringssensorer fram, solglastak och Xenonlampor. Inget av dessa paket innehåller döda vinkelnvarnare eller elmanövrerade säten, vilket är lite märkligt.